Jesus och jag – högst personligt

Den som är döpt och tror på Jesus Kristus har fått ett nytt liv. Detta nya liv tillsammans med Jesus är en nära, personlig relation som påverkar livets alla områden. Om detta handlar Till Livs nya artikelserie.

Vi börjar med ett minne från i somras. Det är läger på missionsgården Fridhem i Västerbotten. Jag har just predikat och det är hög tid för rast. Men innan vi reser oss går en av tonåringarna fram till talarstolen. Han har någonting på hjärtat som måste sägas:
– Sent igår kväll hände en tragisk olycka. En jämnårig flicka som jag kände skulle passera en stor väg med sin moped. Plötslig kom en bil i hög fart och körde på henne. Hon avled omedelbart. Det var en tjej som var omtyckt, hon hade många vänner och bra betyg – men hon hade inte Jesus.
Tonåringens ord grep tag i mig. På ett ögonblick kan livet här vara slut. Och sedan, hur blir det då? Inför döden och evigheten är det en sak som avgör allt: Känner jag Jesus? Är han verkligen min Jesus? Hur hårt det än låter så går här en knivskarp skiljelinje mellan en evighet i himlen och en evighet i helvetet.
Nu kallar Jesus dig och mig till ett liv i gemenskap med sig. Vi får börja leva med honom redan här och nu, och detta får konsekvenser på alla livets områden. I evigheten ska livet med Jesus fortsätta – förhärligat och fullkomligt.

Jesus min Herre och Frälsare
Strax innan Jesus går för att lida och dö gör han något underligt. Sedan han ätit kvällsmat tillsammans med lärjungarna, reser han sig från bordet, lägger av sig sin mantel, häller vatten i ett fat, och börjar långsamt och omsorgsfullt tvätta lärjungarnas fötter. Han går runt till dem en efter en. Kanske tittar de på varandra. Alla är lika förundrade – men ingen vågar säga något. I vanlig ordning är Petrus den som först bryter tystnaden. Det kan väl ändå inte vara meningen att Jesus, hans Herre och Mästare ska behöva tvätta hans smutsiga fötter? Han får ett märkligt svar av Jesus: Om jag inte tvättar dig, har du ingen del i mig.
Att känna Jesus och leva i en personlig relation till honom handlar först och främst om detta: att han får betjäna mig. Då har jag del i honom. Han har tvättat mig ren från alla mina synder när han dog på korset. Han gjorde det frivilligt, innan jag ens hade bett honom om att göra det. Dopet är verkligen det bad som gör mig personligen ren. Man skulle kunna säga att jag blev ”samtidig” med Jesus i dopet. När Jesus dör på korset dör även jag. Och när han triumferande uppstår, har även jag besegrat döden och djävulen. I tron på detta lever jag därför nu ett förvandlat liv – Kristuslivet. Paulus uttrycker det så här: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.

Ett liv nära Jesus
Varje dag behöver jag påminnas om den förvandling som ägt rum i dopet, och hämta ny kraft till att leva ut Kristuslivet. De nytestamentliga förmaningarna till de kristna kan sammanfattas: Bli vad du redan är! Genom dopet är vi döda från synden och lever för Gud i Kristus. Det är ett faktum – något som har skett. Samtidigt är det något som varje dag behöver förverkligas i våra liv. Varje dag får jag lägga bort allt som är synd, påminnas om den förvandling som ägt rum i dopet och hämta ny kraft till att leva ut Kristuslivet.
Jag finner inte den kraften hos mig själv. Genom Guds Ord och vid nattvardsbordet behöver jag ta emot den. Någon har sagt: ”Hur noga du tar det med din helgelse, kan man se av hur noga du är med att bruka nådens medel.” Nådens medel, det vill säga Guds Ord och sakramenten, är de kanaler som Jesus använder för att betjäna oss. För att livet med Jesus ska leva och växa behöver vi höra Guds ord, både genom att lyssna till det i predikan, i gudstjänst, i bibelundervisning och varje dag läsa det själv eller tillsammans med andra.
Samtidigt som livet med Jesus är fantastiskt, så är det fyllt av kamp. För jag har ett ostadigt och fördärvat hjärta som varje dag gör sig påmint och frestar mig att tänka att jag inte kan vara ett Guds barn, så som jag är. Jag som inte kan tämja min tunga och mitt humör, och som gång på gång tappar tålamodet med vår treåring. Jesus blir inte förvånad, han känner mitt hjärta och vet hur jag är, men han vill gärna höra mig bekänna min synd för honom. Han längtar efter att på nytt få betjäna mig och ge mig ny nåd och förlåtelse.
Vi äger en fantastisk rikedom i Jesus, men det är inte alltid vi känslomässigt upplever det. Det finns ett gammalt själavårdsråd som lyder: ”Börja med att tro kallt, så blir hjärtat varmt.” Lev av Guds ord och gå till nattvarden, och lita på att Jesus där vill betjäna dig. Även om du inte känner något. Med tiden kan du få uppleva att känslolivet involveras, men gör inte känslorna till ett villkor för att du ska våga tro att evangeliet gäller dig.

Ett helt nytt liv
Livet med Jesus är ett nytt liv, som omfattar allt i våra liv: alla relationer, hemmet, församlingen, jobbet, ekonomin, vår tid, ja listan kan göras lång. Hela tiden får vi leva våra liv med Jesus.
När min väckarklocka ringer på morgonen står jag därför upp till en ny dag med Jesus, i hans uppståndelses kraft. Även om badrumsspegeln inte vittnar om någon större förvandling så är jag en ny skapelse. Jag möter dagens utmaningar, glädjeämnen och sorger tillsammans med Jesus. Jag går inte ensam. Han är med hela tiden. Detta ger mig frimodighet. Han vet vad som kommer i min väg, och han känner mig utan och innan.
Med Jesus som föredöme får vi göra goda gärningar i tjänst för vår nästa. Jesus tänkte aldrig på att skona sig själv, men satte människorna han mötte i första rummet. Han såg nöden och behoven hos dem han mötte och han tog sig tid att hjälpa. Så är även vi kallade att sätta vår nästa i första rummet: I mitt fall handlar det om min hustru, våra barn, grannen i lägenheten bredvid, arbetskamraterna, främlingen i spårvagnen osv. Mitt i vår vardag levs Kristuslivet, 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året.
Bibeln ger konkret undervisning på många områden i våra liv, som vi behöver ta till oss och fördjupa oss i. I de bibliska förmaningarna finns både ett ”ja” och ett ”nej”. Ja, till alla Guds gåvor: kärleken, glädjen, friden osv. som Gud vill ge oss redan här i livet. Nej, till allt det som är emot Guds goda vilja för våra liv.
De utmaningar som kristna barn och ungdomar möter 2009 är inte helt de samma som deras föräldrageneration mötte då de var unga. Därför är det viktigt att vi som enskilda kristna och som föräldrar, ungdomsledare, predikanter osv. sätter oss in i de utmaningar som finns i vår tid, och utifrån Bibeln söker vägledning för hur Kristuslivet ska levas i mötet med dessa. Därmed kan vi vara med och motverka att det uppstår områden i våra egna eller i våra barn och ungdomars liv, där Jesus inte får vara med.

Något ännu bättre väntar
Än så länge är det inre Kristuslivet dolt. Det går inte att med ögonen skilja ut de kristna från andra människor. Men snart kommer en dag när vi för alltid och på ett fullkomligt sätt får leva i gemenskap med Jesus. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. När Jesus kommer tillbaka ska vi med våra ögon få se det vi här tror på. Vi ska känna det. Och för alltid ska vi få vara hos Jesus och leva Kristuslivet fullt ut – utan att det som här blandas med synd, sorg och smärta. Snart är det dags!

Henrik Åström, småbarnspappa och planeringssekr., Mölndal

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan