När folk kom ut i stora skaror för att döpas av Johannes Döparen sade han till dem: Huggormsyngel! ur luk. 3:1–15.
Vem tar egentligen den folkilskne gräshoppsätande Johannes Döparen till sitt hjärta? Förvånande nog många:
De längtande. Israel var ockuperat av romarna sen 90 år tillbaka, och Döparens blotta närvaro blåste liv i hoppet för dem som längtade efter Guds ingripande. Nu kom Johannes, vars namn betyder ”Herren är nådig”, den förste profeten Gud sänt på 400 år, för att bereda väg för Herren. Och de som längtade drog i stora skaror ut till honom för att döpas, lyssna och ändra livsstil. Längtar du efter mer av Gud i ditt liv? Besök Johannes Döparen!
De som förlorat. Johannes Döparens förkunnelse väckte ett hopp hos änkorna, de föräldralösa, invandrarna och de fattiga, alltså de som förlorat livskamrat, föräldrar, land eller ekonomisk trygghet. Han som heter ”Herren är nådig” gav dem hopp om upprättelse, förbarmande, rättvisa och trygghet. Hans namn är fortfarande en borgen för Guds omsorg om dig som har förlorat något älskat i ditt liv, eftersom Gud vet hur du har det: han har ju själv förlorat sin ende Son.
De chanslösa. Johannes gav dem som levde bortvända från Gud en ny chans: om de vände sitt liv mot Gud och sina medmänniskor, var Herren nådig mot dem. Det skulle synas i deras liv att de levde i Guds förlåtelse – annars förblev de ”huggormsyngel”. Soldater och landsförrädare fick anvisningar för ett rättfärdigt liv. Och vanliga normalinkomsttagare fick uppmaningen att dela med sig av mat och kläder, ända upp till femtio procent av vad de ägde.
Kanske starkare än någon annan profet drev Johannes Guds ovillkorliga krav att älska medmänniskan. Är det därför vi har så svårt att ta honom till våra hjärtan: när det drivs fullt ut blir kravet att älska så hårt, så svårt, så omöjligt. Vem har en chans om kravet är så stort? Var tar nåden vägen när kärleken blir ett krav?
Jesus kristus. Han lyfte fram Johannes som den störste av kvinna född. Överallt där Jesus såg människor som tagit Johannes till sitt hjärta, såg han människor som han kände igen något av sin egen livsinriktning hos: vända mot Gud och sina medmänniskor. Och i Honom såg de den Gud som uppfyller det ovillkorliga kravet och tillgodoräknar oss det. Kristendom är nämligen inte att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Kristendom är att Gud har älskat oss ovillkorligt och fullt ut. Herren är så nådig att Han i längtan efter dig förlorade allt, till och med sitt liv när Han valde att bli chanslös mot soldaterna på långfredagen för att dö för att frälsa dig. Hela Jesu kärleksfulla väsen och identitet är det Johannes vittnade om: ”Herren är nådig.”
Bön: Tack, Jesus, för att Du har tagit mig till ditt hjärta!
Dan Sarkar
Komminister, Broby