Kris leder till Kristus

Kris och Kristus. Det låter som om orden språkligt är släkt – men det är de inte. ”Kristus” kommer från ett grekiskt ord, ”den smorde”, som i sin tur kan betyda både ”konungen” och ”Messias”. ”Kris” kommer från ett annat grekiskt ord som betyder ”dom”.

En andlig kris har två sidor: dels en uppgörelse med det som inte fungerar, inte är rätt, utan fel i Guds ögon – och dels ett erbjudande om en ny möjlighet, ett nytt förhållande till Gud som leder till ”shalom” – frid med Gud.

Därför hör orden teologiskt ihop: ”kris leder till Kristus”. En kris i kristen mening består dels av en dom över det som är orätt och fel (= synd) i förhållandet mellan Gud och människor, dels av erbjudandet om en ny möjlighet (= upprättelse) i Kristus Jesus.

Om Kristus ska bli verklig i en människas liv måste det till en kris. Allt som är fel och orätt måste upp till ytan. Först när man accepterar domen, kan man befrias till det som är rätt och riktigt. Vi lever i en svår tid, även om vi inte ska svartmåla den. Visst finns det mycket positivt som sker i samhälle och kristenhet. Det kan tyckas fel att tala om en akut kris. Men det finns också många kristecken i både kyrka och samhälle som borde vara en stark kallelse för oss till att försöka leda krisen och människorna fram till Kristus. Han är ju den ende som kan skänka ljus, rättfärdighet, förlåtelse och framtidstro för tid och evighet.

Jesus var den som talade mest allvarligt om nödvändigheten av en kris i en människas liv. Han var en ’kris-förkunnare’, som ställde människor mot väggen och avslöjade deras hårda hjärtan och erbjöd dem förlåtelse och tro. Och Jesus var inte rädd att sticka ut. Han applåderades varken av liberalerna eller av de konservativa. Men hans ord bröt igenom människors försvarsmurar. Han blottade människans egoism och självrättfärdighet för att kunna läka. Genom sina ord förde Jesus människor in i en kris, en prövning, som skulle befria dem från skuld och ge dem ett nytt liv. Krisen förkunnades alltid jämsides med förlåtelsen.

Talet om domen/krisen retade upp människor, och förlåtelsen fattade man ingenting av, eftersom man inte ville se sina fel. Människan tror i stället att hon kan kompensera sina misstag genom att göra något extra bra. Men förlåtelsen hos Kristus är alltid byggd på den absoluta domen utan kryphål och är ”av nåd allena”. Människans tro och förlåtelse kan inte begripas med förnuftet, men väl upplevas.

Det är impopulärt i dag att tala om kris och dom. Men för en kristen måste det stå klart att i Bibeln kan domen aldrig frikopplas från evangeliet. Domen tystnade aldrig i Jesu predikan. Den får heller inte tystna i kyrkans budskap. Kris är inte något perifert som står i motsats till kärlekens evangelium som det centrala. Krisen finns som en del av detta evangelium. Ta bort krisen eller lagen ur förkunnelsen, och det finns inget kärlekens evangelium kvar, utan endast tomma, oförargliga ord som inte berör människor.

Kris och utveckling! Tänk om de kriser vi hamnar i – sjukdomar, brustna relationer, trasslig ekonomi m.m. – får leda till ett andligt uppvaknande för oss! Kris kan leda till Kristus och ny välsignelse!

Jens Lunnergård

Familjeläkare, Sollentuna

Källa: Kris leder till Kristus, Herdabrev av Bertil Gärtner, 1971