En verklighet bättre än sagan

Det var en gång en pojke, det är länge sedan nu. Under ett krig blev han tillfångatagen och bortförd och senare såld som slav. Han tvingades jobba hårt. Han fick dåligt med mat och blev ofta slagen. Till slut stod han inte ut längre, utan rymde. Men vart skulle en förrymd slav ta vägen? Skulle han bli infångad väntade med största sannolikhet döden. Han försökte hålla sig undan, men tvingades ändå söka sig dit där människor fanns, för att kunna stjäla mat och på så sätt överleva.
En dag var det väldigt mycket liv och rörelse i den lilla staden, där han höll sig gömd. Folk var upprymda och förväntansfulla. Man samlades i stora skaror. Kungen skulle färdas genom deras stad. Nyfiken som han var ville slavpojken gärna få en skymt av det ståtliga följet, trots risken att bli upptäckt. Och det föll sig inte bättre än att han blev just det, och det precis när kungen kom förbi i sin fina vagn.
När kungen märkte tumultet utanför befallde han att man skulle stanna. Han frågade vad som stod på, och fick då höra talas om den lille slaven. När han fick syn på honom, mager, smutsig och eländig, började hans hjärta att klappa. Istället för att på stående fot utdöma dödsstraffet, valde kungen att köpa honom fri. Han erbjöd sig också att betala alla de fordringar som människor kunde tänkas ha på den förrymda slaven. Och tro det eller ej, sedan valde kungen att adoptera pojken och uppta honom som sin egen son. Han fördes till palatset, blev renskrubbad och fick nya kläder. Han var inte längre slav utan prins, med samma rättigheter som kungens egen biologiske son. En dag skulle han få ärva halva kungariket.

För bra för att vara sant? Ändå är verkligheten bättre än sagan.
Människans situation är som den förrymde slavpojkens. I en mening är människan fri att leva det liv hon själv vill utan Gud. Men ändå inte. För visst är det så att du inte alltid handlar som du själv vill? Du ger ibland efter för begär och impulser, mot din egen vilja. Du har ibland svårt för att kontrollera och styra ditt eget beteende, vilket kanske inte sällan går ut över andra människor. Eller? Då är du inte fri. Du står under den Ondes makt och inflytande och kan inte förvänta dig annat än döden.
Men det behöver inte bli så. Universums kung har fått upp ögonen för dig. Hans hjärta klappar av medkänsla och kärlek. Han vill köpa dig fri och har faktiskt redan betalat vad det kostar. Och inte nog med det, han vill också adoptera dig som sitt eget barn, vilket ger dig rätten att ärva det eviga livet. Fast bara om du själv vill. Det är ett erbjudande du kan välja att antingen avvisa eller ta emot. Genom att tro på Jesus får du rätten att bli Guds barn. Och i dopet sker det förunderliga, att du tvättas ren från ditt gamla liv och blir en ny människa.
När du blivit prins – eller prinsessa – förväntas det av dig att du börjar leva ett nytt liv. Du är ju representant för kungafamiljen och förväntas att göra PR för himmelriket. Genom ditt sätt att leva visar du vem du tillhör.
Sedan levde de lyckliga i all evighet …

Bön: Universums kung, tack att du vill ha mig som ditt barn, trots allt. Hjälp mig att leva som det anstår ett kungabarn. Amen.

Håkan Giselsson, ungdomspedagog, Kungälv

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan