Guds verk i naturen

Gud har skapat himmel och jord (v. 1–9)
Hela naturen vittnar om att Gud finns. Med hjälp av olika bilder skildras Guds närvaro och verk i skapelsen.
Verserna 1–4 handlar om himlen. Gud har skapat hela universum och han uppenbarar sig där. Han är själv osynlig, men han gör sig känd i den synliga ordning som han har skapat. Ljuset är hans mantel, himlen hans tält (v. 2), vattnen hans salar, molnen hans vagn (v. 3), vindarna hans sändebud och eldslågor gör han till sina tjänare (v. 4). Att ett par av dessa beskrivningar samtidigt är en beskrivning av Guds änglar förstår vi av Hebreerbrevet 1:7: Om änglarna säger han: ’Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.’
I de följande verserna, 5–9, beskrivs jorden. Att det också här rör sig om bilder som säger något väsentligt förstår vi av uttrycket att jorden är grundad på sina fästen (v. 5). Ingen människa tror att det bokstavligt talat finns några väldiga fästen någonstans ute i rymden som håller uppe jorden. Ändå säger dessa bibliska fästen oss att jordens plats i rymden är orubbligt fast. Skiljandet av vattnet från jorden (v. 6–9) tecknas på ett dramatiskt sätt och för oss tillbaka till själva skapelseögonblicket: Gud sade: ’Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.’ Och det skedde så. Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav (1 Mos. 1:9–10).

Gud sörjer för sin skapelse (v. 10–30)
Gud är oupphörligt aktiv i sin omsorg om skapelsen. Han ser till att djuren får vatten (v. 10–11) och han låter regnet komma över jorden (v. 13 och 16). Både människor och djur får mat från marken, och för människans del betyder detta både vin, olja och bröd (v. 14–15). Och Gud sörjer även för rovdjuren (v. 21). Men levande varelser behöver inte endast mat, de behöver även skydd, och Gud har sörjt för det (v. 12, 17–18). Nyckelorden och sammanfattningen av vad Gud har gjort och gör finner vi i v. 24: Hur många är inte dina verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat. Sedan har vi det stora havet som är en värld för sig! Där finns både stora och små djur (v. 25). Vad som åsyftas med Leviatan (v. 26), vet vi inte. Det kan mycket väl vara ett djur som inte längre finns.
Vi är alla, både människor och djur, aktiva i sökandet efter mat och om alla gäller därför denna sanning inför Gud: Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid (v. 27). Vi samlar, arbetar och stretar, men det är Gud som ger (v. 27–28). Allt som rör våra liv, och detta gäller verkligen både liv och död, har på ett intensivt sätt med Gud att göra och det är därför vi möter uttrycken Guds hand, Guds ansikte och Guds Ande (v. 28–30). Sanningen bakom denna verklighet är att Skapelsens Gud också är Skapelsens Herre! Gud regerar alltså över det som han har skapat. Universum är inte som en maskin som fungerar helt mekaniskt. Däremot är naturlagarna ett uttryck för den regelbundenhet med vilken Gud verkar i skapelsen. Han är levande och aktiv i sitt universum och vi är helt beroende av honom. Tacka honom därför inte endast för skapelsen utan även för att han uppehåller den!

Bön och lovsång (v. 31–35)
Denna kunskap och insikt om Guds verk i naturen kan inte mynna ut i någonting annat än i bön och lovsång. Vi möter här en brinnande önskan om att Guds härlighet skall vara i evighet (v. 31). Men Gud är inte endast Frälsaren och Skaparen – han är även Domaren som ser på jorden med ’domens ögon’ (v. 32), och den domen kommer en dag (v. 35). En kristen behöver dock inte frukta denna dom – en kristens liv får i stället vara fyllt av lovsång: Jag vill sjunga för HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till. Må mina tankar behaga honom, jag vill glädja mig i HERREN (v. 33–34).

Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse