I det sista av de sju Jag Är-orden använder Jesus bilden av en vinstock som bär frukt. Liksom levande grenar hör till vinstocken så hör den som lever i gemenskap med Jesus Kristus till Kristi Kyrka. Beroendet är tydligt – endast den som blir kvar i Jesus bär frukt.
Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen … Så inleder Jesus, vår Frälsare, sin framställning om vinstocken/vinträdet och vingårdsmannen som vi möter i Joh. 15:1–8.
När Jesus undervisar i liknelser, behöver man ofta fundera över hur de ska förstås, men i detta fall ger han själv mycket av uttolkningen. I denna framställning finns det en klar rollfördelning där han utvecklar symboliken från en sång i Jesajas bok:
• Sonen är vinstocken/vinträdet
• Fadern är vingårdsmannen
• de kristna är grenarna.
Avsnittet ingår i det vi brukar kalla för Jesu avskedstal, Joh. 14–17. Liknelsen om vinstocken är både ett slags kärleksförklaring och en programförklaring – på samma gång. Hur är det möjligt? Låt oss börja i Gamla testamentet.
Bakgrund: Sången om vingården
I Jesaja finns en välkänd sång där Gud förklarar sin kärlek till sitt folk: Nu vill jag sjunga om min älskade, min älskades sång om hans vingård: Min älskade hade en vingård på en bördig bergskulle (Jes. 5:1).
Sången börjar alltså som en kärleksförklaring, men sedan blir Gud tvungen att gå till rätta med sitt folk, eftersom människorna inte lever efter hans vilja. I stället för laglydnad finner Gud lagbrott (v. 7). När Jesus knyter an till denna Jesaja-text, anspelar han framför allt på den förra delen av sången i Jesaja, alltså kärleksmotivet, vilket hans åhörare (apostlarna) direkt kunde urskilja.
Vingården, en bild av kyrkan
– och en programförklaring
I många av de andra Jag är-orden lyfter Jesus fram olika egenskaper hos sig själv eller relationen mellan honom och de kristna (Jag är världens ljus, Jag är den gode herden, etc.), men här finns det en intressant och annorlunda poäng: Med sin bild av vinstocken och grenarna beskriver Jesus även hur Kyrkan ska fungera. Det vi möter är alltså inte bara en kärlekssång, utan indirekt också en programförklaring för kyrkan.
Det finns ett Luther-citat som säger: ”Vad kyrkan är, det kan till och med en sjuåring begripa.” Många teologer har velat träffa de sjuåringar som Luther tänkte på! Men utifrån Joh. 15 är det inte så svårt att förstå vad Luther syftade på. Till och med en sjuåring kan förstå att Kyrkan handlar om de (troende) människor som har en levande relation till Frälsaren, på samma sätt som levande grenar har en relation till trädet de tillhör. Krångligare än så behöver man inte beskriva den kristna Kyrkan! (Naturligtvis kan den också beskrivas på andra sätt och med andra bilder, till exempel som en kropp med lemmar eller som en byggnad med stenar; jfr 1 Kor. 12, Ef. 2 och 1 Petr. 2.)
Bilden av vinstocken gör det också mycket tydligt vad som är vad i den kristna kyrkan.
Numera försöker man ofta definiera kyrkor och samfund i demokratiska termer (för Svenska kyrkans del i Kyrkoordningen), och det kan väl vara gott och väl i vissa sammanhang oss människor emellan. Men Kristi Kyrka är i grunden inte ”demokratisk”; den kännetecknas i stället av att ”Kristus är församlingens huvud – han som är Frälsare för sin kropp” (Ef. 5:23). Bilden i Joh. 15 visar alltså: Det är tillhörigheten till vinstocken som ger grenarna liv, inte att ett antal grenar sluter sig samman och tillsammans konstruerar en jättebra vinstock.
Allmänt sett är vi människor beroende av Gud för vår existens, medan han å sin sida inte är beroende av oss. Här lyfter Jesus fram att vi är beroende av honom för vårt andliga liv, för vår utveckling – och för att kunna bära frukt (som leder till att Fadern förhärligas, v. 8).
Den som förblir i Jesus bär frukt
Just genom att Jesus använder en vingårdsbild, får han i Joh. 15 fram en viktig poäng med det kristna livet, att alla kristna ska bära frukt: Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.
Det kristna livet har alltså en dubbel aspekt. Det handlar dels om att tro på Gud och ha en levande relation till Frälsaren, dels om att denna tro och denna relation skapar vissa effekter, ”ger frukt” (Matt. 7:17). Ur vår gemenskap med Frälsaren växer Andens frukter fram, de som Paulus beskriver i Gal. 5 och som utgör kärlek, glädje, frid och mycket annat sådant. Men vi kallas också in i tjänst för hans rike. Han har till och med förberett olika gärningar som vi med glädje och frimodighet får gå in i! (Ef. 2:10.)
Rensning – för att bära mer frukt
I berättelsen om vinstocken visar Jesus oss att syftet inte bara är att en kristen människa ska bära frukt. Syftet är också att vi ska bära ännu mer frukt! För att detta ska kunna ske, behöver han gripa in i våra liv; det är detta Guds handlande som brukar kallas helgelse: Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt.
Hur sker då detta ”rensande”? Här ger Jesus ett intressant och ganska överraskande svar: Genom att han gjort oss rena i kraft av sitt ord, och genom att vi förblir i honom: Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. Det vi redan är inför Gud i Kristus, ska alltså ännu mer växa fram i våra liv. Visst är Guds Ord kraftfullt, levande och verksamt!
Motsatsen – det fruktlösa livet
Men Jesus varnar också dem som försöker bygga upp ett eget andligt liv utan honom. De är i hans ögon ’fruktlösa’; eftersom de inte är infogade i vinstocken, kan de inte heller bära frukt. Därför drar de över sig vingårdsmannens dom: Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden och de bränns upp.
Vi kan också notera att Jesus i olika sammanhang använder bilder som kompletterar men inte motsäger varandra. I Joh. 15 beskrivs grenar som inte bär frukt, medan poängen i ett liknande uttalande (Matt. 7:17) handlar om dåliga träd som bär dålig frukt.
Resultatet av gemenskapen med Jesus
Jesus avslutar inte framställningen – sin kärlekssång – med att tala om domen. I stället nämner han tre viktiga saker som sker när den kristne lever i tro på och gemenskap med honom. Gemenskapen med Frälsaren leder alltså till rik frukt, men även till två andra viktiga saker: bönhörelse och att Gud förhärligas. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
Rune Imberg, rektor på FFG och präst, Horred