Till Etiopien med bibelskolan

Efter att ha förberett oss en kväll i veckan under höstterminen var det ett gäng laddade elever och lärare som satt på flyget mot Addis Abeba. Etiopien, som är ett av ELMs äldsta missionsländer (arbetet påbörjades redan 1921), var detta år bibelskolans destination efter att man förra året besökte Peru. ELM har just nu inga utsända missionärer i Etiopien, men man håller fortfarande kontakten med sina ”bröder och systrar”. Just nu har kyrkan, EELC, 20000 medlemmar och hela 134 församlingar.

Olika religioner
Etiopien är ett väldigt religiöst land där Gud är någon som finns med i varje etiopiers vardag. Hälsningsfrasen är ett exempel, man säger då: ”Jag mår bra, tack vare Gud.” Eftersom den ortodoxa kyrkan har en mycket starkt förankring är landet till stora delar präglat av det gammaltestamentliga levnadssättet och kulturen. Det var inte ovanligt att bli väckt av böneutrop från den ortodoxa kyrkan ett kvarter bort på morgonen.
Men det var inte bara den ortodoxa kyrkan som vi fick se och uppleva. Gruppen som besökte Harrar – och där såg ett kyrkbygge ta form med hjälp av Sture och Elsie Bengtsson från Ingelsträde – fick även uppleva islam på nära håll. Harrar är en av de allra heligaste städerna för muslimerna och även den mest moskétäta staden i världen, med ca 80 moskéer i innerstan. Mitt i allt detta fick vi vara med och börja bygga en kristen kyrka. Mäktigt!
En annan del av etiopisk religiositet vi inte heller kan bortse från är att olika naturreligioner fortfarande har starkt fäste, särskilt nere i söder och kring Woito – en missionsstation nära den kenyanska gränsen där Fredrik Hector och hans fästmö Karen Elisabet Wittersø ska inleda ett arbete inom Wicliffe, genom NLM. Här är det inte ovanligt att människor offrar vid sina förfäders gravar för att be om regn, en god skörd m.m. Vi fick också höra hemska berättelser – om hur barn som får sina första mjölktänder i överkäken tros vara besatta av onda andar och kastas utför ett stup. Samma sak är det med barn som föds utanför äktenskapet. Då inser man vilket mörker dessa människor lever i och hur viktigt det är att budskapet om Jesus kommer ut till dessa folk. Men den by vi besökte hade evangeliet nått ut till – nästan hela byn var kristen. Det är bevis på att för Gud är inget omöjligt!

Etiopien vs. Sverige
Vi fick även träffa många ungdomar i kyrkor, körer och i andra bibelskolor. Ett möte som gjorde ett särskilt intryck på mig var ett erfarenhetsutbyte med en bibelskola från staden Jinka i söder. En bibelskoleklass i Etiopien består ofta av redan rutinerade evangelister som använder bibelskoleåret till ett års undervisning för att sedan jobba vidare. Efter att ha samtalat och ställt frågor till dem fick de ställa frågor om oss och Sverige. De frågade lite om hur många kristna det finns i Sverige och fick tyvärr ett väldigt nerslående svar tillbaka: ”Det går en kristen på hundra svenskar.” Efter att de hade skakat på huvudena och småpratat klart med varandra fick vi den här frågan: ”Vad ska ni göra åt det då?” Ja, vad ska vi göra åt vårt land? Det var inte så lätt att svara på det … Men när man frågar en etiopier vad de ska göra i framtiden eller åt kristenheten i landet, har de nästan alltid en sak eller vision de brinner för. Ett gäng tonåringar från en kör i Addis sa till exempel ”Jag ska jobba mot det ockulta i landet” eller ”Jag ska hjälpa prostituerade bort från gatan”. Dessa pojkar och flickor var 13–18 år! Vad är det som hindrar oss från att ha stora visioner och höga mål?
Att tro på Gud är något av en självklarhet i Etiopien. Om du hade sagt till en etiopier att du är ateist och inte tror på Gud skulle du ha bemötts med gapskratt. Det funkar inte att inte tro på Gud. Ofta kan det vara tvärt om i vårt land, man skrattar åt den som tror. Varför är det så? Vi i klassen samtalade om detta och kom fram till att kanske etiopierna behöver sätta tillit till något eftersom den materiella standarden är som den är. Då blir det självklart att ha en Gud. För oss svenskar är det tvärtom, vi är så upptagna med att leva efter ”flest saker när man dör vinner”. Vi har det bra ställt materiellt, så ofta har vi inte tid med Gud eller andra. I Etiopien har de en annan rikedom som är så mycket mer värd än den materiella. De är rika på evangeliet, på Gud och det är mer värt än alla skatter på jorden!

Fattigdomen
Något som man verkligen inte kan bortse från när man besöker Etiopien är fattigdomen. Etiopien är ett av världens fattigaste länder och städerna kantas ofta av fattiga människor, tiggare och sjuka. Detta är svårt att hantera. Vi i klassen försökte hjälpa till med det lilla vi kunde. En dag åkte vi till ett projekt som kallas ”Hope”. Där hjälpte vi till med att dela ut mat, vi sjöng och bad för dem. Det slog många av oss att det var bland de här människorna, de lägst värderade i samhället, de som folk gärna tittade snett på och man lite nonchalant kastade en slant åt – det var bland de här som Jesus gick och verkade. Bland de lägsta, och han behandlade dem som en broder eller syster. Han ryggade inte tillbaka för lukten och blev inte rädd för mannen med bölder. Han välkomnade dem alla. Det vi var med om gjorde stort intryck på många av oss!
Vi vill även passa på att tacka alla er som hjälpt oss ekonomiskt, men också er som har kämpat med oss i bön för resan. Vi har i stort sett klarat oss bra från sjukdomar och olyckor och det är ett stort bönesvar. Ett stort tack från alla bibelskoleelever!

Oskar Nilsson, elev på Strandhems
Bibel- och lärjungaskola