Hon kunde inte släppa tankarna på detta med vännens död. De hade ju hållit ihop i många år. Men det var inte bara sorgen. Det som kom tillbaka i tankarna var det som hade hänt vid besöket på lasarettet. Vännen hade varit blek och trött. Ändå hade de pratats vid en god stund, ja, det hade nästan känts som det brukade. Men när hon skulle bryta upp hade vännen sagt: ”Det var snällt att du kom, nu ses vi inte mer.” Det hade gjort henne stum. Men hon hade inte hunnit protestera. Vännen hade hållit henne i handen och sagt: ”Jag vet hur det är, men jag tror på Jesus. Jag vet att jag får gå hem.” Några dagar senare hade hon dött.
Det var detta som hon inte kunde släppa. Att vännen hade sagt att hon skulle dö. Att hon ändå varit trygg. Att hon sagt: ”Jag vet att jag får gå hem.” Hur kunde någon vara så lugn inför döden? Det var detta hon gick och tänkte på. Själv kände hon sig rädd för döden, osäker och orolig.
Kanske känner du det på samma sätt. Ja, kanhända har detta med döden kommit dig riktigt nära. Kanhända har du fått veta att du har en farlig sjukdom. Du vet läget. Det är inget du vill tala om. Men inom dig känner du dig orolig: Hur är det att dö? Hur går det för mig när jag dör?
Det är svåra frågor. Och ändå vill jag säga: Din oro kan vändas till något gott. För den är som en signal. Den varslar om att detta med döden är fel. Vi människor är inte skapade till att dö. Vi är skapade till att leva, vi är skapade till att leva med Gud för evigt. Varför är då döden här? Jo, det beror på att vi har gått egna vägar. Det beror på att vi har gått bort från Gud, vårt livs källa. Men – det är detta jag vill tala om för dig: Gud har inte lämnat oss. Han älskar oss, och han har skaffat oss räddning. Han har sänt sin Son Jesus till oss. Han har kommit för att rädda oss från döden och förena oss med Gud. Han har fått samma kropp som vi, så att han kunde dö. Egentligen hade döden ingen makt över honom, han hade ju hållit fast vid Gud. Men han offrade sig för oss. Han utlämnade sig åt döden för oss. Och då – när han dog – då sonade han allt som vi har brutit. Då tog han ifrån döden dess makt. När vi tror på Jesus får vi leva med honom.
Det är detta du nu ska ta till dig. Ta till dig Guds ord, ta till dig evangeliet om Jesus. Kom och hör det i gudstjänsten. Läs det hemma. Be Herren Jesus att han ger dig det som han har gjort för dig. Ifall det kommer för dig sådant som du har ställt till med eller försummat, då ska du veta att Guds gode Ande är hos dig. Han hjälper dig att ångra, både sådant som skett för länge sedan och sådant som skett nyligen. Han hjälper dig att klara upp med dem som du har sårat eller svikit. Och framförallt: Han hjälper dig att be om förlåtelse. Han hjälper dig att tro, att tro på det som Jesus har gjort. Att allt är sonat. Att allt är klart mellan dig och Gud.
Och sedan – Herren Jesus är med dig! Han har själv gått igenom ”dödsskuggans dal”. Nu är han hos dig och hjälper dig igenom. Om du skulle bli orolig, tala då med Jesus. Be gärna någon läsa eller sjunga för dig om Jesus. Så blev det för min far. Han hade levt i Guds ord, men när han låg på sin dödsbädd kom det stunder av oro. Detta sade han till en släkting som kommit på besök, en kvinna i sjuttioårsådern. Genast sade hon: ”Då ska jag läsa en psalm.” Så läste hon psalmen: ”Si, Jesus är ett tröstrikt namn …”
Det är detta som håller, det som Jesus har gjort. Det håller genom döden, fram till det eviga livet.
Gustav Börjesson, prost, Sätila