När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: ”Var är judarnas nyfödde konung?
Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” MATT 2:1–2
Den unga familjen i Betlehem har högtidligt och fint besök. Gästerna är vise män från österlandet. De har en lång väg bakom sig. Vill man färdas säkert sluter man sig gärna till ett större sällskap; förmodligen kom de därför med en karavan. Men innan de kunde ge sig iväg hade de haft mycket att förbereda. Vatten, foder och mat åt kameler och människor måste till.
Männen har sett ”hans stjärna stiga upp på himmelen” och tanken är nu att hitta och hylla den nyfödde judakonungen. Vi får nog tänka oss att många i deras ressällskap hade ställt sig undrande till de vises uppdrag och plan.
På jakt efter undret
De vises uppgift var att tolka de tecken de såg på natthimlen – och om någon hade haft en dröm kunde de ofta hjälpa till med att uttyda den. Så fungerade de i sitt hemland. Men därifrån till att ge sig ut på en lång och vansklig resa till ett för dem okänt land är steget onekligen långt. Det de sett på himlen har gjort dem förvissade om att en kungason var född i Juda land, och det är honom de vill hylla. Att det är Gud själv som leder och styr behöver Bibeln inte berätta. Det är förutsatt och självklart. Med en ny och okänd stjärna leder Gud en grupp hedningar för att söka efter den nyfödde judakungen.
De tar sig till kung Herodes palats i Jerusalem och den åldrande kungen blir förskräckt när de berättar sitt ärende. Herodes hade ju låtit avrätta några ur sin familj för att de inte skulle göra anspråk på tronen efter honom – när nu de vise männen säger sig vara säkra på att en kungason fötts, ställer det till mycket oro vid hovet.
Men de skriftlärde ger besked. Det är inte Jerusalem som gäller utan Betlehem, och Herodes skickar besökarna dit för att leta. Nu leder stjärnan
dem rätt.
Framme i Betlehem
Josef och Maria får bevittna något som de aldrig tänkt sig. Män från ett annat land och med en annan dialekt kommer på besök hos dem i deras säkert mycket anspråkslösa natthärbärge. Besökarna har gåvor med sig. Det är gåvor till Jesus: guld, rökelse och myrra – sådant som är reserverat för samhällets allra högsta elit.
Det är säkert omtumlande för dem som ser och hör det som sker. Betlehem var ingen stor stad; snart har alla hört om det märkvärdiga besöket. Särskilt Maria lägger på minnet vad som sker. Hon vet lite mer om sin nyfödde son, Jesus, än alla andra. Det är ju hon som lyssnat till ängeln Gabriels ord en gång i Nasaret.
De reste på ett hopp
Astronomer har i århundraden försökt förstå exakt vad som ledde de vise männen till Betlehem, men någon riktig förklaring har de inte gett oss, så vi kan lugnt tro Bibelns ord. På natthimlen har några av Österns vise sett en okänd stjärna, och de förstår att det de ser är tecknet på att Judarnas konung, Messias, blivit född. De har alldeles rätt. Vi kan tänka oss att judar som var i fångenskap i öster berättat om det hopp som fortfarande levde. Medan de satt där i fångenskapen och längtade tillbaka hem till Juda, berättade de för varandra och för sin omgivning om det löfte som deras fäder fått. Någon gång i framtiden ska Israels Gud sända en konung som ska upprätta och leda så som ingen annan före eller efter honom har gjort eller kommer att göra.
Hoppet levde generation efter generation. Och så låter Gud några män bli övertygade om att de nu har sett tecknet på denne konungs födelse. Vi kan väl tänka oss att en viss yrkesstolthet och trovärdighet för deras del kräver att de söker och finner den judakonung man väntat på i århundraden. Att ett tecken på Messias födelse skulle vara en stjärna visste man ända sedan Bileam på sin tid profeterade: En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel (4 Mos. 25:17).
Stjärntydarna kopplar samman stjärnan och Messias födelse. Och visst har de rätt. De följer ett tecken i skyn som säkert inte många i deras samtid förstår. Och tecknet leder dem till Betlehem – till Jesus Kristus, Guds Son, Messias. Gud har inte glömt den del av skapelsen som slarvigt kallats hedningar – vise män från Östern får vara med och fira Guds Sons ankomst i världen.
Följ stjärnan, du också!
Guds Son, vår Frälsare, vänder sig till hela sin mänsklighet. Evangelium om Jesus Kristus ska förkunnas i Judeen, Samarien och vidare till alla människor, oavsett land och kultur. Så har Jesus själv sagt. Det har vi hört, det har vi fått lära, men jag undrar ändå: Hur långt har du som läser de här raderna till Betlehem? Tänker du spilla någon möda på att ta dig ända fram?
Jag menar givetvis: Vad betyder världens Frälsare för dig? Vill också du i dag ge honom din hyllning?
Han väntar på dig, men han önskar varken guld, rökelse eller myrra. Han vill ha ditt hjärta, han vill ha dig själv. I Betlehem finner de vise männen undret. Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Det som gladde österns vise vid besöket i Betlehem får också vara orsak till glädje för oss.
Helge Lundh, präst, Hässleholm