När man blir kristen får det oftast konsekvenser för livet – ibland kanske till och med väldigt tuffa. När eleverna på Strandhems bibelskola var i Etiopien mötte de ett par kristna killar som fått känna av det. Läs Johannas berättelse från resan!
Under vårterminen har vi på Strandhems Bibel- och lärjungaskola varit i Etiopien under en månad. Några av oss stannade en lite längre period i Asella och bodde där på missionsstationen. Där finns bland annat en internatskola för killar, och jag fick tillfälle att samtala med ett par av eleverna som går där, Habiib och Kebede.
Både Habiib och Kebede har blivit utslängda från sina hem på grund av sin kristna tro.
Habiib kommer från ett hem där hela familjen är muslimer. De bor ganska nära missionsstationen i Qersa, en stad åtta mil ifrån Asella. Troligen har han under sin uppväxt fått höra lite om Jesus, och för två år sedan kom han till tro. ”Det var genom Bibeln”, säger han.
I dag är Habiib 18 år och studerar juridik på internatet. Han gillar skolan väldigt mycket, berättar han. Men skolan kostar pengar och det har han inte så det räcker. Han får bidrag hemifrån, men inte tillräckligt. Hans familj vill inte hjälpa honom och säger till honom att kristendomen inte är bra och att han inte ska tro på det. De säger att de lovar att ge honom så mycket pengar han behöver om han lämnar den kristna tron. ”Men jag går i kyrkan”, säger Habiib. ”Jag har det mycket bättre här med Jesus!”
Kebede är 15 år och blev också bortkörd hemifrån för två år sedan, när han själv sökte upp och gick med i den lutherska kyrkan i Qersa. Hans familj är strikt ortodox och menade att han skämde ut familjen när han blev lutheran. De sa till honom att om han inte gick tillbaka till den ortodoxa kyrkan så fick han inte bo kvar där hemma. Som tur var kände Kebede en evangelist som ordnade ett rum åt honom i Qersa, men det var inte mycket mer än just ett rum. Det hände vissa kvällar att han fick gå och lägga sig med tom mage. Senare ordnade missionärerna så att han fick komma till internatet i Asella.
Både Habiib och Kebede har samma dröm: de vill bli evangelister och tjäna både Herren och människor. Många av de killar som går på internatet blir evangelister och jobbar med att nå just muslimer.
När jag sedan pratade med missionärerna om Habiibs och Kebedes situation, fick jag höra att många ungdomar har det så här. De blir utslängda och trakasserade på grund av sin tro. En av killarna som går på internatet lever till och med under dödshot.
Jag frågar Habiib och Kebede om de har någon hälsning till Sverige, och det första Habiib säger är: ”Jag ber om all hjälp jag kan få!” Sedan tänker han lite och så säger han: ”Be mycket!” Så ger han oss Romarbrevet 8:34 som en hälsning: Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
Johanna Lundvall