Martin Luther var noga med att skilja på lag och evangelium. Ordet som både avslöjar och upprättar, med den oöverkomliga lagen och både evangeliet där Gud benådar den dödsdömde.
Det största av allt är att Gud har uppenbarat sig för oss människor, det vill säga att Gud ger sig till känna och inbjuder oss att umgås med honom. Inget är större.
I Ordet ger Gud sig själv till oss: I begynnelsen var Ordet … och Ordet blev människa (Joh. 1:1,14). Ordet är alltså Gud till oss – Kristus till oss. Därför är Ordet inte framför allt regler och bud eller något vi ska försöka förverkliga, utan det Gud gör för oss och med oss. Att detta Ord sedan får konsekvenser för både tanke, känsla och handling är ju något självklart.
I det skrivna Ordet i Bibeln möter oss Gud själv och Guds verk med oss. Ordet utför alltså något med oss. Med Luther kallar vi Ordets båda sidor för lag och evangelium. Lagen upplyser om Guds vilja och visar därigenom också på människans synd. Evangeliet däremot utlovar och ger syndernas förlåtelse. Luther kallar lagen för Guds främmande verk och evangelium för Guds egentliga verk. Båda sidorna är av Gud och båda sidorna är nödvändiga.
Synden, en verklighet
Hur kan vi förstå detta? Mellan Gud och människan finns ingen bro där människan kan ta sig över. Det finns ingenting som människan kan erbjuda Gud. Nåden kan inte förtjänas eller erövras. Frälsningens negativa bakgrund är att Gud och människa har skiljts åt. Något har gått sönder i relationen. Att detta är en verklighet inser vi ständigt: ondskan är en realitet, och synden upplever vi på många olika sätt. Ondskan har tyvärr ett mänskligt ansikte: orättvisor, förtryck och våld i olika perversioner dyker ständigt upp i vår historia.
Den väg som Gud visar för att vi ska bli frälsta är att Gud gör något med oss för att vi ska finna vägen, för att vi ska finna Jesus som vår Frälsare. Man kunde tänka sig att vägen till frälsning skulle vara att vi blev mer andliga eller mer fullmatade med andlig utrustning … Men den vägen leder inte till frälsning.
Lagen – Gud kräver det omöjliga
Det Gud gör med oss är i stället att han visar sina båda ’händer’: lagen och evangeliet. Han visar sin vilja och vad han gjort för oss. Då vill vi antingen ge järnet eller lägga av. Guds krav tycks omöjliga – och så är det också.
När Luther började inse vad evangelium egentligen innebar, förstod han också varför han tidigare inget förstått. Han hade fått lära sig att reducera lagens (= Guds) krav, så att de blev överkomliga. Alltså att Gud inte kan kräva det omöjliga, att vi ska vara fullkomliga, och att Gud i stället gör det lättare för oss eftersom han är barmhärtig och inte så noga. Men så kan det inte vara, insåg Luther. Varför behöver Gud annars bli människa, lida, dödas och bära världens synder om han tar det lätt med sin egen vilja mot det onda?
Luther menade att om Guds lag görs möjlig försvinner evangeliet bit för bit. Gud blir då inte den som tar den fördömde till nåder, utan den som inte är så nogräknad och som håller till godo med vad han kan få. Insikten hos Luther är i stället att Gud benådar dödsdömda syndare för Jesu skull. Inte för vår skull.
Men varför behövs då Guds lag, som bara tycks göra det svårt? Jo, lagen ger insikt om synd (Rom. 3:20). När Guds goda vilja uppenbaras, då inser vi att det inte står rätt till hos oss. Ja, ännu mer, det verkar som om synden blir större när vi konfronteras med Guds vilja (Rom. 7:9). Aposteln Paulus använder kraftfulla ord när han inser detta: Jag arma människa, vem skall befria mig …? (Rom. 7:24.)
Om vi inte ’drabbas’ av Guds lag, intresserar vi oss i stället för hur vi med Guds nåd ska bli bättre kristna och riktigt frälsta (eller hur vi nu uttrycker det). Men Gud vill till en början låta oss förstå hur omöjligt det är att bli frälst eller rättfärdig. Detta gör han för att visa oss sin egen väg (Joh. 14:6).
Ödmjukhet och insikt om synd
Människans försök att uppfylla Guds lag kan aldrig leda till målet, utan måste sluta i vanmakt eller självrättfärdighet och hyckleri. Därför är det lagens uppgift att avslöja synden. Här talar Luther om ödmjukhet som en rätt hållning – i betydelsen att lägga av med att tro på sig själv för att i stället finna vila hos Jesus som gjort allting färdigt.
Gud vill ge insikt om synd. Varför? Jo, för att vi ska hålla oss till Jesus, lita på honom, tro på honom, tillbedja honom, älska honom och ständigt ta emot honom – särskilt i nattvarden. Gud vill att vi ska bli förankrade i Jesus och inte i vår tro eller det vi gör eller det vi har fått.
Evangeliet – Gud gör själv det omöjliga
Evangeliet visar oss Kristus i vårt ställe; han är vår rättfärdighet. Evangeliet är inte ett löfte om Guds hjälp för den som gör så gott han kan och inte heller ett löfte om framgång i ett andligt liv. Evangeliet är ett Guds ord som säger till förtappade syndare, att de genom tron på Kristus äger Guds nåd och syndernas förlåtelse. Evangeliet är Guds gåva till den som saknar meriter.
Evangeliet om Jesus Kristus tycks ibland vara något svårt: Vi tvekar inför Guds kärlek – är vi verkligen älskade? Vi tvekar inför Guds lag – vi har ju så dålig självkänsla – och vi kan inte tro att allt är av nåd. Därför menar vi att Gud inte borde kräva något – hur ska vi då orka med allt? Gud är väl god mot alla – behövs det verkligen en Frälsare som gör allt? När självkänslan och självförtroendet vacklar kan det vara svårt att möta en Gud som har en absolut vilja. Går det inte att förhandla med Gud? Behövs en medlare, en Frälsare?
Vila i nåden och lev i tro
I detta sammanhang kan vi förstå en av Luthers definitioner av tron: att gömma sig under Kristi vingar och njuta av hans rättfärdighet. Alltså att bara vara. Bara finnas till. Bara ta emot. Den vilan ger evangeliet. Det räcker kanske att beskriva det så. Men vi kan också gå ett steg vidare: för att komma till den vilan behöver våra egna vägar stängas. Vi behöver ge upp för att ana vidden av nåden som ges till den som saknar meriter. Därför kan det mycket väl vara så att vi upptäcker evangeliet sent i livet. Mycket hänger framför och skymmer. En del välmenad andlighet skymmer nåden: Har du ångrat dina synder tillräckligt? Har du verkligen tagit emot Jesus som din Frälsare? Har du segrat över ondskan? Har du nådegåvor i bruk? Har du glädje i bibelläsningen och bönen?
Så kan välmenande frågor och outsagda krav vända blicken mot oss själva. Då söker vi med Guds Ords hjälp bli bättre och andligare. Men någon Jesus har vi inte nytta av mer än som förebild och kraftgörare.
När sådana tankar kommer till oss bör vi lära oss skillnaden mellan lag och evangelium och all den goda vägledning som Ordet ger oss. Lagen, som avslöjar Guds vilja och synliggör våra synder, driver oss i händerna på Jesus. Evangeliet är gratis förlåtelse för synderna för Jesu skull. Nu ger oss lagen (som nyss gjorde oss förskräckta) vägledning i hur tron ska förverkligas, det vill säga komma ner i benen och ut i händerna. Då vill vi leva på ett nytt sätt, inte för att skaffa oss meriter, utan för att vi har fått gemenskap med Gud genom Jesus Kristus.
Carl-Magnus Adrian
Kyrkoherde, Öxnevalla