Vad har en liknelse om en bonde som verkar så på fel ställe med mig att göra? Var finns det glada budskapet i en berättelse om missväxt? Liknelsen om såningsmannen handlar om dig och mig. Du och jag är åkrar som Gud sår sitt levande ord på för att det ska ge skörd.
Liknelsen om såningsmannen var lätt att förstå för Jesu åhörare – den berörde ju deras vardag. Åkrarna i dåtidens Palestina var små och anlagda i terrasser för att hålla kvar regnvattnet. Längs med terrasserna gick små upptrampade stigar, utan någon tydlig gräns mot matjorden. Där kom fåglarna och åt upp säden. På några ställen var myllan tunn ovanpå berget och säden växte snabbt i värmen från vårsolen. Men när sommarhettan kom, torkade det bort. Även tistlar var ett känt fenomen och en plåga för varje bonde. Att det inte växte där förvånade inte. Men vad är det för en jord och för en säd som ger en så stor avkastning som Jesus talar om? Vanligtvis fick de ju vara glada om de kunde få tiofalt på det som såtts ut.
Guds ord verkar alltid
Liknelsen handlar om Guds ord som sås ut och hur det verkar bland oss människor när vi får höra det. Guds ord avslöjar vår inställning till honom. Där Guds ord förkunnas sker alltid något, antingen dras man till Gud eller avlägsnar man sig från honom. Vi kan inte förhålla oss neutrala. Guds ord kan verka avslöjande, hjälpande och frälsande men också sövande, frånstötande och förhärdande. Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar (Hebr. 4:12).
Gud vill nå alla
Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen (1 Tim. 2:4). Tron på Jesus Kristus kommer av att vi hör Ordet och tar emot det (Rom. 10:17). Därför börjar och slutar Jesus sin liknelse med att säga ”lyssna” och ”hör du som har öron att höra med”. Gud har tagit hela ansvaret för att vi ska bli frälsta, men vi har ansvaret för att vi öppnar oss för Guds ord så att tron kan födas och få näring.
Säden, Guds ord, sås ut på alla platser – men många människor anser att den inte är värd att bry sig om. Den sås rikligt, men det är bara där Ordet tas emot – där jorden är god – som den bär frukt.
Vi får så ut
Men vi är inte bara jord som får ta emot Guds sådd, utan också såningsmän. Vi vet inte vad som hamnar i god jord och det är inte vår sak att avgöra vad som bär frukt. Men vi får under bön vittna om vad Jesus får betyda i våra liv för dem som inte känner Jesus.
Vi ska även så ut ordet när vi träffas i hem och missionshus. Det personliga vittnesbördet kan i många fall, mer direkt än den mest genomarbetade predikan, gå från hjärta till hjärta och tränga undan alla ursäkter och hinder. Vi får därför flitigt vittna om Jesus – med ord och genom våra liv – och veta att Guds Ande verkar genom Ordet och gör det förståeligt för dem som vill ta emot det.
Varför missväxt?
Tre gånger talar Jesus om missväxt. Varför blir det så ofta missväxt när Ordet sås ut? Varför lämnar många den kristna tron? Varför dör tron? Svaret är inte självklart eller alltid enkelt, men Jesus ger själv några svar – det handlar inte om Ordet som sås ut, utan om marken där det faller.
Vi har en fiende, djävulen, som går omkring som ett rytande lejon för att se vem han kan sluka (1 Petr. 5:8). Häromdagen hörde jag några niondeklassare prata om ett hus där handtag tryckts ned och dörrar oförklarligt öppnat sig utan att någon varit där och de tyckte att det var obehagligt. En av dem frågade de andra: ”Tror ni på andar och sånt?” Och hon som berättat om huset svarade nonchalant: ”Nu kanske jag tror på det.” Min reflektion blev att det är djävulens listiga taktik att binda folk i rädsla, samtidigt som många förnekar hans existens. Också vi kristna glömmer att vi har en motståndare som gör allt för att få oss på fall och vill få oss att rycka på axlarna åt Guds ord.
Lidanden och förföljelser kan vara en annan orsak till att människor tar avstånd från tron på Jesus. Vad händer med oss när vi vill vara tydliga med vår tro? När vi vågar stå för sanningen trots att den inte är populär eller kanske ens accepterad? Vi får som Jesu efterföljare räkna med lidande när vi håller oss till ordet. Petrus säger i 1 Petr. 4:16: Men om någon får lida för att han är en kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. Tyvärr kan rädslan för lidande vara starkare än glädjen över frälsningen. Petrus uppmanar och utmanar oss att inte skämmas, utan att prisa Gud om vi får lida!
Vår självupptagenhet är också orsak till missväxt. Vi är så upptagna av våra bekymmer för livet och oro för hur det skall gå med karriär och ekonomi att budskapet om Guds rike kvävs och blir ointressant. Jakob skriver i sitt brev: Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal (Jak. 5:1–2). När livet levs för min egen vinning, då blir det fattigt, ensamt och självupptaget, och vi upplever frustration över att livet inte blev så bra som vi hoppades. Men lever vi med målet att ära Gud kan vi göra det under alla livets förhållanden, även om det inte alltid blir som vi tänkt oss. Vi behöver omvända oss från det som orsakar missväxt i våra liv och i stället låta Guds ord forma oss.
En överraskande skörd
Men som alltid med Jesu liknelser så finns där en överraskning som får lyssnaren att vakna och undra: Vad menar han nu? Hur kan det bli en så stor skörd? Är det möjligt?
För den som tar emot Guds Ord väntar en överflödande skörd som överträffar alla förväntningar. Ordet som såtts i den goda jorden ger en skörd som är mer värd än vad någon människa kan föreställa sig. När Ordet tas emot fylls den människan av himlens alla skatter, syndernas förlåtelse, medborgarskap i himlen, den helige Ande som gåva och ett evigt liv. Det finns ett stort evangelium i denna liknelse om hur det utsådda Ordet kan ge en rik och härlig skörd hos den som tar emot Jesus och hans ord.
Öppna ditt hjärta i dag! Bjud honom in och säg: Välkommen, Jesus, att bo i mitt hjärta med din glädje och frid.
Hör! – för du har ju öron att höra med.
Hjalmar Unosson, kurator, Lund