Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar … Detta såg HERREN, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns. … Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom. Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. ur Jes. 59:14–17.
Ett samhälle i oordning beskrivs av profeten Jesaja i kapitel 59. Rätten trängs tillbaka och den som skyr det onda blir plundrad. Det finns inte heller någon som griper in. Problemet beskrivs som en avsaknad av fyra ting: rättvisa, rättfärdighet, sanning/ärlighet och rätt/redbarhet (v. 14). Det är nyckelord som kännetecknar ett samhälle i god ordning. Avsaknad av dem ger ett samhälle i kaos.
Profetens beskrivning av situationen står i bjärt kontrast till tidigare löftesord som profeten gett om det kommande – av Gud renade – Sion. I Jesaja 4 talas det om ”härlighet och ära”, ”stolthet och prydnad”. Guds kallelse och uppdrag är nämligen något helt annat än det som Guds folk någonsin lyckas uppnå här i tiden. Löftena har trådar in i den värld där ondskan inte längre finns och där rättfärdigheten bor.
Vad är då orsaken till situationen? Det större sammanhanget hjälper oss. Redan i kapitlets inledning slås det fast att det inte är Herrens fel, hans arm är inte för kort. Problemen beror på folkets missgärningar som beskrivs ingående och mynnar ut i en syndabekännelse som avslutas i v. 13.
Som svar på situationen griper Gud själv in som krigare, iklädd rättfärdighetens pansar och frälsningens hjälm. Fienden är i Gamla testamentet oftast yttre, det vill säga andra folk som hotar Israel och som därmed är fiender till Guds sak. I Jesaja 59 finns inga namngivna yttre fiender, utan fienden är orättfärdigheten bland Guds eget folk.
Guds folk hotas av både inre och yttre fiender i alla tider. Aposteln skriver att vi inte strider mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna (Ef. 6:12). Det är inte de som skadar kroppen eller det yttre som är kristenhetens svåraste fiender, utan de makter som kan påverka hjärtat.
Lika mycket som synden var ett problem för Israel så är synden en fiende till Guds sak i vår tid. Skiljelinjen mellan gott och ont går inte mellan människor utan tvärs igenom människan. Fienderna för den kristne är ”djävulen, världen och hennes eget kött”.
Guds godhet och goda vilja tar sig också uttryck i ovilja och vrede mot det som är ont. Guds vrede över det onda är inte ett problem för den som tror på en god Gud, tvärtom skulle frånvaron av vrede mot det onda vara det.
Problemet för oss är att det onda inte bara finns ”där ute”, det finns i vårt eget hjärta. Gud drar ut i krig mot det onda, och det onda finns i mitt hjärta – hur ska jag klara mig?
Guds lösning är både överraskande och genial. Gud tömde sin vrede över sin Son så att den som tror på honom går fri! Denna strid utkämpades en gång för alla på Golgata och gav en fristad undan Guds vrede. För den som inlemmats i Kristus genom dopet och blivit en del av Kristi kropp finns det ingen fördömelse (Rom. 8:1) och ingen Guds vrede. Du är fri i Kristus – fri från det onda och fri till det goda.
Detta ger förutsättningarna för kampen: Gud har gett oss en rustning – vi får ikläda oss sanningens bälte, rättfärdighetens pansar, beredskapens skor, trons sköld, frälsningens hjälm och Andens svärd (Ef. 6:10ff.) – samma rustning som Gud iklädde sig!
Bön: Gud – avslöja det onda i oss och omvänd oss till dig. Tack för att vi genom dopet och tron fått del i den seger Kristus vann på korset. Amen.
Johannes Hellberg, ELM-predikant och rektor på FFG, Göteborg