Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig, om ni söker mig av hela ert hjärta. … Jag skall låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar. ur Jer. 29:11–14.
Herren Gud tänker på oss människor, och hans tankar är mycket högre och djupare än våra.
Hur djupa är inte dina tankar.1
Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!2
Mina tankar är inte era tankar och era vägar är inte mina vägar, säger herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.3
Profeten Jeremia skriver ner vad Herren har för tankar om de fångna judarna i Babel. Eftersom de inte lyssnat till Herrens ord utan dyrkat andra gudar, har Herren låtit dem föras bort i fångenskap.4 Krigets plågor, olyckorna och fångenskapen sände Herren över folket för att de skulle omvända sig. Herren vet att de har verklig anledning att bekänna sina synder och be honom om nåd och hjälp. Och han lovar höra deras bön. Han säger: Ni skall kalla på mig och komma och be till mig, och jag skall höra er. Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig, om ni söker mig av hela ert hjärta. Jag har fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.
Sådana tröstens ord får de fångna lita på. Deras framtid ligger i Herrens händer, och därför kan de ha ett levande hopp till honom. Herren lovar att inte glömma dem. När sjuttio år har gått för Babel ska jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats, säger Herren.
Falska profeter och spåmän uppträder bland de fångna i Babel. Dem ska de inte lyssna till, förmanar Jeremia. I stället ska de bygga hus åt sig, plantera trädgårdar, bilda familj och föröka sig. Sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till herren. När det går väl för den, går det också väl för er.
När tiden är inne håller Herren sitt löfte och låter de landsflyktiga återvända till sitt land.5
De fångna judarnas situation är en bild av vår tillvaro. Åt Adam planterade Herren Gud en lustgård i Eden och satte människan där. När människorna gör uppror och syndar mot Gud sänder han bort dem från Edens lustgård. Som syndare kan de inte se Guds ansikte eller ha en direkt gemenskap med den Helige.6 Syndens lön är döden, den eviga lön är döden, den eviga fördömelsen.
Herren Gud har dock fridens och inte ofärdens tankar om människan. Han ger dem ett löfte om räddning från döden genom kvinnans avkomma, som ska krossa ormens huvud och ta ifrån honom all makt. Löftet går i uppfyllelse på Kristus. När tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
Nu är den ljusnande framtid vår. Det finns hopp för din framtid, säger herren. Dina barn ska vända tillbaka till sitt land.7 Judarna vände tillbaka till Israels land. I tron på Jesus får vi som Guds barn vandra mot himlens land – vi har ett härligt framtidshopp! I Jesu namn ska vi också söka den stads bästa där vi bor och be för den till Herren.
Bön: Tack, Jesus, för en ljus framtid och ett fast grundat salighetshopp. Bevara oss i tron på dig tills vi når hemmet där ovan. Hjälp oss också att använda den tid vi får här på ett gott sätt. Amen.
John-Erik Ekström, ELM-predikant, Kristianstad