Vem är Jesus?

Vi lever i en tid då få människor gör sig besvär att själva läsa Bibeln. Man nöjer sig i stället med medias och kulturens bilder av och myter om Jesus. Här följer en utmaning att ta reda på vem Jesus verkligen är – ta vara på den!

Jesusbilderna i tiden

I Da Vinci-koden, boken som nyligen blivit film, möter vi en Jesusbild som är mycket populär: Kyrkan har konspirerat ihop en myt om att Jesus var Guds Son och därmed kommit bort från den ”ursprunglige” Jesus. Denne Jesus har dock ej helt gått förlorad utan i hemlighet levt vidare vid sidan av kyrkans stora mytmakeri och kan upptäckas om man knäcker koden.

Dan Browns Jesus är byggd kring idén att Bibeln inte är en tillförlitlig källa till sann kunskap om Jesus. Går det verkligen inte att lita på Bibeln som en källa om vem Jesus är?

Att tro på Jesus är inte att tro på en uppdiktad bild eller att ha en kompis som Alfons Åbergs Mållgan utan att tro på en verklig person. Vi måste börja med att inse att Bibeln inte är en samling religiösa myter som kan inspirera till ett bättre liv. Å andra sidan är Jesus inte endast en person som existerat i historien, likt Napoleon eller Gustav Vasa. Andra historiska gestalter kan man tro har existerat utan att lita på dem nu. Detta ställer Jesus i en unik kategori.

Jesus var ofta försiktig med att säga rätt ut vem han är. En gång ställde Jesus frågan till lärjungarna: ”Vem säger människorna att jag är?” Flera förslag hördes: Elia, någon av profeterna eller Johannes döparen. Då ställde Jesus en fråga av mera tidlös karaktär: ”Vem säger ni att jag är?” Petrus utbrast: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.”

På Jesu fråga ”Vem säger människorna att jag är?” får vi i dag ännu fler svar. Men vad innebär frågan? Kan den besvaras hur som helst? I så fall skulle frågan vara ganska betydelselös. För det är inte bara en fråga om smak utan om lyssnande i det brus av röster som vi omges av. Jesus talade ofta om skillnaden mellan att aktivt lyssna och att bara höra utan att ta ställning. Kan vi urskilja Bibelns Jesus bland de ’jesusar’ som presenteras av t ex New Age eller feminist- och gayrörelser? Den andra och mer utmanande frågan är därför efterhängsen: ”Vem säger du att jag är?” Jesus dröjer med att själv ge ett enkelt och klart svar men han vill att vi svarar.

 

Bibelns Jesus – svaret på människans dilemma

Går vi till de äldsta urkunderna, evangelierna, framträder en tydligare bild: en verklig människa, som människor med olika bakgrund samlades kring. Men där finns också en dubbelhet: mänsklig, ja, definitivt, men också något mer än mänsklig i det han sa och gjorde. Det går inte att reducera honom till enbart en moralisk förebild. Jesus är en långt mer omstörtande person än Sokrates eller Gandhi. För att ta ett ex.: I en tid då det påstås att det inte finns någon synd, om man får tro Kaj Pollack i filmen Så som i himlen, kan det tyckas som att talet om att förlåta synder är meningslöst. Gud, tänker vi, behöver väl inte vara så småaktig. Och vi tror att Jesus tänkte likadant.

Människans dilemma – hennes storhet och tragik, hennes möjlighet till goda och vackra men samtidigt avskyvärda och onda handlingar – bör tas på allvar. Människan är som ett brustet krus, konturerna finns kvar men det läcker och är på väg att falla sönder om det inte lagas. Jesus var inte en doktor Phil med enkla lösningar utan en som levde mitt i människans tragik. Han var väl bekant med människans dilemma, som stavas synd, och det var just för detta som han hade kommit. Århundraden av teknisk utveckling har inte gjort oss bättre, det är bara att se på förra seklets krigshistoria.

Kruxet för människan är att ingen utom den, mot vilken synden ytterst sett är begången, kan förlåta, nämligen Gud såsom alltings Skapare. Således kan ingen människa förlåta synd. Men på flera ställen ser vi hur denne Jesus agerar som Gud och förlåter synder, som var begångna mot medmänniskor och mot Skaparen. Och Jesus inte bara förlät – han gjorde det som var brutet helt igen genom många mirakel där blinda fick sin syn och lama kunde gå.

Det är en sammansatt bild som framträder, inte alls lätt att bara svälja för en generation som slutat tro på syndens verklighet. Samtidigt ropar människor efter förlåtelse och upprättelse. För vad då? Jesu ord och handlingar till förlåtelse och upprättelse för hela människan talar högre än alla röster och bilder om vi bara lyssnar.

Död och uppstånden

Jesus avrättades som en brottsling. Men han blev inte en martyr som Martin Luther King. Många martyrer har dött, men inte för så höga anspråk som Jesus. Jesus ställde sig på samma nivå som den ende Guden och för detta blev han korsfäst. Under rättegången mot Jesus förundrades man över hans syndfrihet och avsaknad av rädsla. Andra såg honom inte mer än som ett ömkansvärt exempel på en självutnämnd profet. Dog Jesus förgäves?

Jesus hade förblivit en ömkansvärd profet eller en religiös fanatiker, om det inte varit för det att han uppstod. Återigen ser vi det paradoxala hos denne märklige man – dö oskyldig och sedan uppstå. Genom döden och uppståndelsen bevisades han vara rättfärdig och seg­rare i det dilemma som människan i alla generationer befunnit sig. Den omutliga döden fick ge vika för det segrande livet.

Om man får tro historikerna så befinner sig vår västerländska kultur i ett liknande skede som den antika vid Jesu tid – då var det bröd och skådespel, i dag är det prylar och dokusåpor. I en tid då materialism och underhållning hålls högre än liv och sanning är det svårt att ta till sig en död och uppstånden Jesus. Med dagens teknologiska högkultur tror vi att de dödas uppståndelse är lika omöjlig som en fyrkantig triangel. I Jesu uppståndelse ser vi det yttersta motbeviset till en sådan materialistisk verklighetsuppfattning.

Bibeln beskriver lärjungarnas mycket mänskliga och ambivalenta reaktioner inför den Uppståndne. Sådana mänskliga element finns inte i någon annan religiös urkund – vilket talar för att Bibelns berättelser är sanna både om Jesus och människors reaktioner (de är t.ex. mindre tillrättalagda än samtida romersk litteratur som nämner Jesus).  Även lärjungarna fick revidera sin verklighetsuppfattning när de fick se den tomma graven och sedan möta den uppståndne Jesus. Var han en vålnad eller något värre? De vågade inte hoppas för tidigt utan tvivlade. För att lugna och övertyga dem sade Jesus: Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har (Luk. 24:39). Det var i uppståndelsens glädje och förvissning som de första kristna fick kraft och mod men de fick också lida när de vittnade om den Uppståndne. Petrus sa senare till en romersk tribunal: ”Vi kan inte tiga om vad vi sett och hört.” Jesus har segrat över döden och vill också låta den segern befria oss. Frågan är om vi vill lyssna och följa honom som ”är uppståndelsen och livet” – för den som tror på honom ska leva även om han dör (Joh. 11:25). Därför är Jesu fråga angelägen: ”Vem säger du att jag är?” Vad är ditt svar?

Stefan Lindholm

Teol. kand, arbetare på L’Abri, Greatham, England

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan