Hebreerbrevet är en proklamation av hur Jesus, Sonen, uppfyllt allt vad det gamla förbundet handlade om – och av hur Gud har talat till oss genom Honom.
Nya och Gamla testamentet (NT och GT) utgör tillsammans Bibeln, Guds ord med budskap till alla människor och alla tider. Hela Bibeln handlar om Guds räddningsplan för mänskligheten och om hur denna plan genomförs av och i Jesus. Ett par av NTs böcker visar extra tydligt hur det gamla och det nya vävs samman i Jesus person och händelserna omkring honom. Jag tänker på Matteus evangelium och på Hebreerbrevet.
Läs långsamt Hebreerbrevets inledande rader. Smaka på orden!
Sedan Gud i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son.
Skribenten gör liksom ett svep i tacksamhet över hela sin historia – från Abraham till Malaki – och sedan konstaterar han: Herren har talat igen, på nytt och mäktigare sätt. Hela brevet är sedan en proklamation av hur Sonen, Jesus, uppfyllt allt vad det gamla förbundet handlade om. Både det som tydligt utsagts i löftets eller profetians form, men också allt vad som nedlagts i Israels kallelse, livsuppgift och gudstjänst. I Jesus, Guds Messias, har det förts till fulländning.
Två röda trådar i Hebreerbrevet vill jag lyfta fram – du kan säkert finna fler när du själv läser.
Den ena har med påsken, med Jesus död och uppståndelse, att göra. Hebreerbrevets författare beskriver Jesus död som en seger för vilken han äras,1 men också som den direkta kopplingen mellan himmel och jord2 och som den som en gång för alla uppfyller hela det gammaltestamentliga förbundets präst-, tempel- och offertjänst.3 Att läsa Hebreerbrevet i tiden mellan påsk och himmelsfärd ger en fantastisk möjlighet att förstå ännu mer och glädjas ännu mer över det märkliga som hände i Jerusalem den första kristna påsken. Evangeliernas berättelser ger oss en ganska utförlig beskrivning av de historiska händelserna. Hebreerbrevets författare fortsätter med att förklara betydelsen och konsekvenserna av händelserna.
Den andra tråden handlar om Bibeln. Ibland talar man om olika bibelsyn(er). Bibeln talar faktiskt om sig själv, och i Hebreerbrevet finns ett sådant tema som glimtar fram här och där. Redan i inledningen4 har vi ju sett att det handlar om att Gud talat och talar – både Gamla och Nya testamentet är Guds Ord. Vi kan se det också i hur texter från GT vävs in i brevet. I våra biblar markeras det ofta med kursiv stil – på gott och ont – för det är en väv där det gamla och det nya går in i varandra.
Bibeln är ett historiskt dokument, men inte bara ett historiskt dokument. Den är också ett tilltal till var och en som läser – från levande Gud, från Jesus Kristus som lever.5 Guds Ord är ”levande och verksamt”.6 Det utmanar också till fortsatt lyssnande, till fortsatt studium. Tre gånger upprepas satsen ”I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan …”.7 Det finns en varning i det femte kapitlet för att stanna i växten, och en ännu skarpare varning i det sjätte för att smaka Guds ord men sedan vända sig bort från det. Guds ord är till för att växa av och för att växa djupare in i.
Ett härligt bibelstudium finns i Hebreerbrevets elfte kapitel. Läs det och se hur din tro kan byggas upp av att läsa Bibeln! Fundera över vad den sista raden betyder, där det står: ”Först tillsammans med oss skall de nå målet.” Och det finns också en omsorg hos brevets avsändare för dem som står i uppgiften att förkunna Guds Ord, att vara pastorer, predikanter och lärare: ”Se till att de kan göra detta med glädje!”8 Det är en uppmaning till oss att ta till sig. Varje kristen kan genom att läsa sin Bibel och be för sina lärare gör deras uppgift lättare!
Läs Hebreerbrevet och förundras över hur stor vår Gud är och hur märkligt och mäktigt han förde sin räddningsplan för mänskligheten i hamn genom Jesus Kristus vår Herre. Fortsätt sedan att läsa din Bibel – upptäck nya tilltal varje dag.
Erik J. Andersson, missionär
1. 2:9–10; 2:14–15; 13:20–21
2. 6:19–20; 7:27–8:2; 9:24–28; 12:2
3. 3:1–3; 7:27–28; 8:6–7; 9:11–15; 9:24–28
4. 1:1–2
5. 13:8
6. 4:12
7. 3:7–8,15; 4:3
8. 13:7, 17–18