Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut, att det finns en gräns för mina dagar. ur Ps. 39:5–8.
Sådana är villkoren i förgänglighetens värld. Så att jag inser hur förgänglig jag är …, fortsätter psalmisten David.
I många år har jag haft ärende till min hembys kyrkogård i Starby utanför Ängelholm. De som varit en del av min vardag har samlats där. De har blivit många. ”Deras dagars tal” har Gud gjort fullt (2Mos. 23:26). De var alla bestämda av Gud och skrivna i hans bok (Ps. 139:16).
Hur hade de använt sina dagar? Ja, många hade oroat sig till ingen nytta och samlat på hög, som det står senare i psalm 39. Den högen var lika förgänglig som de själva. Det blev en vandring i dödens skugga, under alla räknade dagar.
Men ett är säkert: De hade alla varit bjudna till himmelen. Han som en gång vandrat på vägarna i Galileen och sagt ”Följ mig” har också vandrat våra vägar i byn hemmavid och sagt ”Följ mig”. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus, har han lovat. Han mötte dem i hemmet, i söndagsskolan, i kyrkan och i missionshuset och under konfirmationstiden. Han sade så till alla, men de flesta brydde sig inte mycket om det.
Några av dem som vilar där runt kyrkan gjorde precis tvärtom – det vet jag bestämt. Om honom som kallade dem står det i 2 Kor. 8:9: Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. Inför Guds helighet var de i sig själva totalt utfattiga, men av nåd hade de fått hans rikedom. I den var de tröstade och glada. Nåden var för dem en underbar sanning. Men de förstod att livet är kort och tar slut. Endast en vindfläkt är människorna, hur säkra de än står – så tänkte de.
Men vad hoppas jag på, Herre? Till dig står mitt hopp. Så slutar texten. För dem som följt Frälsaren i livet händer något underbart när deras dagars mått är fullt. Då förs de av änglar till platsen vid Abrahams sida (Luk. 16:22). Deras stora glädje här var när de fick höra orden: Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva Guds gåva är det (Ef. 2:8). Underbara ord!
Alla ska lämna kyrkogården när Jesus snart kommer tillbaka i härlighet. Han ska skilja människorna åt. Några ska stå till vänster och höra: Jag har aldrig känt er, gå bort ifrån mig ni laglösa (Matt. 7:23). De hade inte brytt sig om inbjudan. Till dem på högra sidan säger han: Kom! … De ska vara med mig och se min härlighet (Joh. 17:24). Om himlen läser vi att döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta. (Upp. 21:4).
Käre läsare, hur vill du använda ”din handsbredd av dagar”?
Bön: Lär oss inse att våra dagar är räknade så att vi får visa hjärtan (Ps. 90:12).
Fride Månsson, Ängeholm