Tack gode Gud för maten!

Gud är Skaparen. Vi möter hans godhet och omsorg i skapelsen. Vi människor har fått uppgiften att vara hans medarbetare och tillsammans förvalta skapelsen. Men det är Gud som bär och uppehåller allt. Han ger liv, växt och förmåga. I ett välordnat samhälle frestas vi att glömma bort att Gud är källan till allt gott. Bordsbönen är en hjälp att bevara en sund förundran och tacksamhet.

Jesus tog, tackade, bröt och gav
Evangeliet berättar att Jesus tog bröden, tackade Gud, bröt dem och gav åt sina lärjungar.1 Det var husfaderns uppgift att före varje måltid be välsignelsen eller tacksägelsen. Han kunde börja: ”Välsignad vare du Herre, vår Gud, världens konung, som låter bröd framgå ur jorden …” Måltiden avslutades ofta med: ”Välsignad vare han, av vilkens goda vi har ätit och genom vilkens godhet vi lever.” Så gjorde man i såväl vardag som fest.
Lukas berättar att på påskdagens eftermiddag får två lärjungar på väg till Emmaus sällskap av en okänd som vandrar med dem och utlägger de heliga skrifterna. När de kommit fram ber de honom att stanna och äta med dem. Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem.2 När den okände på detta självklara sätt intar husfaderns plats går ljuset upp för dem, och de känner igen honom. Det är Jesus, Herren.
I Apostlagärningarna berättar Lukas om en dramatisk sjöresa till Rom. Med på resan är Paulus, han är fånge på väg till kejsarens domstol. De hamnar i en storm och är nära att gå under. Men efter flera veckor börjar det vända och Paulus uppmanar alla att äta och så få nya krafter inför den räddning som är på väg. Den viktiga måltiden inleds med att Paulus tog ett bröd, tackade Gud inför dem alla och bröt det och började äta.3
Bordsbönen var ett bruk hos det judiska folket som Jesus själv reservationslöst gick in i och som togs över av de första kristna.

Bordsbönens syfte
Varför bad man då bordsbön? Bakgrunden finns i Femte Mosebok där Mose summerar ökentidens erfarenheter och ger lärdomar inför framtiden. I öknen hade Gud försörjt sitt folk på ett underbart sätt, med manna direkt himlen. När de nu går in i det utlovade landet med sina bördiga dalar och rika naturtillgångar, med stora möjligheter och goda livsvillkor, får de själva inte glömma Gud och tänka att det är de som är så duktiga och åstadkommer allt detta med sitt arbete.
Det är ju vad Gud lagt ner i skapelsen som de kan utvinna till att äta. Det är han som ger dem liv, kraft och arbetsglädje. Du ska äta och bli mätt och du ska prisa Herren, din Gud, för det goda land han har gett dig.4 Här finns motiveringen till bordsbönen. Genom att be bordsbönen erkänner vi oss i allt vara beroende av Gud. Han är all välsignelses källa – det vill vi tacka honom för. Bordsbönen hjälper oss att hålla denna verklighet levande så att vi inte glömmer Guds godhet och vårt beroende av honom. Genom den ger vi Gud den ära som är hans.

Hälsningar från en god Gud
Gud vill glädja oss människor. När Paulus går ut med evangeliet bland hedningar som inte känner Gud, hänvisar han till att de redan mött Guds godhet. Från himmelen ger han er regn och tider med goda skördar och fyller er med glädje över maten ni får.5 Livets goda är vänliga hälsningar från honom som skapat himmel och jord.
Bakom liv och växt, hälsa och livskraft, tankeförmåga och arbetslust finns den fördolde Guden – livets källa och uppehållare. Att komma ihåg det förminskar inte på något sätt glädjen och tillfredsställelsen. Tvärtom – horisonten vidgas, mysteriet djupnar, förundran växer och hela tillvaron fylls av värme. Vi får bokstavligen smaka och se att HERREN är god.6

Tacka och ta emot
Att bordsbönen tidigt var i bruk bland de kristna framgår också av Paulus brev. När han i Första Timo­teusbrevet bemöter föreställningar om att kristna inte får gifta sig eller måste avstå från vissa sorters mat, slår han fast att allt som Gud har skapat är gott och inget är förkastligt när det tas emot med tacksägelse. Det helgas genom Guds ord och bönen.7 Här finns inte något förakt för Guds skapelse, men väl glädje och tacksamhet. Gud tycker om att glädja oss. Han är alla goda gåvors givare. Senare i brevet uppmanar Paulus, på ett sätt som påminner om orden från Mose, dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av och att vara generösa och dela med sig.8
Vi får med tacksamhet ta emot och njuta av det goda Gud ger, och vi får låta det goda flöda vidare till egen och andras glädje.

Välsignad vare du, Herre
I svåra tider har man gärna bett Gud välsigna maten så att den räcker och alla får vad de behöver. Man har haft Jesu brödunder i tankarna.9 Men Jesus bad inte Gud välsigna maten, han bad den bön som börjar: ”Välsignad vare du Herre, vår Gud, världens Konung, som låter bröd framgå ur jorden.”
Meningen med bordsbönen är att tacka Gud, att prisa eller välsigna honom för hans godhet och omsorg. Detta motiv är grundläggande. Till detta motiv kan andra anslutas, till exempel glädjen, gemenskapen och festen i sällskap med Herren själv – han som inte bara är gäst utan faktiskt hela tillvarons Herre och husfader. Nära till hands ligger också tanken på vårt ansvar att dela med oss och tanken på det jordiska brödet som bild för den andliga maten, Livets bröd, och inte minst tanken på den stora glädjefesten i himmelriket vid tidens slut.

Måltidsmotivet är centralt
Jesus liknar ofta Guds rike vid en stor fest. Han har också lämnat en måltid i arv efter sig; i Herrens måltid får vi på ett konkret sätt ta emot vad han har gjort till vår frälsning – vi får liv av hans liv. Det vanligaste namnet på den är eukaristi, tacksägelse, eftersom den är inbäddad i en stor tackbön.
Även den enklaste jordiska måltid har smak av Guds godhet och är en försmak av den stora festen när människor ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.10

Välsignelsens goda cirkel
Så välsignar Gud oss människor och vi får i vår tur välsigna Gud. Vi tackar och prisar honom som alla goda gåvors givare. Det blir en växelverkan. Gud skapar sin egen lovsång. Bordsbönen stämmer våra hjärtan till ödmjukhet så att vi inte tar något för givet, till förundran över Guds trofasta nåd, och till den glädje och tacksamhet som är grundtonen i en kristens liv.

Lars-Åke Nilsson, präst, Åsljunga