Staden Worms i Tyskland, år 1521. Han stod där ensam. Framför den unge mäktige kejsaren. Framför furstar och biskopar och adelsmän. Han hade blivit anmodad att ta tillbaka sådant han sagt och skrivit i flera år nu. Åklagarna hade lagt fram hans skrifter på bordet. ”Är det dina skrifter? Tar du tillbaka?” Till slut svarade han. ”Ja, det är mina skrifter. Jag kan inte ta tillbaka om ni inte med Skriftens ord eller klara förnuftsskäl kan visa mig att jag har tagit miste. Här står jag och kan inte annat. Så hjälpe mig Gud. Amen.” När han kommit tillbaka från mötet inför kejsaren, Karl V, och mötte sina vänner på värdshuset berättas det att han jublade och sträckte armarna mot himlen: ”Jag är igenom, jag är igenom.” Mannen hette Martin Luther. Vi är mitt inne i Reformationen. Vad var det som höll på att hända?
Medeltiden var egentligen en blomstringstid i Europa. Den kristna tron stod starkare än någonsin. Men, och detta var avgörande: Man hade utan att se det börjat tappa greppet om trons centrum. Att allt handlade om vad Jesus gjort för oss. Att vägen till frid med Gud var att tro evangeliet och inte på våra gärningar, inte ens de fromma. Missbruk hade med tiden smugit sig in. I flera decennier hade många varit medvetna om att en förnyelse var nödvändig. Hur skulle det gå till?
95 teser mot avlatsbrev
Gud överraskade. Som alltid. Han valde en oansenlig munk som kämpat mycket med sig själv och med Gud. Som munk i Augustinereremitorden utvaldes Martin Luther (1483–1546) både till att utbildas till präst och till att bli bibelforskare. Han blev professor i Den heliga skrift vid universitetet i Wittenberg. Utmaningen kom när kyrkan började sälja avlatsbrev. Man tänkte att kyrkan så att säga rådde över de botshandlingar som man skulle göra efter att man tagit emot förlåtelsen i bikten. Och nu började man sälja brev där man mot betalning slapp botgöringen.
Luther såg detta som ett oerhört missbruk och ett angrepp på all god själavård. Den 31 oktober 1517 spikade han upp 95 teser på slottskyrkans port i Wittenberg. Som den professor i Bibeln han var ville han att det uppkomna skulle diskuteras. Så blev det faktiskt först. En teolog som hette Johann Eck disputerade offentligt med Luther 1519. Men Luther fördes allt längre in i insikten att kyrkan kommit vilse.
Evangeliet återupptäckt
Martin Luther började läsa Bibeln på nytt. Han läste skrifterna från kyrkans första tid. Till slut blev det som en oerhörd vårflod. Under 1520 kom det bok efter bok med nya insikter, dvs. återupptäckter av det ursprungliga evangeliet. Den mest kända är ”Om en Kristen människas frihet” och är helt genial. Den börjar med två teser: ”En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig” och ”En kristen människa är en tjänstvillig tjänare åt allting och var man underdånig”.
När Luther förstod att rättfärdigheten inte var en rättfärdighet vi skulle försöka åstadkomma utan en rättfärdighet som kommer från Gud själv och som vi får som en gåva, när vi tror på det Gud gjort genom Jesus, då – säger han själv – var det som om han hade förts in i himlen. Studenterna kom i stora skaror. Wittenberg blev förvandlat.
Bannlysning och bibelarbete
En del av det Luther skrev och drev uppfattades som ett uppror mot den kyrkliga ordningen och påvens auktoritet. Till slut blev han bannlyst genom ett påvligt brev. Men nu gick inte det som börjat hända att stoppa. Det var för att saken skulle redas ut som Luther kallades till riksdagen i Worms. Luthers furste, kurfursten av Sachsen, Fredrik den Vise, var rädd. Luther var frimodig. Luther blev dömd, för han tog ju inte tillbaka sina ord. Han förklarades ”i rikets akt”. Det betydde att vem som ville kunde fånga eller döda honom.
Nu hade så mycket av förnyelse hunnit hända att Luther hade många vänner. På vägen från Worms till Wittenberg kom några av dem och fångade honom och förde honom till borgen Wartburg. Ingen utom vännerna visste var han var. Där översatte Luther Nya testamentet till tyska. Förutom att det var en oerhörd litterär och språklig prestation, som än i dag präglar det tyska språket, var det i linje med Luthers upptäckt. Det är genom Ordet Guds Ande verkar tron. Därför måste alla få möjlighet att höra det och läsa.
Tron allena
Under fastetiden 1522 återvände Luther till Wittenberg, trots faran. Allt hade varit nära att gå över styr. Många ville kasta ut allt: bilder, skrudar, musiken. Luther predikade med stor kraft mot detta. Han ville inte ta bort allt det underbara som hörde till kyrka och gudstjänst. Han ville komma åt missbruken, och till exempel ge alla både brödet och vinet i nattvarden. Och så ville han hjälpa kyrkan att återvända till sitt centrum: tron på Jesus som syndares Frälsare.
Ja, så började det. Luther och hans medhjälpare Melanchthon ville inte splittring, utan förnyelse. Det framgår klart i reformationens viktigaste bekännelsedokument, den Augsburgska bekännelsen från 1530. Reformatorerna ville en förnyelse av tron hos folket. Det ser man tydligt när Martin Luther efter en visitationsresa i Sachsen skriver Den lilla katekesen till folket med grunderna och sedan Den stora katekesen till prästerna, för att de skulle kunna predika evangeliet bättre i sina församlingar.
Sverige drogs in i denna förnyelse. Också den romersk-katolska kyrkan påverkades, ja, hela Europas historia. Av en munk som fann en nådig Gud.
Anders Reinholdsson, kyrkoherde, Sätila