Kristna ser alltid andra människor som syskon som Kristus kommer till; de möter dem endast genom att gå med dem till Jesus. Dietrich Bonhoeffer
Jag funderar ofta på utvecklingen i vår omvärld. Vi lägger ner massor av resurser för att skaffa oss olika trygghetssystem. Avancerade bilar för att undvika olyckor, larm i våra bostäder, vårdgarantier inom sjukvården, pensionsförsäkringar med mera. Mitt i allt detta ökar bara otryggheten i vårt samhälle.
Vi verkar också vara rädda för varandra. Vi talar sällan med någon vi inte känner. På bussen och tunnelbanan är det ofta tyst – om någon talar är det i mobilen med någon som är någon annanstans. Många lyssnar i sina hörlurar och sitter i sin egen värld och vill inte bli störda. Kommunikationer mellan människor sker mer och mer via elektroniska hjälpmedel – vågar vi inte mötas ansikte mot ansikte? Egoismen ökar och var finns de som bryr sig? Finns det plats för medmänsklighet, omsorg och kärlek i vårt samhälle? Tänk om vi på bussen eller i tunnelbanan vågade möta någon med ett leende eller ett litet ”godmorgon”. Och en arbetskamrat med ett: ”Hur mår du? Trevligt att se dig!”
Hur ska vi förmedla Guds kärlek till de människor vi möter i vår vardag? Finns det plats för kristen tro i vårt samhälle? För visst har vi något att bidra med!
Hos oss själv har vi inte mycket att hämta, men vi har ofantliga löften i Guds Ord! Vad är det människorna runt omkring oss behöver om inte att just få veta vad Gud har lovat oss. Paulus påminner i sitt brev till efesierna om att de, liksom Paulus, en gång levde som människor runt omkring dem och styrdes av dem – ett meningslöst liv! Är det inte just meningslöshet och hopplöshet som breder ut sig i vårt samhälle? Hos efesierna förändrades allt när de fick höra om Guds nåd och förlåtelse och vad Jesus gjort för dem. Gud ger framtid och hopp åt dem som tror och tar emot hans ord och löften. Men om ingen talar om det kan människor inte heller bli frälsta och deras liv inte förändras. I stället för att styras av egoismen och världens trender – ta emot Jesu kärlek och ge den vidare till människorna runt omkring dig!
Är det nödvändigt att ha kyrkor och samfund för detta? Kan inte varje kristen sprida evangeliet på sin plats? Jo, det både kan och bör vi göra, men vi behöver också göra det tillsammans. Vi behöver både hjälpa och uppmuntra varandra och också dela med oss till varandra av vad Herren ger oss. Gemenskapen har ända sedan den första pingsten alltid haft stor betydelse i kyrkan, och vi bör stärka den och vara rädd om den. Kärleken mellan de kristna blev i den första församlingen i Jerusalem också ett vittnesbörd om Jesu kärlek, och i breven uppmuntrar ofta apostlarna de kristna att älska varandra. Låt oss ta detta till oss och på allt sätt arbeta för att sprida det glada evangeliet i vår värld.
Jag gläder mig och tackar Gud för alla som arbetar och ställer upp ideellt i ELMs verksamhet. Herren låter inte sina arbetare bli utan lön. Vi kan aldrig arbeta oss till salighet, men han låter oss ofta uppleva en verklig glädje mitt i möda och bekymmer.
Jag hoppas och ber att ELM också i framtiden får vara en del i Kristi rike, och ett hem där människor varje dag drivs av Jesu kärlek och går ut med evangelium till människor över hela jorden.
Arne Engström, ordförande i ELM