Medvetenhet, hjärta, vilja och kreativitet

Hon samlar inte på frimärken utan på idéer. Hon går inte till jobbet utan dukar av frukosten och sätter igång direkt vid köksbordet. Möt barnens förespråkare, Bodil Månsson.

Brasan sprakar och Bodil visar runt. När de egna barnen blivit några stycken blev lägenheten i Lund för trång. Man bytte från Hugo Odebergs gamla hus med högt i tak till maken Anders föräldragård i den lilla radbyn Starby utanför Ängelholm. Sedan dess har familjen utökats till sex och barnen växt upp. De två barn som är hemma denna höstlovsdag sover ännu, fast klockan är förmiddag. Bodil skrattar och berättar om barnen, som så småningom tassar upp i morgonrock, med yrvakna ögon.

Bodil Månsson är den som sedan två år, tillsammans med Kristina Runeson i Lund, leder ELM Syds barnverksamhet. Själv skulle hon nog inte säga ’leder’. För hon poängterar att alla är viktiga.

– Det sker så otroligt mycket bra. Vart jag än kommer, vad jag än möter för grupp av vuxna som arbetar med barn, blir jag så glad över allt som jag får se. Det finns en medvetenhet och ett hjärta, en vilja och kreativitet.

 

I snart tio år har Bodil varit redaktör för tidningen Droppen. Drivande, med många egna idéer och en otrolig förmåga att plocka upp andras. Det verkar vara ett av hennes stora konststycken, just att fånga upp och göra tillgängligt för många.

Som barnverksamhetsinspiratörer har hon och Kristina, som för tillfället är föräldraledig, till uppgift att stötta, uppmuntra och utmana. Detta gör de genom att vara med och planera lägerverksamheten, genom mentorskap och arbete med barnmateriel. Man skapar eget, samlar från andra barnledare och håller koll på det som kommer från förlagen. En annan del av arbetet är att ordna inspirationsdagar för ledare och föräldrar.

Mentorskapet är roligt men lite svårt, man vill uppmuntra och stödja. Men det kan finnas risk att uppfattas som ’kontrollant’.

– Jag har aldrig själv varit så barnkär. Jag är inte en sån som ungarna klättrar på, så fort de ser mig. Men det jag nu gör är något jag tränat mig i.

Bodil tycker själv det är roligast att engagera både vuxna och barn, att arbeta med materiel och så den musikaliska sidan. Hon är lågstadielärare till yrket och arbetade under en tioårsperiod med detta, varvat med föräldraledighet. Någon gång under denna tid berättade hon för en kollega att hon skulle vilja arbeta med barnkultur.

– Och det gör jag ju nu! utbrister Bodil. Med kristen barnkultur – det är ju ännu mer värdefullt. Tänk att få lov att berätta om Jesus på det sättet!

 

Själv var Bodil barn på 60-talet, i en tid då kristen tro fortfarande lärdes ut i skolan. Man hade morgonandakt och psalmsång, oftast varje dag. Tiderna har förändrats. En av Bodils söner fick redogöra för ”Big Bang” i första klass inför hela sin skola. Barn blir i dag medvetet kristna mycket tidigare. Vi talar också om bibelkunskap, ett signum för en bibeltrogen vän.

– I olika sammanhang är vi kända för att ha ungdomar som vet vad de tror på, som är medvetna om vad kristendomens kärna är och som inte faller i de värsta fällorna utan är stabila. Hoppas verkligen att det kan fortsätta så, och att det vi gör får bidra till det.

Det som också är annorlunda nu, säger Bodil, är att barn av i dag har svårt att koncentrera sig och sitta stilla. De får så många intryck och nästan allt de möter är underhållning. Det gäller inte bara TV och dataspel utan även det pedagogiska i skolan.

– Det gäller för oss som arbetar med kristen undervisning att fundera över hur långt vi ska gå här, säger Bodil. Det är självklart att det ska var roligt och bra pedagogiskt, men vi kan aldrig konkurrera med underhållning. Vi får möta andra behov, själsliga och andliga. Alla har behov av att bli sedda, att få vara den man är. Att få känna sig ’skön’ inombords.

– Om något barn säger att det inte var ’roligt’, så skall man inte ge tappt för det, fortsätter Bodil. För det finns annat som är viktigare och som måste styra. Om man nu tror att det är Guds Ande som är verksam i Bibeln, så får man också lita på, att Gud verkar när man läser Bibeln med barnen.

Bodil konstaterar, att vi vuxna inte alltid har det ’bara roligt’ i vår gudsrelation. Om det vi serverar barnen alltid är ’kickar’, lurar vi dem och ger dem en upplevelsekristendom.

 

Samtalet glider in på barnens plats i föreningen och i Kristi kropp, att styrelser har ett ansvar för synen på barn och på barnens plats i kroppen. Det glöder till och jag tänker med glädje att Bodil är en riktig ’predikant’. Med eftertryck förkunnar hon:

– Barnen har ett eget trosliv! De är inte bara konsumenter. De ska inte växa upp till kristna, de är Guds barn!

Hon anser att barnen hör till föreningen lika mycket som vem som helst. De måste få ge, de måste få ta emot, och det är föreningens skyldighet att se till att man inte bara tycker det, utan att det fungerar så i praktiken. Barnen är morgondagens kristna ledare i morgondagens kyrka.

– Därför anser jag att barnverksamheten har en annan position än den diakonala, än syföreningsverksamheten eller bibelstudiegrupperna. Barnverksamheten är fröet till framtiden.

 

När jag kör hem genom det dimmiga skånska landskapet, uppbyggd och stärkt, tänker jag: Det du, Bodil, sa om ledare med medvetenhet, hjärta, vilja och kreativitet – det stämmer nog allra bäst in på dig själv!

Sara Wijk

Lund

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan