Har man inte funderat på det tidigare, så gör man det när man bildar familj: Var ska vi och våra barn få vila och växa som kristna? Var ska vi hämta det vi behöver för att överleva andligt i dag? Var hittar vi ett andligt hem? Många i vår organisation, inte minst unga, funderar över detta.
I ELM har vi ett fantastiskt barn- och ungdomsarbete, men många upplever att det saknas en heltäckande fortsättning på detta. Vart tar man vägen efter konfirmationen? I konfirmationsundervisningen får man lära sig att Gud gett oss olika gåvor för att bli bevarade som kristna: dopet, Guds Ord, bönen, gemenskapen och nattvarden. Men denna helhet saknas på många platser inom ELM. Kluvenheten blir som tydligast när man ska ta med sig någon nykristen. Hur förklarar man att det vi ska gå till inte är en församling, utan en förening, ett ”komplement”. Om man vill ha nattvard eller döpa sina barn, så får man gå till en kyrka. Det håller inte. Det är lättare att välja något annat sammanhang, där helheten finns.
Dessutom lever vi i ett samhälle, där kraven blir allt högre, och allt ska effektiviseras till bristningsgränsen. Många känner sig splittrade och stressade veckorna igenom. På söndagen behöver man vila. Man orkar inte vara splittrad även då. Vi i vår familj har försökt komplettera det vi får i ELM-föreningen genom att även engagera oss i en församling i Svenska kyrkan. Men vi har gett upp engagemanget där, eftersom vi söndag efter söndag känner oss tomma efter de besöken. Längtan efter ett helt andligt hem, där man får allt Gud vill ge, har blivit så smärtsamt tydlig.
Jag tror att vi i dag, mer än allt annat, bör satsa på söndagsgudstjänster i vår verksamhet, och låta dem vara huvudsaken. Jag tror att vi på de flesta platser behöver vara ett huvudalternativ och inte bara ett komplement.
I Apg. 2 står det om de första kristna, att de troget höll fast vid undervisningen, nattvarden, bönerna (gudstjänsterna) och gemenskapen – alltihop gåvor från Gud för att de skulle bli bevarade som kristna. Sedan står det att Herren själv ökade församlingen varje dag. Vi behöver alltså alla de gåvor som Gud vill ge till oss. Sedan kan diakoni och evangelisation fungera. Jag upplever att många i dag känner trötthet över all verksamhet som ska hållas vid liv. Vi kallar oss en missionsorganisation. Men om vi ska ha något att ge till andra, måste vi först själva få vila och växa någonstans; vi behöver ta emot Kristus i Ordet och sakramenten, annars har vi snart ingen drivkraft kvar till någon mission.
För att få helhet och en röd tråd i undervisningen underlättar det om någon har ett helhetsansvar, alltså en präst eller en pastor. Det är inte en slump att Jesus liknar oss vid får. Hurdana är får? Ganska ”dumma” och springer vart de vill. De behöver en herde att följa som ser vad de behöver för själen.
Jag tror att detta handlar om vår framtid, både för oss som enskilda – för att bli bevarade som kristna – och som organisation. Många är rädda att förändring ska splittra. Men kanske splittringen redan börjat, i och med att allt fler, särskilt ungdomar, försvinner från oss? Och en av orsakerna kan vara längtan efter ett helt andligt hem. Jag tror att det i längden är ohållbart att hålla på som vi alltid gjort. Jag tror att vi behöver ställa oss frågan hur vi bäst möter det andliga behovet i dag, så att människor får växa och bli bevarade hos Jesus i den sanna tron.
Eva Appell
Gårdstånga, Lund