Herren skall vara ditt eviga ljus, din Gud skall vara din härlighet. Ur Jes. 60:18–22.
I ungdomens oförstånd såg jag förmodligen Gamla testamentets böcker som något av en historiebok över Israels folks genomgångna öden och äventyr, kanske då bortsett från Moseböckernas skapelseberättelse och budorden. Som söndagsskollärare märkte jag att barnen älskade de spännande berättelserna som finns där – något som jag givetvis utnyttjade i undervisningen, samtidigt som jag också själv fick ut mer och mer av dem medan jag undervisade.
Man säger att med åren kommer vishet. Ju mer jag nu läser i GT desto mer inser jag vidden av Guds storhet. Hans ord och förutsägelser gäller alltid, han har ju historien i sin hand! Det verkar bara vara så att judarna i allmänhet hade så svårt för att se den sanningen. Men det är kanske inte bara Israels folk som har svårt för att förstå – även vi har vänt oss bort från Gud, vår Skapare och Herre.
Låt oss för ett ögonblick gå tillbaka till Jesaja 59, den sista versen: Detta är det förbund som jag å min sida gör med dem, säger Herren. Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun skall inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun från nu och till evig tid, säger Herren. I det första av förbundets tio budord i 2 Mos. 20 säger Herren: Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Detta är ett absolut krav från Gud – men har till följd den stora välsignelse det innebär att låta Herren vara vårt eviga ljus, vår härlighet!
Vi måste ständigt bekänna att vår relation till Gud inte är sådan. Men här finns ett evangelium! Genom nåden i Kristus får vi redan nu leva i det nya förbundet, vi får leva som barn till vår himmelske Fader – han är vårt eviga ljus, Gud är vår härlighet! Och vi har ett fantastiskt framtidshopp: Vi får en dag leva som rättfärdiga i ett rike där rättfärdighet råder.
Nu för tiden talar många om trygghet – här har vi den verkliga tryggheten! Oändligt många generationer sedan Jesajas tid har fått uppleva den. Att ha Gud som sitt allt, som sin Fader, är den verkliga, den realistiska tryggheten, ingenting annat! Så låt oss då leva i den resten av våra liv, leva i gemenskap med Herren vår Gud, som offrade sin Son för våra synders skull så att vi för alltid skulle vara hans barn, ända till den eviga tryggheten i Hans himmel!
Bön: Herre, ta oss alla i din famn så vi får känna din kärlek, helt och fullt!
Bertil Kronståhl, undersköterska och ELM-predikant, Hässleholm