KRISTIAN MOGENSEN • Var står missionen idag? Går det bakåt överallt? Var har Herrens ord framgång? Vilken är utmaningen för oss? Vi har tagit hjälp av en dansk artikel för att kunna ge svar på eller i vart fall belysa frågorna.
Missionshistorien vittnar med all tydlighet om hur Guds ords genomslagskraft är en realitet av världsomspännande dimensioner. Det började med att Jesus sände ut den lilla skaran apostlar omkring år 30. I dag beräknar man att var tionde person i världen är bekännande kristen. Utmaningen är fortfarande enorm, men sannolikheten för att evangeliet ska kunna bli till gängligt för hela världens befolkning ligger inom rimlighetens gräns.
ALLA FOLKSLAG SKA FÅ HÖRA EVANGELIET
Att Guds frälsning i Jesus har global räckvidd kommer klart fram i Guds löfte till Abraham om att alla folkslag ska välsignas genom ho nom (1 Mos. 12:3). Missionens globala perspektiv uttrycks allra tydligast i Jesu utsändande av sina lärjungar, som de fyra evangelierna beskriver det. Från den tidpunkten blir mission till icke-judar en verklig och praktisk angelägenhet.
Geografiskt sett gäller Jesu utsändande hela världen. Den etnografiska räckvidden är alla folkslag. Fokus på alla folkslag är genomgå ende i hela Bibeln och under all historisk tid. Det sistnämnda uttrycks kanske klarast i Matteus 24:14: ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.” I ljuset av Jesu återkomst är uppgiften att föra ut evangeliet till alla folkslag ett brådskande ärende, ett ärende som gäller ända till den avgörande tidpunkt då alla folkslag ska göra räkenskap inför Jesus.
GUDS ORD HAR BURIT RIK FRUKT
Procentuellt sett har andelen kristna i världens befolkning minskat något sedan andra världs kriget, till ca. 32,6% i dag. Men med en stor be folkningstillväxt betyder det ändå en kraftig ökning av antalet kristna. Medan det är ned gång bland kristna i Europa och Nordamerika, så pågår en kraftig tillväxt på södra halvklotet. I det följande försöker jag ge en grov överblick över utbredningen av evangelikal kristendom.1
Under det senaste årtiondet har det börjat gå upp för kristna på norra halvklotet att världen så att säga har ”ställts på huvudet”. De flesta kristna finns i dag i Afrika, Sydamerika och Asien. För evangelikal kristendom skedde för skjutningen av tyngdpunkten från norr till söder under 1980-talet. Det var en tillväxtperiod under stort motstånd och förföljelse för många nya kristna i Kina, Sydostasien och Afrika – en period då även danska (och svenska, red:s anm.) missionssällskap … upplevde stark tillväxt i samarbetskyrkorna.
Missionärer och missionsfolk som stödde och följde missionsarbetet under den perioden fick tydligt erfara att arbetet med att utbreda evangeliet är rikt välsignat av Gud, och att det är ett stort privilegium att vara medarbetare i Guds mission. Till exempel bestod församling en (där vår familj arbetade) i Etiopien av ca 20 vuxna medlemmar 1984. De upplevde hårt motstånd. Några veckor innan vi reste hem, 1987, sa en funktionär i kommunistpartiet hånfullt: ”Folket här lämnar din kyrka och din kristendom när du har rest.” Mitt svar var: ”Jag reser, men Jesus stannar här hos sin kyrka.” I dag samlas ca 500 människor bara i den för samlingen. Guds välsignelse har varit överväldigande och får glädjen att välla fram.
Det missionsarbete som missionsvänner från norr har bidragit med i söder har burit rik frukt. Först och främst eftersom Jesus har lovat att dödsrikets portar inte ska få makt över den kyrka som han vill bygga (Matt. 16:18). Där näst eftersom målmedvetna kristna under det 20:e århundradet har fört evangeliet till folk grupper och områden där man inte hört det tidigare. Samverkan mellan Guds Ande och kvinnors och mäns vittnesbörd har i Afrika lett till en 40-faldig ökning av antalet kristna se dan år 1900. Det fanns 1949 ca 5 miljoner kristna i Kina. I dag bedömer man att antalet är 45-60 miljoner. År 1900 fanns det en kvarts miljon evangelikala kristna i Syd- och Mellanamerika. I dag är antalet över 60 miljoner. Under 30 år, från 1960 till 1990, växte kyrkan utanför västerlandet fem gånger snabbare än kyrkan i Väst. Vi upplever med andra ord, för första gången i historien, att tron på Jesus har blivit en global verklighet med ett kristet vittnesbörd närvarande i världens alla länder.
Ihärdigt översättningsarbete och bibel spridning har givit bortemot 95% av världens befolkning tillgång till att läsa Nya testamentet på sitt eget modersmål. Man beräknar att ca 99 % av världens befolkning har tillgång till att höra ett kristet radioprogram på ett språk som de förstår. Vår tids utbredning av TV och internet är ett öppet fönster för spridning av evangeliet.
VÅR TIDS MISSIONSUTMANING
Ändå är det så, att nästan en tredjedel av världens 6,5 miljarder människor fortfarande lever utom räckhåll för någon kyrka och att upp skattningsvis 1,6 miljarder aldrig har hört om Jesus eller om kristendomen över huvud taget. Så stora tal är det svårt att få grepp om. Det är lättare att fatta att det finns ca 12 000 etniskt lingvistiska folkgrupper, och att ca en fjärdedel av dessa aldrig eller bara i lägre grad kommit i beröring med evangeliet. Enligt rapporten 2005 från International Mission Board i USA fanns det 645 folkgrupper med en befolkning på över 100 000 som inte hade någon missionsinsats med långtidsåtagande när det gäller församlingsplantering. Motsvarande siffror för folkgrupper med en befolkning under 100 000 var ca 2 700.
Land – Folkgrupper – Antal människor
Indien – 310 – 385,4 milj.
Sudan – 35 – 15 milj.
Kina – 21 – 11,7 milj.
Etiopien – 17 – 10,2 milj.
Saudiarabien – 13 – 13,6 milj.
Pakistan – 12 – 11,5 milj.
Indonesien – 12 – 2,9 milj.
Frankrike – 11 – 3,8 milj.
Turkiet – 10 – 9,3 milj.
Nepal – 10 – 3,8 milj.
Tabellen visar de tio länder som har flest folkgrupper utan församlingsplanterande missionsinsats (och med ett befolkningstal på över 100 000). Av sammanlagt 645 sådana folkgrupper i världen finns nästan hälften i Indien.
I Syd- och Centralamerika finns det ca 300 folkgrupper som ännu är utan eller nästan utan evangeliet. Inom en mycket nära framtid kom mer de att vara inom räckhåll för församlings planterande mission.
De senaste siffrorna från Afrika talar om ca 1 000 folkgrupper som är utan kontakt med evangeliet. Det rör sig huvudsakligen om folk grupper i Nordafrika, Västafrika och på Afrikas horn. Inom de två sistnämnda områdena finns det folkgrupper som kan nås via församlingsplantering från folkgrupper som bor i närheten.
Med bara 0,5 % kristna i en befolkning på 120 miljoner utgör japanerna den största av världens minst nådda folkgrupper. Trots en långvarig missionsinsats utgör Japan fortfarande en stor missionsstrategisk utmaning. Detsamma kan sägas om Indien. Enligt ledaren för Mission Frontiers Fellowship, Ralph Winter, går Indiens flera tusen missionärer nämligen till största delen förbi de folkrika grupper som lever åtskilda i landets kastsystem, för att i stället gå till stamfolk och kastlösa folkgrupper. Trots ca 13 000 indier i tvärkulturell mission – huvudsakligen i Indien – är Indien fortfarande det land i världen som har flest folkgrupper som är utan kontakt med församlingsplanterande missionsarbete (se tabell).
Missionsarbetet i en folkgrupp kan aldrig sägas vara slutfört förrän Jesus kommer tillbaka. Ändå är det nödvändigt att missionärer avslutar en insats på en plats för att påbörja ett arbete där man aldrig tidigare har hört evangeliet. I missionsstrategiska sammanhang har man i några årtionden talat om ”nådda” och ”onådda” folk grupper. Båda begreppen bäddar för skarpa och ohanterliga avgränsningar. ( … ) ”Josua-projektet” (Joshua Project)2 definierar ”onådda” och ”mindre nådda” gemensamt som ”en grupp, som inte har någon fast gemenskap av tillräckligt många troende kristna och resurser för att evangelisera i folkgruppen i fråga”. I fortsättningen använder jag uttrycket ”minst nådda”.
Världens minst nådda folkgrupper
6 417 grupper sammanlagt – 2 582 milj. människor
– 1 769 grupper m. befolkning på över 50 000
– 1 267 grupper m. befolkning på 10 000–50 000
– 3 381 grupper m. befolkning under 10 000
4 963 grupper inom 10/40-fönstret – 2 241 milj.
1 454 grupper utanför 10/40-fönstret – 338 milj.
Eftersom åtskilliga etniska folkgrupper inom sig är så starkt uppdelade socialt och kulturellt att man måste grunda separata församlingar, måste ”Josua-projektet” arbeta med nästan 16 000 folkgrupper. Man uppskattar att 6 417 tillhör kategorin ”minst nådda” folkgrupper.
De flesta av dessa folkgrupper finns i 38 länder, där mindre än hälften av befolkningen någon gång har hört evangeliet. Det rör sig om länder i Centralasien, Sydostasien, Nordafrika, Afrikas Horn och i länder vid Persiska viken; länder som Kina, Indien, Afghanistan, Pakistan, Azerbajdzjan, Kirgizistan, Turkmenistan, Uzbekistan, Kambodja, Laos, Algeriet, Marocko, Senegal, Djibouti, Somalia, Somaliland, Iran, Irak m.fl.
Man beräknar att nästan 5 000 ”minst nåd da” folkgrupper befinner sig inom ”10/40- fönstret” mellan de 10:e och 40:e nordliga breddgraderna, från västliga Nordafrika öster ut till Kina. Området har världens största be folkningstäthet och är känt för sina återkommande naturkatastrofer och för stor fattigdom, social nöd, etniskt och religiöst hat och krig. Dominansen av de stora världsreligionerna, hinduism, islam och buddhism bildar en mar kant barriär mot det evangeliska vittnesbördet. En minst lika stor barriär utgör den utbredda analfabetismen och bristen på biblar på folkens egna språk. Bibelöversättningsarbete pågår på ca 1 600 språk. Ytterligare 2 500 grupper behöver få Bibeln översatt för att kunna få en sta dig grund i evangeliet och föra det vidare bland sitt eget folk.
MISSIONSRESURSERNA HAR MÅNGDUBBLATS
Utmaningarna bland ”10/40-fönstrets” folk grupper – däribland judarna – är detta århundrades största missionsutmaning. Den kräver en missionärsstyrka försedd med tålamod och en för pilgrimen utmärkande drag. Det behövs allsidigt utrustade missionärer och yrkesfolk. I västerlandet – särskilt i Europa – upplever man en snabb minskning i antalet missionärer. Det ger anledning till eftertanke och utmanar oss att på nytt finna glädje i evangeliets nyskapande kraft till frälsning.
Sammantaget ger evangeliets utbredning stor anledning till tacksamhet och glädje.
Framför allt innebär den kraftiga tillväxten i söder att kyrkor och församlingar där är nya baser med potential att bidra till att sända ut en samlad missionärsstyrka – större än någonsin tidigare i historien – ut i hela världen. Kristi lutherska kyrka i Nigeria arbetar målmedvetet för att bygga upp en egen missionärsutbildning. Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien grundade ett eget missionssällskap i januari i år. Sydamerikanska länder som Brasilien och Colombia sänder missionärer till både Afrika och grannländer i Sydamerika. Under flera år tionden har kristna från bland annat Filippinerna, Indien och Pakistan levt som gästarbetare i Mellanöstern. Nyligen berättade en kris ten pakistanier hur han hade varit med om att grunda två församlingar i Saudiarabien och två i Afghanistan.
Sedan början av 1990-talet har kinesiska kristna blivit tända för visionen ”Back to Jerusalem”. Många kristna kineser har slagit sig ner som affärsfolk i muslimska länder i Centralasien och Mellanöstern. Inspirerade av den kinesiska visionen har Nigeria Evangelical Mission Association tagit ”Vision 50–15” till sig. Målet är att sända 50 000 missionärer ut över hela Nordafrika för att föra evangeliet tillbaka till Jerusalem inom de närmaste 15 åren. Nigeria har redan under många år hört till de länder i världen som sänder ut flest missionärer, i dag med bortåt 5 000 missionärer, varav ca 1 000 som arbetar utanför Afrika. Näst efter USA är Sydkorea det land som sänder ut flest missionärer. År 2006 var 14 086 sydkoreaner utsända till 180 länder. Nätverket ”Gospel for Asia” stöder i dag närmare 13 000 indiska kristna i tvär kulturell mission, till största delen i Indien.
Det växande antalet missionärer i söder gör det möjligt att nå ut med evangeliet i långt snabbare takt än tidigare. Den växande missionärsstyrkan finns i dag bland folkgrupper som både geografiskt och kulturellt bor nära inpå de minst nådda folkgrupperna. Det är från de kristna tillväxtområdena i söder som vi i dag upplever ökad utvandring norrut. Bland emigranterna finns många kristna som ser det som sin uppgift att sprida evangeliet både bland medemigranter och bland värdländernas majoritetsbefolkningar. I flera invandrarkyrkor i Danmark finns det en önskan om att de ska få föra förnyelse med ny glädje i evangeliet och den kristna gemenskapen till icke-troende och namnkristna i landet. Några av de snabbast växande församlingarna i Europa i dag är in vandrarförsamlingar som leds av afrikaner och asiater.
TÄNK STORT, BED OCH PRIORITERA
I söder bryter tusentals människor med hindu ism, islam, buddhism och traditionell religion för att följa Jesus i tro och tjänst. Jesu kallelse till tro och efterföljelse har lika klar adress till oss i ”den gamla kristenheten”. Men tryggheten i materialismen, den stora fokuseringen på självförverkligande och förtäckta tankar om frälsning utan förkunnelse av evangelium, är orsaker som bidrar till att kristna i norr förlorar fokus och nöd för människor och folkgrupper som inte har evangeliets vittnesbörd hos sig. En minskande tillgång på missionärer är en av följdverkningarna.
Alla folkslag ska få höra evangeliet före Jesu återkomst. Vilken är utmaning för oss? Det är avgörande att vi tänker stort. Att vi tänker stort om Gud som skördens Herre, och om hans makt att samla in sin stora missionsskörd från alla folkgrupper, stammar och tungomål i tillbedjan av Gud och Lammet (Upp.7:9–10). Därnäst är det avgörande att vi följer Jesus, så att vi ser ”de vita fälten” – människor som behöver möta Jesus. Vi måste tillbaka till bönen, till förtrogenheten med att be Gud att kalla och sända ut vittnen med evangeliet till människor i andlig och social hopplöshet. Bönen till honom som leder folkslagen måste bli den livsnerv, genom vilken vi finner glädje och frimodighet att följa hans kallelse, prioriteringar och löften för det liv och de resurser som han har anförtrott oss.
Det innebär villighet att dela evangeliet med andra där vi är, villighet att bryta upp och
leva några år av vårt liv tillsammans med folk på någon annan plats på jorden, så att de kan få höra evangeliet, eller villighet att ge av vår ekonomiska rikedom för att göra det möjligt för andra att gå vidare med evangeliet. Det innebär också villighet till ökat samspel mellan de ekonomiska resurserna i norr och den större tillgängligheten på missionärer i söder, till exempel som stöd till syd-syd mission.
Missionärer från söder har färre kulturella och historiska klyftor att överbrygga och bär på mindre politiskt bagage än missionärerna från norr – särskilt i förhållande till muslimska folkgrupper i Mellanöstern, Nordafrika och Asien. Med detta följer också en stor utmaning att göra något åt en av världsmissionens mest slående obalanser. Medan omkring 410 000 missionärer arbetar bland folkgrupper som till övervägande del är kristna eller i stånd att spri da evangeliet bland sina egna, så arbetar bara ca 10 000 av den globala missionärsstyrkan bland världens minst nådda folkgrupper. Vi vet det. Vi vet också att de bara får höra evangeliet om någon går på Guds löften för att dela det med dem.
KRISTIAN MOGENSEN
Missionslärare vid Dansk Bibel-Institut, Köpenhamn, Danmark. Tidigare missionär i Etiopien.
Artikeln har varit publicerad i Budskabet 3-2007 under rubriken ”Missionsudfordringen frem mod Jesu genkomst”, s. 12–16. Publicerad med tillstånd av författaren och Budskabet Övers. av Gunilla Davidsson. Bearb. av red.
Några av artikelns källor, där mer information kan hämtas: www.joshuaproject.net
www.missionfrontiers.org
www.momentum-mag.org
Patrick Johnstone o.a., Operation World. Gabriel Resources, 2001, 6 uppl.
Intressanta dokument om missionsstrategi m.m. återfinns på www.dlm.dk/dok. Uppgifter om danska LM (Luthersk Missions forening) har i flera fall utelämnats i översättningen.
1 ”Evangelikal” används om protestantiska kristna som håller fast vid Bibeln som enda auktoritet för kristen tro och kristet liv, nödvändigheten av omvändelse och frälsning genom tro på Jesus Kristus, nödvändigheten av evangeliets förkunnelse och mission samt nödvändigheten att tillhöra en gemenskap av Kristustroende.
2 Josua-projektet (Joshua Project) är ett forskningsinitiativ med uppgift att försöka precisera missionsbefallningens uppdrag till den del det inte fullgjorts genom att identifiera de folk grupper i världen som har minst tillgång till evangeliet och den minsta kristna närvaron. Det sker genom att rikta upp märksamheten mot dessa folkgrupper som har ett litet antal efterföljare till Kristus.