”Där borta är Jesus!” Esters arm når knappt över räcket på takterrassen. På en kulle långt borta står en Jesus-staty. Men många i Peru har fortfarande inte lärt känna Jesus, världens Frälsare.
Vi kom med flyg från Lima. KLM-flyget med kabinen i blått och grått från Amsterdam tog oss dit. När vi var över Amazonas var vi trötta på att sitta, äta, sova, gå på toa, läsa. Beethovens pianokonsert spelade svagt i hörlurarna.
Här är det nu lätt sommarklädsel som gäller. I Skåne är det isgator med bilar i dikena. Här är bilkörning en livsstil. Tutan säger: ”Här är jag.” Bilarna byter djärvt fil. En taxi har en jättebackspegel, som jämt ändrar läge.
I dominikanklostret kysser, bugar, niger och gör peruanerna korstecken framför helgonbilderna. Har ingen talat om för dem, att vi får gå till Gud i Jesu namn? Guiden klappar mig på axeln, säger: ”Du ser så beklämd ut.” Hon hade pratat om dessa helgonbilder. – Vad har du att säga om krucifixet i mitten? Betyder inte Jesus något? undrar jag.
För sex timmar sen sjöng Rya församling ”Bereden väg för Herren …” Jorden roterar och det är vår tur i Las Lomas att sjunga, men det är få adventspsalmer. Erik hörs bakom oss Gracias, gracias Senor, mi senor Jesús … Det är sydamerikanska takter till gitarrer, trummor och cajón. På väggen längst fram står det Solo Cristo, Sola Fe, Sola Escritura och Sola Gracia på varsin sida om ett kors. Inga problem med kyrkans identitet här inte!
Medan någon läser texterna går sent anlända och hälsar på alla. Det är viktigare att hälsa här än i Sverige. Mitt under en av sångerna går alla och ger fridshälsning åt alla. Hade vi gjort så hade det inte varit så mycket av kotterier …
José predikar att Jesus kom till oss som Frälsare. Det är han som kommer till oss, inte vi till honom. Jesus vill att vi ska vända om, falla ner för honom. Han kommer att döma alla. Låt Jesus vara kung i ditt liv!
i en lägenhet i ett annat distrikt var det kvällsbibelskola. En man med skärmmössa och Real Madrid tröja nr 8, en indiankvinna, vi blekansikten, några ungdomar och några barn, fick undervisning. Vi sjöng: ”Tänk en sådan vän som Jesus …” Erik talade om Andens gåvor. ”8:an” var vetgirig. Efter det sista avsnittet av tio ställs frågan om de ville fortsätta och bilda en församling.
i förskolan i San Antonio stod det längst fram med stora bokstäver: ”Kärlekens lilla förskola.” Golvet var rött och väggarna gula och så även förskoleuniformerna. På ryggen stod barnens namn. På en flicka stod det Fabian på ryggen. ”Det måste vara fel”, tänkte jag, ”hon har nog ärvt den av sin storebror”. Det var visst en pojke som aldrig hade blivit klippt i håret. Första gången peruanerna klipper ett barn firar de.
Juan, WMPL-prästen från USA, satte sig ner på golvet och sjöng med dem medan de gjorde rörelser: ”Jesu kärlek är så underbar …” På ryggen på förskolefröken stod det: Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket, Gal. 5:1. Ett lämpligt bibelord i Peru som är så starkt präglat av romersk-katolsk missuppfattning.
Efter gruppfotot ropade barnen: ”Till gungorna!” och rusade ut. Förskolefröken frågade om vi kunde sponsra, så att de kunde laga gungorna och få något nytt till lekplatsen.
Jag får veta att en gång kom en flicka hem och klagade: ”Pappa, det är inte bra i Guds ögon att du är berusad.” Pappan kom till förskolan och tackade för att hans flicka förebrått honom.
Vi fick några dagar med Juan Fernández Bocángel och Charles Lindquist, som berättade att WMPL arbetar i fyra världsdelar. Om tre år ska kyrkan i Chiclayo ha dubbelt så många församlingar. En representant i kyrkans ledning ansåg att de tre församlingarna inte behöver fler missionärer. Vad de behöver är hjälp till prästlöner, teologisk undervisning och hjälp att starta mission på andra håll.
Ge några år åt missionen – det berikar: språk, kultur, vänner, upplevelser, bekymmer, andlig tillväxt, gemenskap … Gud välsignar och har välsignat arbetet i Peru och fulländar det. I Jesus är vi, med allt som fattas hos oss, fullkomliga (Kol. 2).
Mats Giselsson, komminister i Rya, Eket.