När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Då började han tala och undervisa dem: Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
De sitter där på berget framför Jesus. Han ger och de får. De får hela himmelriket. De blir tröstade. De blir mättade. En rik ström av gåvor från Gud väller över dem. En ström så rik att de kan ge ut till andra.
Det var detta de tolv fick erfara den dagen då folket hade följt efter Jesus ut i ödemarken (Matt. 14). Det var flera tusen människor, och de stannade hos honom hela dagen. Framåt kvällen gick lärjungarna fram till honom och sade: ”Platsen här ligger ensligt till, och det är redan sent. Sänd i väg folket, så att de kan gå in i byarna och köpa sig mat.” Men Jesus sade: ”De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta.” De blev häpna, de hade ju bara fem bröd och två fiskar. Men Jesus sade: ”Hämta hit dem till mig.” Så tog han de fem bröden och de två fiskarna. Han tackade Gud. Han bröt bröden och gav dem till lärjungarna. Och lärjungarna gav dem till folket. De tog emot och bar ut. Så höll de på. De hämtade hos Jesus och delade ut till människorna.
Det är så det blir när vi lever med Jesus. Han ger, och vi får dela med oss av det vi får. ”Jag är vinstocken”, säger han, ”ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra” (Joh.15:5).
Men detta är svårt för oss. Om vi ger ut och ger ut, hur går det då för oss själva? Så undrar vi. Och världen hånar oss. Vi vet hur det låter: ”Vad har ni för att ni håller på som ni gör, offrar och ger ut? Vad tjänar det till? Ni förlorar ju på det! Hur kan ni vara så dumma?”
Ja, det ser ut som om vi förlorar. Det ser ut som om vi förlorar på att ge ut. Det ser ut som om vi förlorar på att vara barmhärtiga. Det ser ut så för våra ögon. Men Jesus ser längre. Han vet hur det blir i slutändan: ”Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv, han skall bevara det” (Luk. 17:33). Och vi kan se på Jesus att det blir så. Han levde för andra. Han gick omkring och gjorde gott. Han gav ut sig själv. Han offrade sig själv. Han miste sitt liv. Han dog på korset. Men på den vägen vann han livet – det nya livet som är evigt och oförgängligt.
På samma sätt blir det för oss. Vi förlorar inte på att vara barmhärtiga. Vi får själva barmhärtighet, både nu i tiden och sedan på den stora dagen då Herren Jesus kommer i härlighet. Aposteln Paulus ställer fram detta konkret i sitt andra brev till Timoteus. Sedan han blivit fånge hade flera av medarbetarna svikit honom. Men det fanns ett undantag. Det var Onesiforus. När han kom till Rom hade han sökt efter Paulus till dess han fann honom. Detta hade ingjutit nytt mod i Paulus. Därför säger han om Onesiforus: ”Må Herren låta honom finna barmhärtighet från Herren på den dagen” (2 Tim. 1:16ff).
Barmhärtighet från Herren – ja, så blir det på ”den dagen” för dem som visat barmhärtighet (Matt. 25:31ff). De får ta Faderns rike i besittning. Men de blir överraskade när Jesus talar om deras gärningar. De har inte hållit reda på vad de gjort. Och de kan rakt inte komma ihåg att de sett Jesus i nöd och visat barmhärtighet mot honom. När var det? Då skall han svara dem: ”Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”
Ja, saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
Gustav Börjesson
Prost, Sätila