Gör min glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag och samma kärlek och genom att vara ett i själ och sinne (ur Fil. 2:1–5).
Vi deklarerar i den apostoliska trosbekännelsen vår tro på bland annat ”en helig, allmännelig kyrka …”. I den nicenska trosbekännelsen skärps formuleringen till ”en enda”. Uttrycket gör tydligt att Kristi Kyrka på jorden inte är en helig kyrka i mängden, utan den är en i betydelsen unik och allomfattande.
Detta är i total överensstämmelse med hurdan Gud själv är i sin skapargärning, i sitt frälsningsverk och i sin självutgivande kärlek. Ingen kan kopiera Gud; ingen kan upprepa hans handlingar eller överträffa hans kärlek. När vi då i Paulus ord får uppmaningen att ”ha samma sinnelag och samma kärlek” som Jesus, inser vi snart vår begränsning. Vi kommer inte upp till hans kärleksnivå, lika litet som vi kommer att kunna vara ett i själ och sinne.
Ändå står uppmaningen kvar: Var ett! Detta är en av de svåraste uppmaningarna i Bibeln, eftersom vi genom bortvändheten från Gud är självcentrerade och jagiska. Vi vet bäst själva, och vill inte underordna oss någon annan – inte Gud, och absolut inte någon människa.
Det är nog därför som Jesus ägnar enheten sådan möda. I sin långa, innerliga och kämpande bön för sina barn (i Joh. 17) handlar det mycket om just enheten. Jesus ber på sina bara knän att vi ska vara ett!
Är denna önskan lika viktig för mig? Ser jag ödmjukt på min egen vilja i förhållande till Guds, eller på min egen övertygelse om vad som är bäst – för andra och för mig själv?
En sak är säker: så länge vi är jordiska varelser kommer full enighet inte att råda mellan oss och andra människor, eller mellan oss och Gud. Detta gäller på livets olika områden, och berör hur vi förhåller oss till varandra och till Guds Ord. När vi konstaterat detta, finns anledning att känna sorg och uppgivenhet. Det finns dock ljuspunkter:
- Jesus ber fortfarande för oss. • Enhet måste inte vara det samma som enighet. Vi får, kan och bör vara ett – trots att vi inte är eniga i allt. • Att vi är lemmar i Kristi kropp innebär att Kristi Kyrka är en mosaik av Andens mångfald. Olikheter kan vara en styrka! • Vi är inte kallade att bli syskon. Vi är syskon! Och Gud är vår Far. • Full enhet kommer att nås – hos Gud.
Bön: Herre, vår Herre, hur härligt är inte ditt namn över hela jorden! Amen.
Sven E Hammarberg
Flygingenjör och predikant, Kristianstad