Johanna Nyholm Skoglund fick i uppdrag att samtala med en av de nutida ”fäderna” inom svensk kristenhet, Gustav Börjesson. Under 2009 fortsätter han med sin själavårdande undervisning i Till Liv – nu om vapenrustningen i Efesierbrevet 6. Om detta och en del annat handlar samtalet.
Vid Sätila kyrka njuter jag en kort stund av utsikten ned mot sjön Lygnern, strax öster om Kungsbacka. Redan anslagstavlan där vittnar om att jag ska träffa en vital man – kommande söndag är det Gustav Börjesson som leder gudstjänsten. Granne med kyrkan, en bit bort längs kyrkogårdsmuren, ligger Gustav och Karin Börjessons hus. Ett hus som är deras sedan sjutton år tillbaka – det var då Gustav blev pensionär. Men trakterna var bekanta redan dessförinnan. Gustav växte upp ett par mil bort i ett fromt hem präglat av den västsvenska väckelsen och han har även arbetat som präst i Björketorp, inte långt bort, under många år.
En tillbakablick
Vårt samtal börjar med en tillbakablick. Med många år som församlingspräst och dessutom många andra uppdrag inom svensk kristenhet har Gustav kunnat göra många iakttagelser.
– Jag minns att då jag började arbeta som präst på 50-talet var fortfarande Gud och kyrkan självklara för många och det fanns en respekt för kyrkan. Under 60- och 70-talen började media att starkare påverka samhället och jag tror att det på ett avgörande sätt har ändrat opinionen i vårt folk. Man har aktivt sållat bort det som haft med kristen tro och Gud att göra.
Gustav nämner i sammanhanget Göran Skytte som i sin bok skriver om samma sak och har även ett eget signifikativt exempel från en nyhetssändning. Då Gustav strax före klockan sex slog på TV:n fick han på de finska nyheterna höra Ingrid Betancour, som befriats från sin fångenskap hos farcgerillan, tacka Gud och alla som burit henne i sina böner. Några minuter senare i den svenska sändningen finns bara hennes tack till alla som arbetat för hennes befrielse med!
– Jag har ju även varit med och sett förskjutningen i kyrkan, från att Jesus varit i centrum till att han nu ofta är i periferin, och annat såsom etik och människors upplevelser blivit centrala.
Vi talar inte mer om det utan Gustav börjar i stället berätta om olika positiva förändringar som han fått vara med om. De stora väckelserna i världen berör han först – dem som vi så lätt glömmer! Kina är kanske det mest fantastiska exemplet. Alla de bönegrupper och enskilda som ber för en förändring i Sverige inger också framtidstro. Det är nerifrån som en förändring måste komma och inte uppifrån i kyrkan, det är Gustav övertygad om. Att Göran Skytte, Elisabeth Sandlund och flera andra massmediala personer kommit till tro och att de trätt fram, det ser han också som ett tecken.
Samtal om ”vapenrustningen”
Vi kommer så in på artikelserien om Guds vapenrustning. Efter att en stund ha lyssnat på Gustavs välformulerade och genomtänkta ord inser jag verkligen hur angeläget och bortglömt ämnet är!
– Att det överhuvudtaget talas om att vi ska ta på oss Guds vapenrustning, tyder på att vi har fiender, säger Gustav. Problemet är att vi har svårt att märka dem, eller att vi underskattar dem. Fienderna är ”djävulen, världen och vårt eget kött”, enligt katekesen.
Gustav uppehåller sig länge vid begreppet världen. Världen kan i Bibeln vara Guds goda skapade värld, men ofta nämns orden ”den här världen” och då avses det system där det onda har tagit över. Han behöver bara nämna ett ord för att förklara, han säger ”Nordkorea”.
– Nordkorea kan säkert vara geografiskt och naturmässigt vackert och gott och ha många hyggliga invånare, men genast går våra tankar till ett system och en ordning som är totalt felaktig. På liknande sätt fungerar begreppet världen i Bibeln.
Den onde är verksam
I vår tid verkar den onde framförallt genom världen, tror Gustav. Världen är så genomsyrad av värderingar och normer som inte överrensstämmer med kristen tro, och själva systemet håller människor borta från Guds ord, från Jesus och från möjligheter till omvändelse. Redan Nya testamentet varnar för kraften i pengar, sex och makt, och just detta genomsyrar mycket i vår samtid.
– Man kan ta den ekonomiska kraschen som ett exempel. Djävulen har under lång tid lyckats lura människor att sätta sin tro till något som inte håller. Kanske är hans listiga taktik i vår tid att synas och märkas så lite som möjligt.
Jag tänker att vi kanske spelar honom i händerna när de onda makterna inte heller nämns i predikningar och annan undervisning. Själv säger Gustav att han nog rätt ofta nämner den onde eller frestaren. Det är viktigt att människor förstår och är förberedda på att det kristna livet är en kamp och att de är rustade för detta. Åter tar han en enkel, men målande bild. Han ritar en cirkel i luften som representerar världen, omringad/ockuperad av ondskans andemakter. Så länge en människa befinner sig inne i denna cirkel så märker hon inte så mycket av makterna. Men när Kristus befriar henne då lyfts den personen ut ur cirkeln och hamnar på andra sidan – och i en påtaglig kamp.
Vi behöver rustningen!
– Guds vapenrustning är aktuell i alla tider, säger Gustav, men den är aktuell på olika vis i olika tider. Med den oerhörda makt som det onda har i dag är den särskilt aktuell. För oss hör detta att ”spänna på sig sanningen som bälte” (Ef. 6:14) till det viktigaste. Att stå i sanningen och vara beväpnad med den kan konkret handla om att hålla fast vid vissa grundfakta och ständigt upprepa dem: Gud är Gud, Jesus är min Herre, Kristus är vår rättfärdighet osv.
– Det handlar om att hålla fast vid Ordet och bönen. Om vi släpper Ordet och slutar att be så sugs vi med. När vi läser Guds Ord och ber får vi nya ögon och ny kraft och ser tillvaron på ett annat sätt.
Evangelisera mera
På min fråga om vad i vapenrustningen som han tror att vi har svårast för som kristna i Sverige i dag nämner Gustav genast vers 15: ”sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.” Vi är väldigt dåliga på att evangelisera! Det är nog så att vi faktiskt inte vet hur vi ska göra. Vi kan träffa en snäll människa som vi tycker mycket om och vi ber och önskar av hjärtat att hon ska lära känna Jesus, men själva vet vi inte alls vad vi ska göra eller säga. Det är inte svårt att genast känna igen sig i Gustavs beskrivning!
Innan jag får smaka Karins goda hembakade kakor kommer vi in på ELM och Till Liv. Gustav berättar hur mycket han har fått av gemenskapen i ELM. Kunskapen, glädjen över bibelordet och den goda gemenskapen mellan alla åldrar är sådant han uppskattar mycket – och han önskar att detta kunde kanaliseras till fler och in i Svenska kyrkan. Han har inte någon lösning på hur det ska gå till, men att den kunskapen och kraften som finns i ELM fattas och skulle behövas, det vet han.
Johanna Nyholm Skoglund, Partille
Gustav Börjesson
Gustav Börjesson, 82 år, i huvudsak församlingspräst fram till 1991 (prästvigd 1950). Har bl.a. även varit ordförande för SESG (Credo) samt med i Kyrkomötet. Författare till Förmaningens roll i förkunnelsen (Prästmötesavhandling) 1969, Herren skall strida för er (1996) och I Kristus, bibelstudier i Efesierbrevet (1997).
Under många år skribent för Till Liv under vinjetten Själavård – för att dels besvara insändarfrågor och dels undervisa.