Det var val i Kenya den 27 december. Oroligheterna som följde därefter trängde under julhelgen in i våra vardagsrum. Många har också kunnat följa händelserna något på ELMs hemsida. I mitten av januari skrev Karin G. Ekström följande för Till Liv.
Redan under röstsammanräkningen efter valet började uppgifter om oegentligheter cirkulera, och dessa bekräftades senare av både inhemska och internationella observatörer. Den sittande presidenten, Mwai Kibaki, svor presidenteden direkt efter att ha tillkännagetts som vinnare. Det accepterades inte av hans konkurrent Raila Odinga. Dessa båda representerar kikuyu respektive luo, de två största av Kenyas ca fyrtio stammar.
Omedelbart utbröt oroligheter på olika håll i landet med demonstrationer, bortdrivande av ’fel’ stam, plundringar, bränder av hus och åkrar, sexuella övergrepp, misshandel och mord. Många grupper, beväpnade med machete, spjut och käppar, upprättade vägspärrar för att få lösen av förbipasserande eller kontrollera etnisk tillhörighet.
Transporter av livsmedel och bilbränsle hindrades – inom Kenya men också till grannländerna.
I mitten av januari hade drygt 700 människor dödats och en halv miljon var i akut behov av olika slags hjälp, varav en kvarts miljon var flyktingar i eget land.
Historisk laddning
Enligt flera bedömare skulle spänningarna ha omsatts i oroligheter oberoende av vem som vann valet, då stammotsättningar länge byggts upp i landet. Rätten till jord och vatten plus tillgång till utveckling och materiella resurser är de stora konfliktområdena.
De engelska kolonisatörerna etablerade sig bland annat i det område som nu är provinsen Rift Valley. När Kenya blev självständigt 1963 löste staten ut farmarna och delade upp jorden till försäljning. Många av nybyggarna kom från andra stammar, och nu accepteras de inte längre. Befolkningsökningen har gjort att det blivit trångt i landets odlingsbara områden. Traditionellt är tillgång till makt en möjlighet att förse sig och sina stamfränder, och detta har inneburit ojämlik utbyggnad av infrastruktur, sjukvård och utbildning.
Social laddning
Utöver maktkamp och etniska motsättningar finns det också starka sociala spänningar. Majoriteten av befolkningen är under trettio år. Arbetslösheten är stor, och slumområdena i städerna växer snabbt. Korruption och mutsystem ger avtryck i det vardagliga livet. Klyftan mellan rika och fattiga växer. Frustrationerna leder till att olika grupper utnyttjar eller lätt kan utnyttjas i politiska eller kriminella syften, och de är inte svåra att sätta i rörelse. Enligt vittnesuppgifter är många av de aktuella våldsverkarna i övre tonåren och kan inte ange skäl till sina grymma handlingar. Många i den yngre, utbildade generationen är också trötta på det äldre ledarskap som suttit vid makten alltsedan självständigheten. Att vissa förbättringar skett under den senaste femårsperioden – till exempel fri grundskola, stabilare ekonomi med klarare skatteregler och ekonomisk tillväxt – upplevs inte som tillräckligt.
Andlig kamp
ELCKs generalsekreterare John Halakhe är en av dem som uttrycker oro för utvecklingen i Kenya och menar att läget kommer att vara labilt en tid framöver. En del av kyrkans medlemmar och några anställda har mist sina hus och ägodelar. Det är en vandring i motlut att arbeta för försoning och helande. Ungdomarna nämns som en viktig målgrupp i denna process.
Diakoni i praktiken
Pastor David Chuchu förestår Diakonia Compassionate Ministry (DCM) som samordnar projekt och hjälpverksamhet i den evangelisk-lutherska kyrkan (ELCK). I Kisumu stad, som ligger vid Viktoriasjön, förekom mycket oroligheter. Många affärer i stadskärnan brändes ner, och i slumområdena ägde konfrontationer mellan olika stamgrupper rum med många tragiska konsekvenser. Polisen ingrep också med vapen, och flera personer dödades.
Nyalenda är ett fattigt område i Kisumu. Den 9 januari, då ett visst lugn återställts, skrev David Chuchu att hjälparbete börjat organiseras i samarbete med andra organisationer, till exempel Röda Korset. DCM fick i uppdrag att göra en inventering i Nyalenda, och man fann direkt ett tusental människor i akut hjälpbehov: 280 föräldralösa barn, 256 änkor, 450 flyktingar, 34 åldringar, 49 handikappade och 26 sårade. Detta är bara ett exempel bland många på tragedier.
I Chesinende by har hus bränts och människor fördrivits, och detsamma gäller flera andra församlingar i Rift Valley där ELM länge haft verksamhet. Den hjälp som ELM förmedlar genom ELCK går i första hand dit.
Missionärernas situation
Gatubarnsarbetet Bethesda hade ett uppehåll i december för att ge personalen möjlighet till vila. Några av pojkarna åkte till sina familjer eller släktingar som ett led i processen att förenas med dem, och några till hemmet i Gilgil som höll öppet. Lina Jämstorp och Sofia Nilsson har följt anvisningarna från Svenska Ambassaden i Nairobi och hållit sig mycket hemma. De har levt under Herrens beskydd. ELMs administration har hållit tät kontakt med dem och även samrått med ambassaden och ELCKs ledning. Kerstin Nilsson, som var på en privat vistelse i Sverige över jul och nyår, har fått skjuta upp sin återresa. Hon har via sms-kontakter med lokala medarbetare hållit sig ajour med händelseutvecklingen.
Be för missionärerna, för ELCK och för Kenyas folk!
Karin G. Ekström, missionssekreterare