Guds storhet och godhet

Psalm 145

Davids lovsång visar att Guds storhet och godhet är en verklighet som är förknippad med något evigt (tid), universellt (rum) och ändamålsenligt (innehåll).

Lovsången till Gud är evig (v. 1–8)
David vet att Guds storhet är outrannsaklig (v. 3) men just därför vill han begrunda alla Guds underbara verk (v. 5). Eftersom Gud är den han är kommer lovsången till honom att vara evig: Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung, och lova ditt namn alltid och för evigt (v. 1). Och detta är något David vill göra dagligen (v. 2), hurudan hans dag än är. Det är påfallande hur personlig David är i sin relation till Gud. Han använder de personliga pronomen ”jag” och ”min” när han talar till Gud: jag vill – min Gud (v. 1–2). Vi kan aldrig komma inför Gud genom något ombud.
David ser även framåt i tiden hur de olika släktleden ger Guds ord vidare: Ett släkte prisar för ett annat dina verk och förkunnar dina väldiga gärningar (v. 4). Nya generationer skall få höra om Jesus, och vilket arbete i Guds rike kan mot den bakgrunden vara viktigare än ett barn- och ungdomsarbete!? Ett sådant arbete kommer att bära frukt om det är grundat i Guds ord och utfört i gemenskap med Herren. Dessa släktperspektiv visar också det riktiga i att se tillbaka på fädernas kunskap och erfarenhet och lära av dem. Verserna 6–8 har mycket att säga om samtalen kristna emellan och inte minst om den kristna förkunnelsen. Man skall … jub­la över din rättfärdighet (v. 7). David talar här profetiskt om den Guds rättfärdighet som blir vår genom förlåtelsen och upprättelsen i Kristus Jesus.

Guds godhet är universell (v. 9–14)
Guds godhet är universell och det betyder att den gäller alla: HERREN är god mot alla och förbarmar sig över alla sina verk (v. 9). Orden ”allt” och ”alla” förkommer inte mindre än sju gånger i dessa verser. Gud låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga, säger Jesus.1 Gud låter sina fiender leva för att de om möjligt skall omvända sig till honom innan det är för sent. Sådan är Gud: han vill vårt bästa och han vill leda oss på sin väg. Han vill också hjälpa alla dem som av olika skäl går nerböjda i livet: HERREN uppehåller alla dem som är på väg att falla, han reser upp alla nerböjda (v. 14). Frågan är bara om vi är beredda att ta emot hjälpen från honom. Gud är god och trofast både i det han säger och i det han gör (v. 13b). Att Gud förbarmar sig över alla sina verk betyder även att han är god mot djuren. Då är det också vår plikt att ta väl hand om djuren och den miljö de och vi lever i.

Guds godhet är ändamålsenlig (v. 15–21)
Att Guds godhet är ändamålsenlig betyder att den svarar mot våra behov. Alla levande varelser behöver mat för sitt uppehälle, och Gud vill tillgodose dessa behov: Allas ögon väntar på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid (v. 15). Det är likadant med nåden: den svarar också mot vad vi behöver. Utan Guds nåd kan ingen av oss bestå inför Gud. För den som plågas av sin synd och sin bortvändhet gentemot Gud blir därför dessa ord livgivande: Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd (v. 16). Gud vill mätta dig med sin nåd. I denna sanning har du ditt liv!
Det mest svindlande perspektivet när det gäller Guds godhet är att HERREN är nära alla som åkallar honom, alla som åkallar honom i sanning (v. 18). Vad menas här med orden i sanning? Det finns bara en väg till Gud, och det är genom Jesus. Jesus är själv Gud och därför kan han säga: Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.2 För dem som vänder sig till Jesus gäller därför dessa ord: han hör deras rop och frälser dem (v. 19).
Psalmens avslutande vers (v. 21) ger en grandios sammanfattning av lovsången till Gud för hans storhet och godhet: allt som lever (rum) skall lova hans heliga namn (innehåll) alltid och i evighet (tid).

Ingemar Rådberg, universitetslektor, Lödöse