Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken. 1 Kor. 13:13

Vad är hopp, egentligen? Vad menar man då man säger att man har ett hopp?

Vi går ut på ”nätet” och letar … ”Du har klickat på en röd länk och kommit till en sida som inte finns ännu. Kontrollera först att du har stavat uppslagsordet rätt och överväg sedan om det kan finnas en annan lämplig artikel där du kan skriva in informationen i stället.” (sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hopp)

Jaha, där var det stopp. Ingen har något att säga om hoppet för människan … kanske är det så att hoppet är ute? Är allt hopplöst?
Man kan lätt få sådana tankar. Det händer så mycket just nu. Vi är – kanske – i en av de värsta världsomspännande ekonomiska kriserna hittills. Det blev inget av klimatmötet i Köpenhamn i vintras. Och Nordeuropas flygplatser tvingades stänga på grund av ett vulkanutbrott på Island. Tankarna går till Bibelns ord om de yttersta tiderna: Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli jordbävningar på många platser, och det skall uppstå hungersnöd. Detta är början på ’födslovåndorna’ (Mark. 13:8), eller orden i Lukasevangeliet: Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen (Luk. 21:11).
Det är lätt att tappa både mod och hopp. Finns det över huvudtaget skäl till hopp?

För den som bara ser på världens tillstånd, finns alla skäl till oro. Trots alla försök att säga ”allt står väl till”, ser många igenom dimridåerna och de vackra orden. Allt står inte väl till. Varken med miljön och jordens överlevnad, mänskligt sett, eller med länders och världens ekonomier där skillnaderna bara blir allt större mellan fattiga och rika. Nya, tidigare okända, svåra, näst intill obotbara sjukdomar tar allt fler människoliv. Antalet deprimerade och olyckliga ökar lavinartat – panikångest är i dag närmast en folksjukdom. Fler och fler upptäcker att ”flest prylar vinner” inte stämmer, och ser ingen mening med livet. Om de visste, skulle de hålla med Predikaren: Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda? (Pred. 1:2–3.)
Inte undra på att Wikipedia tycker det är svårt att skiva om hopp.

Ändå finns ett hopp, starkare än någonsin. Starkare, just på grund av vad vi ser runt omkring oss!
I det hoppet reser Gud sin här till strid, en strid för sann tro, sant hopp, och sann kärlek.
Det hoppet har ett annat fokus. Man fastnar så lätt med blicken i all olycka, i allt som vacklar. Här får vi fästa blicken på det som står fast, vad som än händer – vi får se på Jesus.
Genom honom (Jesus) har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet (Rom. 5:2). Gud ska en gång göra allting nytt! Vi själva, till ande, själ och kropp, ska en gång bli rena, trygga och glada – genom tron på Jesus. (1 Joh. 3:2). Och hela denna gamla, slitna och smutsiga värld ska också bli en ny skapelse, ren och fräsch. (2 Petr. 3:13). Vilket hopp! – ett hopp som har sin grund i att Jesus besegrade dödens alla makter när han uppstod den första påsken.

Människans hopp har inte sin grund i räddningsplaner för världsekonomin eller i överenskommelser om mindre utsläpp. Grunden för hoppet bygger på det urgamla förhållandet mellan synd och helighet, renhet. Där står vi oss slätt, vi människor. Där är det egentligen kört – men Gud lanserade en räddningsplan som angriper grundproblemet. Det kristna hoppet bygger på Jesus. Han som ”fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet” (Sv.Ps. 147:2). När Guds helige Ande öppnar våra ögon för detta, då får vi det sanna hoppet, det hopp som håller att bygga liv och värld på.
Det är nämligen så världen kan räddas. När vi ser upp mot himlen. Då jublar vi i hoppet om den Guds rättfärdighet som är vår – genom Jesus. Då får vi rätt perspektiv på människors olycka och världens problem. Inte så att vi avfärdar dem, tvärtom. Med blicken i Jesu blick, och med siktet på himlen, kan vi något få se med hans ögon, och orka och våga ta det ansvar hans helige Ande lägger i vår väg – vi får gå i beredda gärningar. För Jesus skull, och för världens skull. För ”så länge det finns liv, så finns det hopp”. Det vill säga: så länge Kristus genom tron lever i mig, så lever jag i det sanna hoppet. Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss (Rom. 5:5).

Vill du också kunna hoppas, mitt i en hopplös värld? Be med mig: Herre Jesus Kristus, ge mig hopp!

Anders Göth, redaktionsassistent och taxiförare, Malmö

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan