En människas väg till Gud

Ja, Gud har verklig ’timing’… Detta slog mig när jag en kväll pratade med Kerstin Pedersen om hennes väg till Kristus.

– Vilken är din första erfarenhet av kristen tro?

Jag växte upp i Småland, på en liten ort där praktiskt taget alla gick i kyrkan, även mina föräldrar. Som barn gick jag i söndagsskola precis som alla mina jämnåriga, så det var inget konstigt. Undervisningen satte dock inga djupare spår; men en sak lärde jag mig och fortsatte med själv hemma, att be aftonbönen ”Gud, som haver barnen kär”. Vi hade ingen aftonbön tillsammans i familjen, utan jag bad själv innan jag somnade. Det kändes tryggt.

– Upplevde du ditt hem som kristet?

Nej, det kan jag inte säga. Mamma och pappa gick regelbundet till kyrkan och jag följde med när jag vuxit ur söndagsskolan. Vi bad aldrig bordsbön och det pratades aldrig om Gud eller Jesus hemma. Däremot bodde en gammelfaster och hennes man i samma hus som min familj, på ovanvåningen, och henne upplevde jag som ”religiös”.

– Varför det?

Hon hade alltid Bibeln liggande framme och det syntes på den att den var väl använd. När hon och hennes man hade andakt på kvällen hördes det ner till oss på undervåningen. Detta gjorde intryck på mig, och jag lade märke till skillnaden i deras kristenliv och mina föräldrars.

– Vad hände sedan?

Jag konfirmerades, det gjorde så gott som alla. Det var självklart. Tyvärr gick också detta mig ganska spårlöst förbi; jag minns undervisningen som torr och intetsägande. Det ställdes inga utmanande frågor av prästen eller oss konfirmander. Jag minns inte att jag var nyfiken på den kristna tron vare sig före, under eller efter konfirmationsläsningen. Detta var bara något man skulle göra.

– Vilken blev din nästa kristna kontakt?

Det var först när jag gick på mamma-barn-grupp i Svenska kyrkan i Hässleholm. I och med att jag gifte mig, fick barn och stadgade mig, började jag gå i kyrkan igen. Efter några år engagerade jag mig som förtroendevald och som kyrkvärd. Det senare är jag fortfarande; det känns tillfredsställande och uppskattat. Mitt engagemang främjade dock inte min nyfikenhet på kristen tro.

– När väcktes ditt intresse då?

Det kom en ny kyrkoherde till min församling och han var lite annorlunda. Han betonade det lilla, individens relation till Gud, i stället för stora ”jippon”. Dessa tankar satte igång en process i mig. Jag började fundera i samma banor, började längta efter mer. Kyrkoherden sa att det behövdes lidande och kamp för att det skulle komma något gott efter och att stora konserter, artister och massor av folk i kyrkan inte var det primära att sträva efter som kristen kyrka. Jag fortsatte mitt kristna engagemang men nu med ett ivrigare lyssnande än förut. Allt oftare var det något i gudstjänsten som talade ’bara till mig’.

– Hur kom du vidare?

En av de andra kyrkvärdarna var personligt kristen och jag började prata mer och mer med honom. Han var engagerad i en missionsförening, i Lutherska Missionshuset i Hässleholm. Jag undrade över alla saker han berättade om som försiggick där. Bland annat nämnde han att de nyss hade startat en Alpha-kurs och förklarade vad detta innebar. Han tog med sig Alpha-material till kyrkvärdsträffarna och det verkade spännande. Vi pratade till och med om att starta Alpha-kurs i kyrkan – men det blev inte så.

– Vad hände med ditt personliga Alpha-intresse?

Jag var fortfarande nyfiken och fick erbjudandet att gå en Alphakurs i missionsföreningen. Först svarade jag nej. Jag hade inte tid, tyckte jag, att offra en kväll i veckan under de tio veckor som kursen pågick. Man återkom dock och tyckte att jag skulle prova en kväll och det gjorde jag. Väl där kände jag direkt att jag ville fortsätta, trots tidsbrist, så jag gick hela kursen – vilket jag absolut inte ångrar!

– Varför var Alpha bra?

Det var enkelt att vara med, det ställdes inga krav på förkunskaper om kristen tro eller att man skulle bete sig kristet. Alla i gruppen kom till tals, det var intressant att höra deras tankar i olika kristna frågor. Jag gillade sättet kursen var upplagd på med mat, föredrag på video med Nicky Gumbel och gruppdiskussion. Det var lätt att ta till sig undervisningen och skönt att veta att flera i gruppen var nybörjare liksom jag.

– Något speciellt ur kursen du minns?

Alpha-helgen var väldigt speciell, jag glömmer den aldrig. Un­dervisningen handlade om den helige Ande och jag fick konkret erfara hans närvaro, det fick vi alla som var med. Alla var berörda och det var mycket tårar, det var väldigt starkt. Och jag förstod då att den helige Ande varit verksam tidigare, då jag så ofta fallit i gråt under nattvarden i kyrkan.

– Håller den kristna tron för prövning nu när Alpha ligger några år tillbaka i tiden?

Ja, absolut, den håller. Men det är viktigt att fortsätta att träffa andra kristna regelbundet och läsa Bibeln. Jag har fortsatt att gå Beta-kurs (fortsättning) efter Alpha. Jag känner glädje och trygghet i detta.

– Finns det några frågor eller tvivel kvar?

Det finns det väl alltid, men mycket kommer upp och diskuteras på Beta-kvällarna. Man får genom frågor som ställs exempel på olika förhållningssätt från Bibeln och de andra deltagarna.

– Vad är skillnaden mellan Alpha och Beta enligt dig?

Beta är svårare, mycket beroende på att jag inte kan Bibeln så bra; det är ju en fortsättningskurs. Man förstår ibland inte sam­manhangen, därför att bakgrundskunskapen inte finns där. Jag har mycket att lära… Ändå är det värt något att vara med, man snappar upp lite här och lite där. Till Beta kan man komma med sina tankar, sina bekymmer och sitt liv. Vi ber tillsammans varje gång. Så upplever jag inte att det är i kyrkan.

– Har något i din tro förändrats under de här åren?

Jag kan och förstår mer och mer av den kristna tron, och min egen tro har vuxit sig starkare. Det känns som om det är lättare att växa i tron i en liten grupp. Tron präglar mitt liv mer nu än tidigare. Jag värderar saker på ett annat sätt och tolkar människor jag möter annorlunda. Jag har förändrats i mina tankar och i vad jag vill göra.

– Har något blivit svårare?

Det skulle i så fall vara att jag är ensam kristen i min familj. Det kan kännas jobbigt att läsa Bibeln och kristna tidningar hemma. Jag känner att jag vill dela med mig av min tro, men vill inte vara tjatig.

– Vad betyder Jesus för dig i dag?

Jesus är för mig Gud som dog för våra synder men uppstod igen. Han är min vän, för alltid. Han fyller mina behov hur ofta som helst.

– Vad vill du säga till sist?

Har du funderat det allra minsta på kristen tro så ta chansen och gå en Alpha-kurs!

Karin Ipsen

Hässleholm