När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv. Luk. 2:21
Jag kommer ihåg att jag en gång när jag inte var så gammal såg en man på TV som hette Jesus. Det var en fotbollsmatch och när laguppställningarna presenterades visade det sig att en spelare i ena laget hette just Jesus i förnamn. Eftersom jag tidigare i livet inte hört talas om någon annan Jesus än den Bibeln berättar om minns jag att det ledde till en viss förvirring i min barnatros tankevärld – finns det inte bara en Jesus? Så småningom fick jag veta, förmodligen av någon av mina äldre bröder, att
Jesus är ett vanligt namn i vissa länder. Och så är det ju; framförallt i många spansktalande länder är Jesus ett vanligt namn som kan ges både till pojkar och till flickor. Till och med i Sverige finns det i dag ca 150 män och ett 10-tal kvinnor som har Jesus som tilltalsnamn och ytterligare några hundra som har det som mellannamn.1
Ett namn med innehåll
Även på den tiden och i den kulturen som Maria födde sitt barn var Jesus ett vanligt pojknamn. Det fanns till och med en Josua (samma namn som Jesus) i släkten2 vilket gjorde att omgivningen inte precis hade anledning att höja på ögonbrynen när pojken fick det namnet (Luk. 1:59–63).
Ändå var omständigheterna kring namngivningen oerhört uppseendeväckande. Maria och Josef fick båda var för sig en ängels befallning om att de skulle ge honom namnet Jesus. De fick också motiverat för sig varför han skulle ha det namnet. Josef fick veta att namnets innebörd – ”Herren frälser” eller ”Herrens frälsning” – skulle ha en omedelbar och konkret betydelse för det barn de skulle få. Han var den som skulle frälsa sitt folk från deras synder.3 Och till Maria sa ängeln Gabriel: Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.4 Mäktiga och märkliga ord som Josef och Maria förmodligen hade svårt att förstå hela vidden av, men som ändå tydligt visade för dem att pojken Maria födde, och som de tillsammans fick föräldraansvar för, inte var vilken Jesus som helst.
Ett dubbelbottnat namn
Jag tror att det är en av Guds många pedagogiska finesser att hans son får namnet Jesus. Det vill påminna om att precis som det finns en dubbel botten i namnet, finns det flera djup i Honom till vilket det ges.
Att namnet Jesus är alldagligt och vanligt förekommande, och dessutom innehas av både kvinnor och män, säger något om människan Jesus. Han var en ’vanlig’ människa och vet allt om vad det innebär att vara ’vem som helst’. Och framförallt: när han fullbordade ”Herrens frälsning” genom att offra sitt liv gjorde han det i alla människors ställe.
Namnet Jesus är samtidigt laddat med Guds kraft och ger uttryck för hans innersta väsen. ”Herrens frälsning” ger nämligen syndernas förlåtelse och evigt liv, gåvor som bara Gud själv har makt att ge, och som han – på grund av sin stora nåd och kärlek – vill ge till alla människor.
Namnet över alla namn
Bibeln talar tydligt på ett antal ställen om att namnet Jesus har en avgörande betydelse för alla människor. Ett par exempel: Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.5 Och – var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.6 Men hur kan detta namn vara så viktigt och exklusivt? Ingen annan av alla de som hetat och heter Jesus kan ju ge frälsning och syndernas förlåtelse. Nyckeln till att förstå denna exklusivitet och makt som Jesusnamnet har finns i en av urkyrkans allra första trosbekännelser:
Jesus Kristus är Herren.7 Och när Herren skrivs med stort H i Bibeln syftar det på det för judarna outtalbara Gudsnamnet JHVH, alltså Gud själv. Detta är namnet över alla namn8 som Gud har gett honom. Det finns de som menar att detta med att
Jesus bekänns som Gud är en efterkonstruktion, något som de första kristna ’hittade på’. Men redan samma natt som barnet föddes, långt innan han – mänskligt sett – fick namnet Jesus, kom en ängel med besked till några herdar om att en Frälsare blivit född och att han är Messias, Herren!9
Om barnet som Josef och Maria fick bara hade varit en Jesus bland alla andra vore det mer än lite förmätet av honom att göra anspråk på att ha fått all makt i himlen och på jorden.10 Och alla helanden och under som evangelierna talar om skulle på sin höjd kunna vara utstuderade myter.11 Och framför allt: namnets innebörd – ”Herrens frälsning” – skulle vara helt betydelselöst. Men nu är Jesus Herren och därför finns det frälsning, upprättelse, befrielse, syndernas förlåtelse och evigt liv i detta namn.
Jan Henriksson, ingenjör, Vikbolandet
1. www.scb.se
2. Luk. 3:29
3. Matt. 1:21
4. Luk. 1:31–33
5. Apg. 4:12
6. Apg. 10:43
7. Fil. 2:11
8. Fil. 2:9
9. Luk. 2:11
10 . Matt. 28:18
11 . 2 Petr. 1:16