Jag tror på äktenskapet

Det är nog fler än jag som blir förvirrade, upprörda och kanske t.o.m djupt oroade av att höra vad som diskuteras i samhället i dag angående familjen. Homosexuella kämpar för att få rätt att vigas i kyrkan och kalla sina förhållanden för äktenskap – och som små steg mot det har man redan fått igenom både adoption och insemination. Och nu senast har Feministiskt Initiativ gjort klart för oss att man vill avskaffa äktenskapet och i stället upprätta en ny ”samlevnadsbalk” för relationer, oavsett kön, och även för fler än två personer. De vänder sig alltså mot att det måste vara en man och en kvinna som lever tillsammans i äktenskap och vill även öppna för flersamhet. Först trodde jag att det var ett skämt men insåg snart att det faktiskt finns de som på fullt allvar vill detta. Frågan är bara hur många. Ibland verkar det som att media är måna om att lyfta fram några få människors intressen. Och ju mer de gör det, desto mer kommer allmänheten att tro att det är så majoriteten vill ha det, och att det då är bäst att hänga på den trenden. För det går ju inte an att tycka och vara annorlunda, särskilt inte i Sverige. Vart är vårt samhälle på väg?

Äktenskapet och därmed också kärnfamiljen, som skulle vara det som håller ihop ett samhälle, tycks vara på väg att krascha. FAMILJEKRASCH. Just det ordet var temat för ett ledande samhällsmagasin, som jag såg häromdagen. Individens frihet, på bekostnad av familjens upplösning står i fokus i dag. Men frågan är om det inte blir individens undergång i stället och i förlängningen även samhällets kollaps. (Det finns bl.a. de som anser att den sexuella frigörelsen var en starkt bidragande orsak till romarrikets fall.)

Äktenskapet är Guds goda ordning för en man och en kvinna som vill leva tillsammans, men det är mer än ett juridiskt avtal. Djupast sett skulle det spegla förhållandet mellan Kristus och oss. Gud skapade man och kvinna till att komplettera varandra och till att få barn och därmed föra släktet vidare. Äktenskapet är också det bästa skyddet för barnen. Om äktenskap och för­äld­raskap skiljs åt blir barnen de stora förlorarna, de blir otrygga individer – och individens undergång är ett faktum.

I dag fokuseras det mycket på vuxnas rätt till barn. Men vilka rättigheter har barnen till sina föräldrar egentligen? Det bästa för dem är att få växa upp med sina föräldrar, som är deras ursprung, i ett livsvarigt äktenskap. När detta inte är möjligt bör de få leva i en miljö som så långt det är möjligt liknar denna ursprungliga. En del menar att det viktigaste är att barnen blir väl omhändertagna – får kärlek, mat, omvårdnad osv. – vem som tar hand om dem är mindre viktigt. Men ett barn, ja, varje människa, behöver både manlig och kvinnlig förebild – och få veta varifrån man kommer. Det hjälper mig förstå vem jag är och har betydelse för min identitet som människa.

Jag hoppas att familjen skall få vara det Gud från början har tänkt ut. Som kristna behöver vi tillsammans fortsätta att hävda och i praktiken visa att äktenskapet och kärnfamiljen är det bästa för vårt samhälle som helhet och för oss själva som individer. Tyvärr kraschar det ibland för oss eftersom vi lever i en fallen värld. Men eftersom Gud, som är vår Skapare, har gett oss denna ordning får vi fortsätta att hålla fast vid att den är det bästa för oss.

Det är också viktigt att vi i våra föreningar/församlingar satsar på stöd till äktenskap i form av undervisning – och att vi vågar dela bekymmer och svårigheter med varandra. Vi behöver be om Guds beskydd över våra äktenskap och familjer. Och om vi gör vår röst hörd i samhället angående äktenskapet/kärnfamiljen kanske vi en dag upptäcker att ganska många egentligen tycker som vi, men inte vågat säga det eftersom de trodde att majoriteten har en annan uppfattning.

Eva Appell

Redaktionsmedlem, Asmundtorp

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan