Att ha sin identitet i relation till en familj eller ett folk är en självklarhet i Bibelns värld – men inte alltid hos oss. Våga låta Dig utmanas av Efesierbrevet!
Vi lever i en individualistisk tid – för att inte säga en egoistisk tid. Det är inte enbart negativt. Det kan leda till ett ökat personligt ansvar, och i andliga frågor till att människor förstår att det inte går att leva på någon annans tro. Men samtidigt finns det stora risker när perspektivet blir endast individuellt. När moderna och postmoderna människor läser Bibeln möter de en värld där tankesättet är annorlunda. Att tillhöra en familj, att tillhöra ett folk, är där en självklarhet och en del av individens identitet. En av de bibelböcker i Nya testamentet som verkligen går på djupet med frågorna om gemenskap och relationer är Efesierbrevet. I andra brev, till exempel Romarbrevet, har Paulus ett tydligare fokus på den enskilda människan inför Gud, medan han i Efesierbrevet lägger fram evangeliet i relationstermer.
Brevets första halva handlar om hur Gud för människan från död till liv (1:20–2:10) och hur han förenar hedningar och judar i ett nytt folk (2:11–3:13). Föreningen har sin grund i, och sker genom att, Jesus Kristus i sin kropp återupprättar relationen mellan Gud och människorna. Jesus är fred1 och förkunnar fred (2:14–15, 17). De människor som bjuds in i den nya relationen med Gud blir också del av en ny jordisk gemenskap, kyrkan. Paulus talar om den som Kristi kropp, och låter oss förstå hur viktigt det blir med enhet i kroppen och mångfald i gåvor och uppgifter.
Andra halvan av Efesierbrevet är mer inriktad på hur de kristna ska leva i sina nya eller återupprättade relationer. Paulus skriver: Ni har lämnat ert förra liv (4:22) och iklätt er den nya människan (4:24). Det är en stor förändring Paulus talar om. Det är från mörker till ljus, genom vad Jesus har gjort, och det nya ljuset vill lysa genom de kristna (5:8). Ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter (5:9). Paulus ger många konkreta exempel på vad det nya livet innebär: att tala sanning i stället för att ljuga, att arbeta och dela med sig i stället för att stjäla, att undvika snuskiga skämt och i stället tala gott och positivt om och till andra människor (4:25–30; 5:5).
Konkret undervisning
på konkreta områden
Den kristna gemenskapen, kyrkan, är oerhört viktig för Paulus och ett centralt tema i Efesierbrevet. Men det kristna livet ska inte bara levas i församlingen, utan hela tiden och överallt. Paulus kommer in på det när han undervisar om relationen mellan man och hustru, mellan föräldrar och barn samt mellan chefer och anställda (5:21–6:9).2 Avsnittet inleds med uppmaningen: Underordna er varandra i Kristi fruktan (5:21). Det är en vers som hamnar rakt på kollisionskurs med ett individualistiskt och egoistiskt synsätt på livet. När det gäller relationen till Gud är vi inte på samma nivå: Han är Herre och jag underordnar mig honom – gör jag inte det, kan han inte rädda mig eller hela den brustna relationen.
Sedan går detta med underordning igen i den kristna kyrkan. Som helhet är kyrkan underordnad sitt huvud, Jesus, och i kyrkan finns det också en ordning där några är satta till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister, etc. (4:11). Också i vardagsrelationerna finns ordningen med. Paulus vänder sig i de tre olika relationerna han tar upp först till den som ska underordna sig, och sedan till den som ges det större ansvaret.
• Anställd – chef
Den som är anställd ska inte bara lyda sin chef, säger Bibeln, utan visa honom respekt och vördnad av uppriktigt hjärta (6:5). Jag har haft både dåliga och bra chefer. När chefen är bra är det lätt att följa Paulus uppmaning, men annars är det en riktig utmaning. Men frågan är om inte uppmaningen till den som sitter på chefsposten är ännu tuffare (6:9).
• Barn – föräldrar
Barn, lyd era föräldrar, står det och Paulus påminner också om det fjärde budet om att hedra sin far och mor (6:1). Kanske är det inte så kontroversiellt att barn ska lyda sina föräldrar – men det är nog fortfarande en utmaning att undervisa om det på ett konfirmandläger. När jag som förälder läser: Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra dem och förmana dem i Herren (6:4) så ser jag min brist, samtidigt som jag ber Herren om hjälp med att fylla den kanske viktigaste och finaste uppgift Han ger: att ta hand om ett eller flera barn. Föräldrar, vårt uppdrag är fantastiskt, och ansvaret stort – och det kan inte överlåtas till någon annan!
• Hustru – man
Och så den relation som är allra mest utsatt i vårt västerländska samhälle: äktenskapet, den heliga relationen mellan en man och en kvinna. Åt den relationen ägnar brevet mest utrymme, och om den används de allra största orden – den jämförs med relationen mellan Gud och församlingen!
Det nya livet ska levas också i äktenskapet. Det handlar om sanning (4:25), om arbete (4:28), om våra ord (4:29), om att kontrollera sitt temperament (4:31), om förlåtelse (4:32) och så vidare. Allt det som hör det nya livet till – också när det kommer till ansvar och underordning. Hustrun har en särskild kallelse, ett särskilt uppdrag, att underordna sig sin man, så som ni underordnar er Herren (5:22). Det är en tillit som går utanför den egna bedömningen och en respekt inför den som fått ett annat uppdrag.
Mannen har också fått en särskild kallelse, men inte samma. Han är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud (5:23)¸ och han ska älska sin hustru, såsom Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den (5:25). Det är en kärlek som går utanför hans förmåga, och som han bara kan hämta kraft till hos Herren som älskat honom först. Det är ett ansvar så stort att det ofta krävs en förälskelsens dimsyn för att man ska våga ta steget.
Jag tänker mig balansen mellan kvinnans och mannens uppgifter lite som att gunga gungbräda. Det går upp och ner, men mannens kärlek och kvinnans respekt (5:33) balanserar varandra – båda i sig positiva – men om en av de båda hoppar av så kraschar den andra hårt.
Ta emot utmaningen!
I vår individualistiska tid är begreppet familj på väg att avskaffas och äktenskapet omdefinieras av samhället. Vi är alla påverkade av det som händer runtomkring oss. Vågar vi ta till oss vad Bibeln säger? När det gäller hem och familj vill Bibeln visa på många fantastiska men i dag glömda möjligheter: ett äktenskap där en man och en kvinna älskar varandra, anförtror sig åt varandra och förenas till något större än de själva. Och i nästa steg: tillsammans bygger de vidare och tar ansvar för ett hem, för barn, gäster och vänner. Bibeln visar på sådana möjligheter. Gemenskapen i hemmet, och i församlingen, är ett av Efesierbrevets spännande teman. Fortsätt läsa och låt dig influeras av Herren!
När Paulus i Apostlagärningarna talar till ledarna i Efesusförsamlingen, påminner han dem om att han inte tvekat att predika hela … Guds vilja och plan för dem (Apg. 20:27). Våga läsa Bibeln på samma sätt! Våga läsa hela Efesierbrevet. Från de underbara orden om hur Gud utvalt dig (1:4–5) ända till beskrivningen av hur Gud klär dig i en skyddande rustning för att du ska kunna stå stadigt trots strider och stormar runt omkring (6:10–20).
Erik J. Andersson, missionär