”Se vi gå upp till Jerusalem, i heliga fastetider …” sjunger vi som förberedelse inför påskveckan, den heliga veckan. Just i dessa dagar får vi vandra med Jesus in i och genom hans lidande, och uppståndelse – till rannsakan och till liv.
Jag sitter på flygplanet på väg hem från Jerusalem när jag skriver denna artikel. Under en vecka har jag återigen fått möjlighet att konkret ”gå upp till Jerusalem”.
När jag vandrar i Jerusalem är det numera ett antal träd som ofta ger mig hjälp att i meditation stanna inför vad Jesu lidande, korsdöd och uppståndelse innebär för mänskligheten. Följer vi Jesu vandringar under denna vecka finns det många träd av betydelse, men låt oss nu enbart stanna inför två av dem.
Fikonträdet – rannsakans träd
I Markusevangeliet (11:12–14) läser vi om hur
Jesus stannar vid ett fikonträd. Berättelsen inramar skildringen av hur Jesus rensar templet. På sin väg in till Jerusalem är Jesus hungrig. Han går fram till ett fikonträd för att se om det finns något på det. Men han finner inget, eftersom det inte var rätta tiden för fikon. Detta faktum leder till att Jesus förbannar trädet med orden: aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig.
Vi en första genomläsning kan denna berättelse verka motsägelsefull. Markus börjar med att konstatera att anledningen till att Jesus går fram till trädet är att han är hungrig och att han därför söker något på trädet som går att äta. Men om Jesus visste att ingenting fanns på trädet eftersom det inte är rätta tiden för fikon vid denna tid på året, varför skulle han då gå fram till det och se efter?
Blir det någon frukt?
Faktum är att det fanns, och finns, något på fikonträd på våren – förutom de vackra gröna bladen – trots att det inte är tid för fikonskörd. Ett träd som kommer att bära frukt på hösten har redan tecken på frukt på våren. Små fikonkart finns på grenarna, och dessa åts då som nu som ett litet tilltugg när man var sugen. När Jesus ser att trädet är utan tecken på frukt, vet han att detta träd kommer att vara lika tomt på frukt i oktober som det var i april. Därför förbannar han det.
Markus låter denna händelse inrama skildringen av hur Jesus rensar templet och ger på så sätt en tolkningsbakgrund till Jesu handling. Jesus vill se om det finns ’tecken på frukt’ i templet. Vad finner han? Mångleri!
Fikonträdet som Jesus stannar för i påskveckan är alltså ett rannsakans träd. Att stanna vid detta träd är att få hjälp att reflektera över om det finns tecken på frukt i våra liv, eller om det enbart är en grön och vacker yta vi visar upp, likt de gröna stora fikonlöven.
Finns det någon räddning?
Adam och Eva kunde inte visa upp något annat än fikonlöv. Efter syndafallet insåg de sin nakenhet, sin brist på frukt, och de försökte täcka den. Gud såg dock rakt igenom den vackra fasaden – likt Jesus på Olivberget. Gud såg att det inte fanns tecken på liv, utan enbart nakenhet och tomhet hos den människa som gått bort ifrån honom. Döden blev en verklighet för människan.
Vad gjorde Gud i lustgården för att på nytt ge människan liv? Han gjorde kläder av skinn! (1 Mos. 3:21.) Vad behövs för att tillverka kläder av skinn? Någon annan behöver ge sitt liv för att dessa skyddande kläder skall kunna tillverkas.
Är det inte just detta som sker på korset? Nu är det Gud själv som ger sitt liv – ”för dig utgiven” – så att du och jag efter den rannsakan som visat vår nakenhet kan få klä oss i Kristi nya liv. Ett liv som genom Jesu uppståndelse blir oss till ett nytt och evigt liv.
Vinträdet – ett livgivande träd
Det andra trädet vi stannar vid pekar Jesus på i sitt avskedstal till lärjungarna. Mitt i detta tal säger han till lärjungarna: Kom låt oss gå härifrån (Joh. 14:31), och fortsätter sedan talet med orden: Jag är den sanna vinstocken.
Jesus håller detta tal i övre salen i ett hus på det berg som i dag kallas Sionberget i Jerusalem. Efter att han avslutat talet står det att han går till den trädgård som låg på andra sidan Kidrondalen (Joh. 18:1). Om Jesus mitt i talet tar med sig sina lärjungar på vandring mot Getsemane – något som inte alls är otroligt eftersom judiska rabbiner ofta undervisade då de vandrade tillsammans med sina lärjungar – så gick han förmodligen ut genom Esseerporten och ner genom Hinnoms dal.
Utgiven för mig
Nere vid Kidronbäcken svänger de så upp mot norr. Framför dem i Kidrondalen låg då Salomos vinträdgårdar. Det är fullt möjligt att Jesus, när han talar om sig själv som det sanna vinträdet, pekar på en vinstock i dessa vinträdgårdar. Kidrondalen var bördig. Anledningen var att allt offerblod från brännofferaltaret i templet leddes ut i dalen. Salomos vinträdgårdar fick alltså sin livskraft, mycket påtagligt, från offren i templet.
Jesus är det sanna vinträdet. Det vinträd som mest tydligt får sin näring genom ett offer – Jesu egen korsdöd. Därför kan Jesus också konstatera (Joh. 15) att den människa som förblir i honom som en gren, den människan kommer att bära frukt. Vinträdet är med andra ord det livgivande trädet.
Liv i Honom
En mycket vanlig tackgåva som pilgrimerna hade med sig till templet vid vallfartshögtiderna på Jesu tid var en gyllene vindruva. Om de hade haft möjlighet hade de införskaffat guld och låtit gjuta en liten druva. Dessa druvor göts efter varje pilgrimshögtid samman till druvklasar som fästes vid den stora vinstock av guld som smyckade tempelfasaden på Jesu tid. Nästa gång pilgrimen kom till templet kunde han alltså se upp mot denna gyllene vinstock och tänka: ”Jag är en del av Guds eget vinträd, det vinträd som ger liv.”
Detta är också sanningen för oss som är Jesu lärjungar i dag. Vi är lemmar i Kristi kropp, den kropp som blev utgiven till liv för din och min skull och som genom Jesu uppståndelse kan ge ett liv som består i evighet.
Träd in i påsken – till rannsakan och liv!
Anders Sjöberg, bibellärare och författare, Stockholm