Men Jesus, som för en liten tid gjordes ringare än änglarna, honom ser vi nu krönt med härlighet och ära därför att han led döden. Genom Guds nåd skulle han smaka döden i allas ställe. Ty när Gud, för vilken och genom vilken allting är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han fullkomna honom genom lidanden, han som för dem till frälsning. Hebr 2:9–10
”Ska man vara fin, får man lida pin.” Ordspråket påminner om bibliska principer – många av de västerländska gamla ordspråken är ju också hämtade från Bibeln. Söndagens bibelvers hävdar att Gud lät Jesus lida pin för att göra dig fin.
Troligtvis riktar sig Hebréerbrevet till Jesus-troende judar. Precis som i Sverige i dag var vissa teologer då (i deras fall judar) av den åsikten att Jesus bara var en profet i raden av andra, och allt fler Jesustroende följde strömmen och började tona ner Jesus betydelse. Man kunde väl be till Gud utan Jesus? Dessutom förde tron på Jesus med sig pin, hån och förföljelse från både judar och greker. De kristna började därför tröttna och lockades att åter leva som vanliga judar. De ville komma till himlen men inte förföljas eller hånas för det.
Dagens tidsanda attackerar också Jesus höga anspråk. Är det då verkligen så viktigt att hålla fast vid honom? Kan vi inte tona ner bekännelsen? ”Kristen? Nja … Men inte om det kostar. Vem Jesus var kan vi ha olika teorier om. Jag behöver inte Jesus, bara jag har Gud.” Denna livsfarliga tankegång kommer av att man har glömt hur viktig Jesus är.
Det finns alltid en risk för kristna att tappa den sunda Jesusbekännelsen. Därför behöver också vi hålla fast vid och bli påminda om de två huvudpunkter som hebréerna fick: Att Jesus har lidit och dött för att på det sättet rädda oss från döden. Att Jesus är krönt med den största äran i universum – han är alltså inte bara större än änglarna utan i samma ställning som Gud själv.1
Bibeln säger att Guds Son frivilligt lät sig födas som människa in i vår värld och därmed ”för en liten tid gjordes ringare än änglarna” – och vi kan fråga oss varför. Det beror på att ingen annan människa än Jesus är god, så som Gud är god, och när du närmar dig den helige Guden blir därför reaktionen densamma som när bensin möter eld: Du får ”lida pin”.
För att ”föra många söner till härlighet” lade Gud därför över all din bensin (synd) på sig själv (sin son Jesus), och som en bensindränkt människa gick Jesus rakt in i Guds heliga eld (vrede) i stället för dig. På korset förtärde Guds eld all din synd, som var lagd i Jesu kropp, och på det sättet fick han ”smaka döden i allas ställe”. Du kan nu möta den helige Guden utan att riskera brännskador!
En dag ska Jesus också återvända för att hämta oss som tror på honom till Guds härlighet. Han har den makten. Så stor är han. Redan nu sitter han på Guds tron, ”krönt med härlighet och ära”.
Fader i himlen, alltings Herre och Gud.
Du lät Jesus lida pin för att jag skulle bli fin.
Låt mig nu villigt och uthålligt hålla fast vid honom som har krönts med härlighet och ära.
Jens Gunnarsson, ELM-predikant och teol.stud., Uppsala