Han läste flytande hebreiska, grekiska, holländska, italienska och spanska, men var även kunnig i en mängd äldre språk. Finska lär ha tagit honom två veckor att lära sig … Han startade 1943 bibelstudiesällskapet Erevna (grek. rannsakan) i Lund. Hugo Odeberg lät Skriften förklara Skriften.
Hugo Odeberg föddes 1898 och växte upp hos sin ensamstående mor på ett litet torp i Dalsland under namnet Hugo Olsson. (Namnet Odeberg antog han 1925.) Genom understöd från flera olika personer blev det möjligt för honom att studera, bl.a. vid Fjellstedtska skolan i Uppsala. Han blev student 1917. Efter teol. kand.-examen i Uppsala begav han sig 1922 till England. Här kom han, under inspiration från sin lärare Canon Box, att intressera sig för den judiska mystiken. Han översatte, kommenterade och gav ut en skrift som han gav namnet ”Tredje Henok”. Detta är hans första betydande vetenskapliga arbete.
Återkommen till Sverige tjänstgjorde Odeberg som präst i ärkestiftet, där han fick mycket hjälp och stöd av Nathan Söderblom. Under år 1929 utgav han både en kommentar till Predikaren och en genomgång av viktiga ställen i de tolv första kapitlen av Johannesevan-geliet. Vid bara 35 års ålder tillträdde han 1933 en ordinarie professur i Lund i exegetisk teologi med särskilt ansvar för undervisningen i Nya testamentet (NT). Denna professur innehade han sedan ända till 1964. Odeberg stannade även efter pensioneringen kvar i Lund, där han avled i cancer 1973.
Forskare och författare
Ett av Odebergs stora intressen var, som vi förstått, studiet av den judiska mystiken, den s.k. kabbalan. Han ville datera den mycket tidigt och menade att dess tankar utgjorde en viktig bakgrund även till de nytestamentliga skrifterna.
Odeberg utgav i serien ”Tolkning av Nya testamentet” en kommentar till Pauli båda brev till församlingen i Korint. Denna djupsinniga men samtidigt lättlästa kommentar har blivit mycket använd även i den teologiska utbildningen.
Den bok av Odeberg som väl blivit allra mest känd och läst är hans ”Fariseism och kristendom”, vars första upplaga kom 1943. Odeberg har i den sökt komma underfund med vad som på djupet skilde Jesus från fariseerna. Han menar att det var människosynen. Närmare bestämt gällde motsättningen det som var en huvudsak i den fariseiska åskådningen, tron på människans möjlighet att fritt välja mellan det onda och det goda. Det verkligt goda kan enligt NT inte frambringas annat än som en frukt av den inre förvandling som benämnes pånyttfödelse och tänkes ske genom tron på Kristus.
Skriftens bibelsyn
Ett tema som Odeberg under senare år ständigt återvände till var Skriftens syn på sig själv och särskilt NTs syn på Gamla testamentet (GT). Man kan inte säga att Odeberg propagerade för en egen skriftuppfattning – någon ”Odebergs bibelsyn” fanns det inte enligt honom själv. Han såg det däremot som en exegetisk uppgift att utreda vilken skriftuppfattning som möter i Skriften själv. Framför allt är temat behandlat i böckerna ”Kristus och Skriften”, ”Skriftens studium, inspiration och auktoritet” samt ”Kristus i Gamla testamentet”. Odeberg konstaterar bl.a. att NT (till skillnad från mycken nutida teologi) inte bara räknar med ”Guds ord” utan även med fenomenet ”helig skrift”. Jesus själv och apostlarna har betraktat GT som helig, av Gud inspirerad skrift. Begreppet inspiration har inte uppstått först i sen tid inom kyrkan utan är förtroget för de nytestamentliga författarna själva, vilket enligt Odeberg framgår av sådana ställen som 2 Tim. 3:16 och 2 Petr. 1:21.
Omvälvande tolkningar
Till Odebergs verkligt betydelsefulla insatser som bibelforskare vill jag även räkna de textutredningar som i olika böcker (Anteckningar till nytestamentliga texter, Bibelns eget budskap, Herren kommer, Rannsakan) publicerats till predikotexter i evangelieboken. Dessa har till formen en anspråkslös karaktär men grundar sig på djup inlevelse i texterna och har varit till utomordentlig nytta för de predikanter som haft förstånd på att använda sig av dem.
Odeberg påpekar ofta sådant som varit förbisett av andra bibelforskare, och hans tolkningar är ibland så omvälvande att man kan behöva meditera över en utläggning i flera år innan man någotsånär tillgodogjort sig dess innehåll. Det som Odeberg skriver har ofta något av Skriftens egen karaktär över sig, så att man hela tiden känner att här finns fler saker att upptäcka. Han var en teolog som kristenheten i Sverige har anledning att känna djup tacksamhet för.
Rune Söderlund, univ.lektor, Lund