Vad självbehärskning är kan vi se hos Jesus. Den framträder hos honom på ett särskilt sätt i början och i slutet av hans gärning. Jesus höll ut i självbehärskning
Vi ser den när han började. Han hade blivit smord till Messias. Han hade blivit döpt i Jordan av Johannes. Guds Ande hade kommit över honom i gestalt av en duva. Genast efter detta blev han – av Anden – förd ut i öknen för att frestas av djävulen (Matt.4). Där fick han fasta – behärska sin hunger. Det gick en vecka. Det gick två veckor, det gick tre, fyra, ja, fem veckor. I fyrtio dagar och fyrtio nätter var han utan mat. Till sist blev hungern en plåga. Då passade frestaren på. Inte skulle Jesus behöva ha det så svårt! Om han var Guds Son kunde han befalla stenarna att bli bröd. Så sade frestaren. Men Jesus visste att det var Fadern som hade lett honom ut i öknen. Det var på Faderns ord han var där. Han svarade: Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun. Han höll ut i självbehärskning.
Sedan framträder hans behärskning i slutet av hans gärning. När skaran kom in i Getsemane med svärd och stavar blev lärjungarna bestörta. En av dem drog sitt svärd. Men Jesus behöll sitt lugn. Han behärskade sig. Han sträckte fram sina händer. Han lät sig fängslas. Han lät sig föras bort.
Denna självbehärskning behöll Jesus under allt det svåra han fick utstå. Hela tiden bevarade han sitt lugn. De spottade honom i ansiktet. Han lät det ske. De satte en bindel för hans ögon, slog honom med knytnävarna och sade: Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig? De gisslade honom. De tryckte ner en krona av törnen över huvudet på honom. Hånet haglade över honom. Han lät det ske. Han behöll sin behärskning. Inför avrättningen erbjöd vakterna honom vin med myrra (som kunde bedöva), men han tog inte emot det. Medan han hängde på korset kunde han höra hur de som gick förbi smädade honom och sade: Hjälp dig själv och stig ned från korset. Men han reagerade inte. Han behöll sitt lugn och sin behärskning intill slutet.
Vi får lära av Jesus – igen
Denna självbehärskning har Guds Ande nu med sig till varje människa som tror på Jesus. Kanhända har hon förut haft buken till sin gud och satt sin ära i sådant som varit hennes skam (Fil. 3:19). Men nu blir det annorlunda. Nu bor Guds Ande i henne. Hon behöver inte längre vara slav under något beroende. Hon låter sig inte berusas av vin. I stället låter hon sig uppfyllas av Anden (Ef. 5:18). Anden hjälper henne att leva i självbehärskning.
På ett särskilt sätt får en kristen människa märka detta när hennes tro blir utsatt för angrepp eller hån. Hennes egen reaktion är att bli rädd och sluta sig, eller att bli förargad och bita ifrån sig. Men Guds Ande gör att hon övervinner rädslan. Hon känner att Kristus är hos henne. Hon kan behärska sig. Hon får nåd att svara på ett sätt som väcker de andras respekt. (1 Petr. 3:14f.)
I den första kristna kyrkan lade man märke till den behärskning som martyrerna visade. Vi kan se det i skriften om Polykarpus martyrium: ”De nådde en sådan sinnesstyrka att ingen av dem vare sig knystade eller suckade, och de visade så för oss alla, att när Kristi martyrer då plågades, var de borta från kroppen, eller snarare att Herren stod bredvid och talade med dem.” I våra dagar har vi fått liknande vittnesbörd från Kina, om evangelisten Yun och andra med honom. Andens frukt är självbehärskning.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila