Det ska en dag bli fest i himlen, en lång bröllopsfest. Alla är bjudna och alla har fått festkläder att ta på. Men alla kommer inte med på festen. När Kristus stänger dörren kan man stå på fel sida om den – men endast den som själv stängt sin dörr för honom.
Liknelsen om de tio jungfrurna är en av de allvarligaste texterna i hela Bibeln. Jesus talar här om människor som finns med i kristna sammanhang, men som på den yttersta dagen ändå inte är beredda. De kommer inte med in när dörren stängs. De står
utanför – för alltid. Uppmaningen som Jesus
avslutar liknelsen med gäller var och en av oss: Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer (Matt. 25:13).
Det är inte helt enkelt att förstå bilden som Jesus använder. Bröllopstraditionen vid denna tid var att brudgummen skulle hämta bruden till sig, sen skulle bröllopet hållas. Jesus berättar om tio jungfrur som väntar på brudgummen. Men var är bruden? Bibelutläggare ger lite olika svar. Någon menar att bruden kom tillsammans med brudgummen, andra att bruden skulle ansluta senare. Egentligen har det inte någon större betydelse. Det Jesus lägger fokus på är förväntningen. Jungfrurna väntar på brudgummen. I en mening kan man därför säga att jungfrurna ersätter bruden i liknelsen. Jungfrurna står som en bild av kristenheten som väntar på brudgummen, Kristus.
Ett väntande folk
Guds folk är ett väntande folk. En av de saker som de första kristna hade att kämpa med var gnosticismen. Gnostikerna menade bland annat att tillvaron inte har ett slut. I mötet med sådana uppfattningar blev det extra viktigt att betona att den kristna tron hänger samman med förväntan om Jesu återkomst. Se till exempel hur Paulus beskriver att de kristna i Tessalonika kom till tro: …ni omvände er till Gud, bort från av gudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på hans Son från himlen…
(1 Tess. 1:9–10).
Förväntningen på Jesu återkomst var stor bland de första kristna. Är den det även bland oss? Väntar vi på att Jesus ska komma tillbaka eller har vi slutat tänka på det? Kanske är faran att tona ner Jesu återkomst extra stor när vi har det gott ställt materiellt och vi slipper yttre förföljelse. Jag har dock lagt märke till att kristna som på olika sätt gått igenom lidande och motgångar brukar ha en starkare förväntan på Jesu återkomst.
Alla somnade
Vi vet från Guds Ord att Jesus ska komma tillbaka. Men vi vet inte när han kommer. Han har själv sagt att han kommer i en stund när vi inte väntar det (Matt. 24:44). Det kan gå med oss som med de tio jungfrurna att vi somnar i väntan på brudgummen. Vi ska lägga märke till att alla somnade, även de förståndiga som hade olja i sina lampor. Luther ser ett evangelium i detta: ”Även de rätta kristna syndar
ibland. Gud kan väl i sitt rike tåla syndare, bara man öppnar när han klappar. Ja, hans rike är inte något annat än ett rike där man ständigt förlåter synder.”
Lägg märke till att det inte var sömnen som stängde de oförståndiga ute från bröllopsfesten. Också en sovande kristen kan vara redo att möta brudgummen. Skiljelinjen mellan de förståndiga och oförståndiga bestod i att de förståndiga hade tillräckligt med olja, så att lamporna kunde lysa i det avgörande ögonblicket när brudgummen kom.
Olja i lamporna
Jesus säger inte rakt ut vad som menas med oljan, men en nyckel till att förstå innebörden finns i brudgummens ord till de oförståndiga som saknar olja i sina lampor: Jag känner er inte (v. 12). Att inte ha olja i lampan innebär alltså att inte vara känd av brudgummen. Därmed måste olja i lampan betyda att man är känd av brudgummen – känd av Jesus. Känd av Jesus är den som lever i tron på honom, som känner honom (jfr Joh. 10:14).
Vi har lätt för att tänka tron som en prestation och den kan så lätt uppfattas som en börda. Men tron är att mitt i sin hjälplöshet inte kunna vara utan Jesus. Genom tron lever man ständigt i syndernas förlåtelse. Man behöver Jesus för all sin bortvändhet mot Gud. För alla misslyckanden i relationer till andra människor. För allt smutsigt som fyller ens tankar. För oförmågan att hålla kristenlivet levande och prioritera gemenskapen med Gud i bibelläsning och bön.
En del bibelutläggare, särskilt äldre, har i oljan sett en bild av Anden. Att känna Jesus och att ha Anden är olika sidor av samma sak (jfr Rom. 8:9). Tron blir till när Anden talar till oss genom Guds Ord om Jesus och allt vad han har gjort för oss. När Jesus blir stor för oss och vi inte kan vara utan honom så bor Anden i oss. Då har vi olja i lampan.
Man kan vänta på brudgummen utan att ha olja i lampan. Man är med bland de kristna – men lever inte i beroende av Jesus.
Högst personligt
Oljan är något högst personligt. De oförståndiga kunde inte låna de förståndigas olja, och de förståndiga kunde inte dela med sig av sin olja till dem som saknade. Var och en av oss måste själv äga oljan. Hur får man då oljan? Ett gammalt själavårdsråd lyder: Läs Bibeln och be, gå flitigt till nattvarden och vaka över ditt hjärta så att du inte utsläcker Anden och stänger dörren för Jesus.
Vi kan inte ge vår olja till någon annan, men vi är kallade att så ut Guds ord och vittna om allt det underbara som Jesus har gjort för oss. Vi kan leda människor till Jesus, men vi kan inte skapa tron hos dem. Vi kan inte ge dem Anden, hur gärna vi än vill. Här finns en gräns för vad vi kan uträtta – men för allt missionsarbete också en underbar befrielse! Paulus uttrycker det så här: Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten (1 Kor. 3:6).
Med på bröllopsfesten?
Det finns ett utanför och ett innanför den stängda dörren till bröllopsfesten. För dem som hamnar utanför karaktäriseras situationen av fullständig hopplöshet. De inser att de kom för sent, men de kan inte göra något åt det. Dörren är och förblir stängd. För oss var och en ligger här en allvarlig kallelse till omvändelse!
Låt oss till sist lägga fokus på den andra gruppen, de förståndiga som får vara med vid den stora bröllopsfesten. Skälet till att de får vara med är inte att de lyckats bättre med sina kristenliv. De har inte haft mindre av synd och fall i sina liv än de oförståndiga. Men de får vara med som förlåtna syndare – för Jesu skull! Och när dörren stängs till bröllopsfesten sker något underbart. Ingen synd, inget mörker, ingen olycka får komma med på festen. Allt det som här kastar mörka skuggor över tillvaron stängs ute. Tänk att aldrig mer behöva mötas av besked om bekanta som dött eller drabbats av obotliga sjukdomar. Tänk att aldrig mer plågas av smutsiga tankar och krångliga relationer. I stället får vi för alltid vara med Jesus.
Henrik Åström, kanslichef, Mölndal