Martin Luthers välkända psalm ”Vår Gud är oss en väldig borg” är en fri omskrivning av Psaltaren 46. Luther visste vad det innebär att förtrösta på Gud, och det är detta både nämnda psaltarpsalm och Luthers egen psalm handlar om.
Historisk bakgrund
”Guds stad” som omtalas i v. 5 är Jerusalem, och vi anar av psalmens ord att stadens invånare hade upplevt en befrielse från en hotande fara. Olika bibelforskare har föreslagit ett antal situationer i Gamla testamentet som skulle kunna utgöra den historiska bakgrunden till denna psalm, men vi behöver inte veta exakt vilken enskild händelse som ligger bakom den räddning som psalm 46 vittnar om. Ett exempel på en sådan situation kan vara den hotande fara som omtalas i Andra Kungaboken 18–19. Sanherib, kungen i Assyrien, hotade år 701 f.Kr. att ödelägga Jerusalem. Hans väldiga armé kunde verkligen liknas vid vågor som brusade och svallade, så att bergen bävade (v. 4). Men Hiskia, som då var kung i Juda, förtröstade på Herren och vände sig i sin nöd till Honom. Genom profeten Jesaja fick Hiskia veta vad som skulle ske med Sanherib: Därför att du rasar mot mig [Gud] och ditt högmod har nått mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom.1 Så skedde också. Det blev inget anfall mot Jerusalem, ty Herren dödade på en och samma natt 185 000 soldater i den assyriska armén: Då bröt Sanherib, kungen i Assyrien, upp och vände tillbaka,2 och folket i ”Guds stad” kunde samfällt stämma in i psalmens ord: Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad (v. 2).
Guds folk i nutiden
Det är emellertid inte endast Jerusalems invånare i Gamla testamentet som utgör ”Guds stad”. Denna psaltarpsalm är även en profetia om den kristna församlingen, det nya Sion eller det nya Jerusalem. Bilden av en plågad ”stad” är därför samtidigt en bild av en plågad och utsatt kristenhet. Orden som möter oss i psalmen gäller alla kristna i alla tider i alla slags svårigheter: Gud skyddar sitt folk. Här möter vi den kristna trons visshet under olika former av nöd: Därför skulle vi inte frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet (v. 3). Gud vill skapa denna tro och denna förtröstan i våra hjärtan, och han gör det genom att vi lyssnar till och tar emot hans ord. Här gäller verkligen den inbjudan som vi möter i v. 9: Kom och skåda Herrens verk. Det betyder: Pröva! Sök Herren! Ge den kristna tron en chans! Framför allt innebär detta en kallelse för Guds folk att räkna med Gud under livets alla förhållanden. Herren Sebaot är med oss (v. 8, 12) – med de orden kan du möta varje bekymmer, varje fara, varje hädelse och varje förföljelse.
Det finns tre ord eller begrepp som sammanfattar hela psalmen och som samtidigt beskriver vem Gud är och hur Han handlar med oss människor.
• En borg (v. 2–4)
I verserna 8 och 12 finner vi de orden upprepade att Gud är vår borg. Hur denna sanning praktiskt kan visa sig i våra liv finns beskrivet i verserna 2–4.
• En ström (v. 5–8)
Detta är underbara ord: En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning (v. 5). Redan i skapelseskildringen får vi veta att det från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården.3 Detta vatten, Guds levande ström, möter oss sedan genom hela Bibeln. Det är Siloas vatten som flyter så stilla.4 Det är också detta vatten som i ett av Uppenbarelsebokens slutkapitel beskrivs som en flod med livets vatten, klar som kristall.5 Gud vill att vi skall stå i den strömmen, att vi skall stå i den Helige Andes liv. Därför sjunger vi också i en djupt biblisk sång: ”Ner i strömmen vill jag gå för att liv och räddning få.”
• En eld (v. 9–12)
All ondska skall en gång få sitt slut, och då skall Gud och hans Smorde, Jesus Messias, stå som segrare. Ondskans undergång skall ske genom eld: i eld bränner han upp stridsvagnarna (v. 10).
Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse
1. 2 Kung. 19:20–21, 28.
2. 2 Kung. 19:35–36.
3. 1 Mos. 2:10.
4. Jes. 8:6.
5. Upp. 22:1.