En kyrka firar jubileum

Bole International Airport, Addis Abeba, en dryg timme efter midnatt. Vi har landat efter att flygplanet cirklat runt och gett oss passagerare en fantastisk vy över Etiopiens huvudstad ’by night’ – omgivande berg och stadens nattbelysning gjorde ett mäktigt intryck! Resan med Turkish Airlines har gått över förväntan och utan askmoln.
I vänthallen välkomnas vi av Hanna-Karin och Workneh Hechamo, för något år sedan ELMs missionärer i Addis Abeba, nu fast boende i landet och aktiva i Etiopiens evangelisk-lutherska kyrka, EELC. Det är denna kyrkas 50-årsjubileum vi rest för att delta i, några med officiellt uppdrag, andra av oss för att åter eller för första gången se lite av landet som ELM sedan 1921 bedrivit mission i, men där den självständiga kyrkan fortsatt arbetet och nu i fyra dagar håller både jubileum och årsmöte.
Resans intryck
Med resan i backspegeln inser vi att det är kombinationen av allt det vi fick vara med om i tio dagar som ger det bestående intrycket:
Det var resor med Worknehs minibuss (till både Harrar, ca 50 mil, och till Asella, ca 20 mil) i goda vänners sällskap, med övernattning på hotell (där vatten och el inte är en självklarhet) och längs vägar där vandrande människor, enkla kärror, åsnor, kor, getter, ibland dromedarer, hästar och höns också vill ta sig fram – eller kanske ”bara vara”.
Det var alla intryck av dofter, kontrasterna, möten med människor, språket, karg natur, överväldigande växtlighet och mäktiga bergsområden, etiopisk gästfrihet och mat, och så storstadens alla byggprojekt – eller avsaknad av dem.
Det var också flera dagars boende i gästhuset i Addis Abeba, med måltider, samtal och gemenskap kring matbordet – mellan ibland 10–12 personer med olika erfarenhet av landet, missionen och livet överhuvudtaget. Det var besök på missionsstationer och vid kyrkbyggen som gav insikten om att det finns både utmaningar och bekymmer.
Det var jubileet med predikan, minnen, sång, vittnesbörd och firande, och det var kristna syskons glädje över att få samlas. De kom från kyrkans alla synoder eller så var de missionens arbetare eller deras ’barn eller barnbarn’.
I allt detta såg vi Guds stora nåd och trofasthet.

Jubileum i Addis Abeba
Jubileet hölls i kyrkan i Addis Abeba, invigd 1969. Det fanns ett fullspäckat och väl utarbetat program, men en hel del justeringar gjordes och tider flyttades hela tiden fram. Innan klockorna tystnat helt vid början av den förs­ta jubileumsdagen stämde församlingen upp i sången ”O, store Gud, när jag din värld beskådar …” och en ungdomskör vandrade in. Ato1 Yeshitella Bekele, ledare för jubileumskommittén, välkomnade och pålyste programmet.
Qes Dawit Tufa, kyrkans president och därtill församlingsföreståndare i Asella, höll en välkomsthälsning utifrån Jes. 43:18 – Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig. Qes Dawit såg tillbaka men också framåt: ”… att vi i ännu högre grad än tidigare, med flit och med ett hjärta och en själ, enigt må fortsätta arbetet inom de olika verksamhetsgrenarna. Den mäktige Gud som var med våra fäder i forna dagar är enligt sitt löfte med oss också i dag.”

En kyrka under Guds beskydd
Qes Bahta, som i många år varit Addis Abeba-församlingens föreståndare, påminde – liksom en del andra talare – om den svåra tiden efter revolutionen då man inte kunde samlas i trygghet, även om kyrkan hade tillstånd och ofta var fullsatt. En del lämnade då kyrkan eller landet, andra tillfångatogs. I Koffale ville myndigheterna lägga beslag på både kyrka och skola, men Gud beskyddade sin församling.
Bengt Hjort utgick i sin predikan från Ps. 90:1 som Mose skrev i en tid av särskilda svårigheter: Gud, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. ”Herren har varit och är vår tillflykt och han står fast vid sitt förbund.”

Gåva och hälsning från ELM-BV
Efter te och tilltugg i den gamla missionärsbostaden samlades vi utomhus. ELMs missionssekreterare Jens Aage Nielsen överlämnade ELMs gåva till EELC – en ny skylt, redan förankrad i marken, som tydligt visar kyrkans namn – och sade i sitt tal: ”Kyrkan är byggd på den evangelisk-lutherska grunden, inte för att det är Luther utan för att den är byggd på Bibeln som grund: Tron allena, nåden allena, Jesus allena.”
Tillbaka i kyrkan framfördes hälsningar och reflektioner av Carlåke Söderlind (ELMs rep­resentant), Jens Aage Nielsen, Bengt och Lilli Hjort, Elsie och Sture Bengtsson samt Hanna-Karin och Workneh Hechamo. Guds levande ord, hans trofasta löften och stora omsorg samt glädje och tacksamhet präglade deras minnen.

Historisk tillbakablick
Kyrkans generalsekreterare, ato Endale Augichew, gjorde en tillbakablick och påminde om missionärer som i Etiopien visat stor kompetens och duglighet, gjort uppoffrande insatser och därmed haft stor betydelse, även för samhället i stort. Anton Jönsson (Mose2 Anton) fick till exempel organisera landets nationalbibliotek (som än i dag finns i Addis Abeba), Anna-Lena Jönsson (Röstin) var privatlärare för prins Mekonnen, och hon fick mark av kejsaren till att bygga flickskola med internat i Addis Abeba, den första i landet.
En fotoutställning hade iordningställts i församlingslokalen – där fanns bilder på många kända missionärer och deras barn, från skolor, sjukvård och församlingsarbete, på olika byggnationer, kejsarbesök och andra medaljprydda storheter.

Arbetet har burit frukt
Under dagarna lämnades starka vittnesbörd av synodledare, präster, evangelister och flera församlingsmedlemmar. Qes Mekonnen Geremew, ordförande i Arsi-synoden, vittnade om hur han själv är en frukt av missionens arbete. För 42 år sedan kom han till missionsstationen i Qersa, fattig, trasig och han kunde inte läsa – men sister Ruth Håkansson och miss Lydia Pettersson såg honom och tog hand om honom. Han fick gå i skolan – och växte så upp i missionen, liksom familjens barn. Nu är han rektor för det teologiska seminariet i Asella, hans fru deltar i kvinnoarbetet och tjänar i församlingen, och deras tre barn är med i körer och bönegrupper.
Ato Tadesse från Wollaita påminde om hur ato Burro ihärdigt fortsatte predika, trots att man försökte stoppa honom. Det var på 30-talet, under italienarnas ockupation, då missionärerna tvingades lämna landet. ”Tack till Gud för välsignat arbete! Tack till den svenska missionen och jag hoppas ni vill fortsätta stödja oss!”
Abraham bodde som ung nära kyrkan i Addis Abeba. Han hörde ofta kyrkklockorna ringa. En gång, för 17 år sen, tänkte han: De ringer för mig! Så han smög in i kyrkan, hörde sånger och blev glad. Qes Bahta predikade – just för honom, tyckte han. Efteråt fick Abraham prata med honom – det var hans väg till tro.
Ato Tesemma Demissie, 83 år, vittnade om hur han för sextio år sedan blev barn till Gud, han tog emot evangeliet i skolan i Dire Dawa, där han senare arbetade som gymnastiklärare. Eftersom missionär Gunnar Nilsson då satt i styrelsen för radioarbetet ”Evangeliets röst blev även ato Tesemma engagerad i det några år. Både det och kyrkans arbete har sedan dess legat honom varmt om hjärtat.

Ambassadörsbesök, medaljregn och festmat
Jubileet i kyrkan avslutades på lördagseftermiddagen med att ett hundratal medaljer och dip­lom delades ut, även till missionärer som sedan länge är hemma hos Herren. ”Även den som bara varit kung en halv dag har varit kung”, sa någon – så utmärkelserna blev många!
Den svenske ambassadören Jens Odlander var inbjuden och deltog i ceremonin. Han höll ett kort tal där han informerade om ett pågående toppmöte om Sudan, och avslutade med att önska förbön för det.
Senare på kvällen dukades det fram ett långbord med etiopisk festmat, och alla lät sig väl smaka. Vi från Sverige fick då bli en improviserad kör, till stor glädje tycktes det.

Jubileet – kanske en vändpunkt
Att kyrkan brottas med flera problem förstod vi, men intrycket var att våra etiopiska vänner kunde lägga detta åt sidan under jubi­leet – det blev rikt välsignat och påverkade helt tydligt årsmötet på ett positivt sätt.
När festdagarna, söndagens morgonmässa och förmiddagens guds­tjänst var över kunde ato Endale sammanfatta jubileets betydelse för kyrkan: ”Helt klart kommer jubileumsfirandet att ha en positiv inverkan på livet och arbetet i alla de sex synoderna som var med här – och på relationerna mellan dem. Varje synod har fått ett jubileumsstandar med symbolen för EELC för att bli påmind om sin identitet och vår enhet. Jubileet kan bli en vändpunkt som ändrar vår förståelse av vad Gud gjort i det förgångna, genom hängivna missionärer och etiopiska ledare.”

Eva Andersson, Lund