Människa, känn dig själv! Den gamla grekiska uppmaningen är svår att följa. Människan är en gåta för sig själv. Hennes inre är något outrannsakligt. Genom ett kristet liv får vi allt mera lära känna Gud – men också oss själva. Insikt om synden i det egna hjärtat är nödvändig för vår självkännedom. Så frågan är: vad är arvsynd?
Skapad till Guds avbild – men fallen
För att förstå arten av en skada behöver man känna till det oskadade tillståndet. Hurdan var människan före syndafallet? Att hon skapades till ”Guds bild och likhet” utläggs av Melanchthon så, att hon ägde gudskännedom, rättfärdighet och sanning (jfr Ef. 4:24, Kol. 3:10).1 Om man definierar ”Guds avbild” så, får man också säga att människans likhet med Gud gick förlorad i och med syndafallet.2
Vad var det som hände där i Edens lustgård? Den på ytan enkla berättelsen om ormens frestelse och Adams och Evas ätande av frukten rymmer oändliga djup. Berättelsen skildrar hur de i direktkontakt med den sataniska makten bröt sig ur gemenskapen med Gud, sin Skapare och Herre. Vi ser det på deras otro – ”Skulle då Gud ha sagt?”, högmod – ”Ni skall bli såsom Gud”, onda begärelse – de greps av begär till det som Gud förbjudit, samt på deras olydnad – de överträdde den regel Gud satt för att livet skulle bevaras.
Någonting katastrofalt hände alltså i och med Adams fall: människan blev – med Luthers uttryck – ”inkrökt i sig själv” (incurvatus in se) och kan kallas ”vredens barn” (Ef. 2:3). Samtidigt som Jesus talar om människans förmåga att utföra goda handlingar, kallar han henne ”ond” (Luk. 11:13).
Syndens djup
I SKB framhålls att människan i sig själv saknar förmåga att bedöma arvsyndens allvar och djup. Saken måste bedömas utifrån Skriftens vittnesbörd, inte utifrån vad förnuftet kan tycka är rimligt.3 Redan när det gäller kroppens sjukdomar saknar människan i många fall förmågan att ställa en riktig självdiagnos. Detta gäller även själens skada och sjukdom.4 Bakom, och så att säga under, de onda tankarna och orden ligger arvsynden, eller som den även kallas, ”huvudsynden” eller ”ursprungssynden”.5 Den sägs vara ”ett djupt, ont, förskräckligt, grundlöst, outforskligt och outsägligt fördärv”, där särskilt människans vilja och hjärta har skadats.6
Adams fall påverkade hela människosläktet (Rom. 5). Synd och död hör samman, och dödens realitet är ett vittnesbörd om hur allvarlig och hemsk synden är.
Frälsning från synd
Frälsningen är lösningen på syndens problem. Läran om synden och läran om frälsningen hör därför samman. Är man inte överens om vad synd är, kommer man inte heller att vara överens om vad frälsningen innebär – därför är denna fråga så viktig i SKB. När det gäller att personligen ta emot frälsningen är man övertygad om att ”vi inte rätt kan lära känna Kristi välgärningar utan att förstå vårt eget fördärv”.7
Det är onekligen en mycket allvarlig diagnos av människans tillstånd vi nu läst. Men vittnar inte även botemedlet, Kristi blodiga död på korset, om skadans djup? Att mildra och tona ned arvsyndens realitet är ingen biblisk väg. Däremot skulle insikten om arvsynden leda till att vi hatar synden och allt ivrigare tar vår tillflykt till Kristus. Ju djupare insikt om den egna synden, desto större angelägenhet att söka Guds godhet i församlingens gemenskap, i Guds Ord och sakramenten.
Torbjörn Johansson
Lektor, Församlingsfakulteten, Göteborg