Har du gett upp i ämbetsfrågan? Tycker du den traditionella synen är svår? Läs om ämnet ur ett nytt perspektiv! Artikeln är ett sammandrag av en mera utförlig som publicerades i Begrunda nr 1/2006.
En ordning ändras
Under 1900-talet fick kvinnor möjlighet att ta del i yrkes- och samhällsliv i större utsträckning än tidigare. Den demokratiska jämställdhetstankens starka förankring i svenskt kulturklimat ledde också till att Svenska kyrkan efter starka påtryckningar öppnade sitt prästämbete för kvinnor vid kyrkomötet 1958. Det skedde märkligt nog inte efter noggrant övervägande av vad Nya testamentet säger i frågan utan snarare var det hänsyn till det för kyrkans anseende i samtiden mest lämpliga som blev vägledande. En av biskopsmötet tillsatt kommission konstaterar senare, med tanke på sättet att gå tillväga att ”så bör det inte gå till när en ordning ändras, som har hävd från urkristendomen och stöds av auktoritativa ord i NT”.1
Kyrka i tiden
Denna bibelkommission konstaterar också att urkyrkan i princip inte tillät kvinnor att utöva ledarskap i kyrkan. Det var, menar man, inte möjligt i den tidens patriarkala sammanhang att dra alla de praktiska konsekvenserna av evangeliet. Men i vår tid är det nödvändigt om Kyrkan vill bevara sin trovärdighet. Liksom slaveriet upphör där kristna värden får genomsyra ett samhälle, så måste också de restriktioner Paulus gett angående kvinnligt ledarskap i kyrkan efter hand upphöra att gälla där kristendomen får verka över tid, menar man. Det som bäst gynnar evangeliets spridning måste få råda.
Enligt min mening tonar man ned de klara uttalanden i frågan som finns hos Paulus. Man förbiser dessutom att Kyrkans ämbete inte bara är ett praktiskt arrangemang som överlåtits åt Kyrkan i olika tider att ordna efter bästa förmåga utan faktiskt förordnats av Herren själv och fått vissa av honom givna ramar.
Herrens kyrka
Vad är det då för utsagor av Kristi apostel som talar emot kvinnliga präster? Det handlar främst om sammanhang där Paulus behandlar den offentliga och gemensamma gudstjänsten i 1 Kor. 11–14 och 1 Tim. 2: Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar, skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig…2 Paulus hänvisar till ett Herrens bud, tydligen ett bud ifrån Jesus själv som var känt i den tidiga Kyrkan men inte finns i de evangelier som bevarats åt oss.
Till Timoteus skriver Paulus: En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen.3 Timoteus befinner sig i Efesus, där kvinnor hade framträdande positioner både på den samhälleliga och religiösa arenan. I den kristna församlingen fick dock inte kvinnan träda upp som lärare vid gudstjänsten. Det skulle vara att träda in i det herde- och läroämbete som Kristus instiftat och som överlämnats av apostlarna, och detta var inte tillåtet. När man ser närmare på Paulus resonemang i dessa sammanhang, finner man att han hämtar sina motiveringar ur skapelseordningen.
Det finns klara och väl underbyggda ord om kvinnans plats och uppgift. Hon får inte träda fram som församlingens ledare och lärare vid den gemensamma gudstjänsten. Däremot får hon både be och profetera. Och utanför gudstjänsten får hon, åtminstone i vissa lägen, undervisa utan att det strider mot Guds ordning. 4
Till man och kvinna
Enligt skapelseberättelsen skapades mannen först och sedan kvinnan att stå vid hans sida som hans like eller motsvarighet.5 Man och kvinna ska hjälpas åt att föra livet vidare och förvalta skapelsen. De är jämlika och samtidigt olika. I en gemenskap byggd på olikheter ska de komplettera varandra och tillsammans fullgöra sin uppgift. Denna kvarstår även efter syndafallet. Skapelseordningen sätts inte heller ur spel av frälsningen. Förmaningarna i Nya testamentet uppmuntrar oss tvärtom att gå in i Guds ordningar och med den helige Andes hjälp leva i dem.
Två blir ett
Äktenskapet innebär att man och hustru tillhör varandra som kroppens lemmar tillhör varandra. Manligt och kvinnligt är givet i skapelsen och ska vårdas och utvecklas för att det gemensamma livet ska bli rikt och fullödigt. Detta är utgångspunkten när Paulus förmanar.6 Äktenskapet och familjen är den gemensamma uppgiften som Gud givit dem. Kärleken – viljan att tjäna och offra av sig själv och sitt eget – ska bära dem.
Paulus ger olika förmaningar till man och hustru; de betingas av deras olika uppgifter och gör allvar av de skapelsegivna olikheterna. Det är viktigt att hålla rätt på adressen. Mannen ska ta till sig det som är riktat till honom och kvinnan det som är riktat till henne. Detta för att de ska kunna fullgöra sin uppgift i äktenskap och familj på bästa sätt.
Familjen är en uppgift som verkligen behöver prioriteras i dag. När den inte fungerar blir det till skada både för barn och för samhälle. Framgång i yrkeslivet belönas ofta på ett tydligt sätt. Arbetet för en fungerande familj är ett mycket mer långsiktigt projekt och inte lika lätt att se ’vinsten’ av.
Vår tids värderingar
I rådande kulturklimat finns det svårigheter för ett kristet tänkesätt. Idealet är att vara så självständig och oberoende som möjligt. Individualismen är inte bästa jordmån för hållbara relationer. Sådana kräver självuppoffrande engagemang och långsiktigt ansvarstagande.
Den starka tilltro till förändringen, att människan är näst intill oändligt formbar, som väl snarast är ett resultat av evolutionstänkandet, innebär också en svårighet. Tanken att vi inte klarar oss utan många prylar och ett högt välstånd, materialismen med andra ord, är också ett aber i sammanhanget. Det är även den benägenhet vi har att se vårt människovärde i det vi presterar i stället för att finna det i skapelsen till Guds avbild. Vi har verkligen anledning att pröva vår tids värderingar i Guds Ords ljus.
Fruktbart samspel
Under en tid har det varit populärt att tänka att olikheterna mellan könen främst är resultat av uppfostran och förväntningar från omgivningen. På senare tid har dock alltfler röster höjts för att det finns grundläggande medfödda skillnader. Vilka dessa än är så är det förödande att förkasta dem av ideologiska skäl. I vissa sammanhang spelar de mindre roll. Men det finns delar av verkligheten där de är av största betydelse och där det ena könet inte är utbytbart mot det andra. I familjen där mänskligt liv ska bli till och där människor ska växa och mogna till ansvarstagande behövs manligt och kvinnligt i ett fruktbart samspel. I äktenskapet efter Guds tanke är man och kvinna definitivt inte utbytbara.
Guds familj
Församlingen är den plats där Gud föder människor till andligt liv och där detta liv ska växa och mogna. Där ska kristna fostras till att ta ansvar. I denna Guds familj behövs därför både det kvinnligt/moderliga och det manligt/faderliga i ett fruktbart samspel. Ämbetena i Kyrkan måste därför formas utifrån den uppenbarelse som Gud har gett sin kyrka. Prästämbetet är ett herde- och läroämbete som kräver fullmakt, auktoritet och fasthet. Det är ett fadersämbete7 med särskilt ansvar för församlingens ledning. Det ska finnas tillsammans med den rikedom av nådegåvor som Nya testamentets brev ger oss en bild av8 där hela församlingen är delaktig, var och en med sin nådegåva.
I mötet med medmänniskor
Omgivningens tryck är hårt i denna fråga och det är viktigt att inte ge efter utan vara trogen mot Guds Ord. Samtidigt är jag övertygad om att den som tror och verkar utifrån att Jesus är Guds Son och världens Frälsare, att människan måste räddas från synden och i en personlig tro och omvändelse ta emot frälsningen, att Bibeln är Guds Ord som inte kan ta fel, kan uträtta mycket gott.
För egen del tänker jag så här: jag lever i en skadad värld och själv är jag också drabbad men i sin nåd använder Gud mig. Jag vill leva efter det ljus jag får av Guds Ord och tvingas samtidigt konstatera att andra, som jag bedömer som uppriktiga kristna, i en del frågor handlar på annat sätt än jag. Men Kristus har i sin kärlek tagit emot mig; därför vill jag bemöta dem på samma sätt.9 Vi får samtala, söka Guds vilja och som goda syskon visa varandra kärlekens omsorg.
Lars-Åke Nilsson
Bibelskollärare, Åsljunga