Mission i Sverige

Erik Andersson tillträdde den 15 november 2010 som missionsföreståndare i ELM. Det är en ny tjänst, men i den ingår en del arbetsuppgifter som tidigare funnits i andra tjänster.

En eftermiddag i slutet av november knackar vi på dörren till Eriks kontor för att få ett samtal om vem han är, vad han ska jobba med samt vilka tankar och visioner han som ELMs nye missionsföreståndare bär på.
– Jag ska jobba med mission i Sverige. Ungefär halva min tid ska gå till förkunnelse och undervisning. Resten ska läggas på organisationsledning, administration och kontakt med de andra organisationerna i ELM-sfären, i det ingår också att vara en resurs för predikanterna, en viktig grupp i ELM. Sen tillkommer att jag är med i Till Livs redaktionsråd och ska ha lite undervisning på Strandhems bibelskola.
Jag har mitt kontor på Strandhem, men hoppas på att inte bara sitta här vid skrivbordet. Det jag brinner för är mission i Sverige. Hur vi når alla de människor här som inte känner Jesus? Det är det jag tänker att min tjänst handlar om. ELM har i dag ett gott arbete, det ska vi fortsätta med, men kallelsen är mission och det finns bara en liten andel kristna i Sverige.

ELM är en möjlighet, inte ett problem!
Man märker snabbt att Erik brinner för sin nya uppgift – för ELM och för Sverige. Vi frågar honom hur han vill beskriva ELM i dag.
– ELM är en ganska liten rörelse fylld av väldigt många goa människor med mycket tro och mycket vilja att tjäna. Organisationen innehåller mycket potential som med Guds välsignelse kan få betyda mycket för människor i Sverige. Strukturellt är ELM till väldigt stor del ett nätverk, en rörelse. Ordet ”sällskap” känns lite 1900-tal. Det kan upplevas lite rörigt med begreppen. Men ELM är en missionsgemenskap med tilltro till Bibeln, och det är viktigt. Vi håller fast vid Bibeln och vill ha den med, ta den på allvar och låta den forma oss. Om mission är kallelsen är Bibeln mandatet.
– Utmaningen för ELM blir då att fundera kring identiteten som missionsgemenskap, fortsätter Erik, en gemenskap som kännetecknas av att vi vill att människor ska lära känna Jesus. Och det är en utmaning när omgivningen hela tiden förändras; Sverige ser inte likadant ut i dag som när ELM bildades. Vi ska vara medvetna om vår historia, men former som för 150 år sedan var idealiska är kanske inte fullt så användbara i dag. Hur ska föreningarna se ut, hur församlingslika ska de vara? Jag har ingen agenda för att förändra föreningarna – det kan inte bestämmas uppifrån – men jag har ett hopp om att det ska bildas nya föreningar/gemenskaper/församlingar. Där måste vi i ELM vara beredda att hjälpa till genom att tillhandahålla redskap. ELM är inte ett problem, det är en möjlighet. Det är ingen nödlösning, utan en välsignelse.

Vi måste ha rätt fokus!
Hur ser då ELM ut om tio år? frågar vi.
– ELMs verksamhet i Sverige handlar då om mission. Det finns kanske fem, tio nya ELM-föreningar, och ännu fler funderar kring hur vi kan nå männi-skor i vår närhet och på nya platser. Men här kan jag inte göra någonting, det är föreningarna som ska börja tänka, svarar Erik.
Vi märker att Erik verkligen tror på att ELM kan spela en viktig roll för människor i Sverige i dag och i framtiden. Han hoppas att det blir en förändring i sättet att tänka.
– När ungdomar och familjer flyttar till en ny plats och konstaterar att där inte finns någon ELM-förening kan man börja tänka: Vad behöver jag göra för att starta en missionsgemenskap här? Och i den processen ska ELM kunna erbjuda hjälp. Kanske att en predikant kommer en kväll varannan vecka och har bibelstudium, något Alphakursliknande, en kortkurs i församlingsstart eller kanske tar fram material som behövs.
Jag vill peka på möjligheten att starta nya föreningar. Har vi fokus på oss själva blir det inte mycket gjort. Har vi fokus på andra kristna, så jämför vi oss och kan lätt hamna i en passiv roll där vi tänker att vi inte ska konkurrera. Men om 95 % av Sveriges befolkning inte känner Jesus, så finns det ett vidöppet arbetsfält! Och om 2 % råkar vara med i en annan församling – det är ju jättebra, men inte ett hinder för missionsarbete! Det är viktigt med goda relationer till samfund som står oss nära, och vi ska inte se varandra som konkurrenter, men det får inte bli så att vi tänker att det är andra som ska göra jobbet. Vi har en kallelse att bedriva mission i Sverige och utomlands och då ska vi göra det. Men det handlar om att hålla rätt fokus – på dem som inte känner Jesus.

Att följa Jesus får konsekvenser
Erik har tillsammans med sin fru Maggan jobbat i Peru som missionär och vi frågar vilka tankar som han tar med sig från arbetet där.
– Jag är mycket tacksam för de år vi har fått vara använda i Peru. Det har gett fördjupad förståelse i att Gud vill använda svaga människor. Vi har fått vara med i församlingsplanteringsprojekt – jag ser det som en Guds utrustning. Det är faktiskt möjligt att plantera församlingar! I utlandsarbetet har vi som mål att de nationella ska evangelisera för sitt folk eftersom de är bättre rustade för det. Då borde vi tänka så i Sverige också.
– Det har också varit spännande att se hur evan-geliet faktiskt förändrar människors liv, fortsätter Erik. Det ger inte bara ett hopp för evigheten – ett liv med Jesus förändrar successivt vardagen. Ibland stora radikala steg, ibland små. I Peru förväntade man sig mer att tron skulle ha konsekvenser för livet. Det blev ganska självklart att ”nu är jag annorlunda” – här i Sverige får vi panik av bara tanken på att vi ska vara annorlunda. Men Jesus var annorlunda. Det måste bli skillnad när man lär känna Jesus. Ibland använder vi det felaktigt som en ursäkt för att inte sticka ut när vi vill nå andra med evangeliet. Men kompromisser och mjäkighet är inte tilltalande. Är det för andras skull jag anpassar mig eller är det för att jag är rädd? Det är viktigt att vi stöttar och ber för varandra och inte ’mobbar’ varandra när några i tro vågar ta nya steg.

Ser fram mot många möten
Vi avslutar samtalet med att fråga Erik vad som ligger framför honom det närmsta halvåret. Han svarar snabbt att han vill ut och möta människor i rörelsen.
– Jag har inte vuxit upp i ELM, så jag känner inte alla och dessutom har jag varit på andra sidan jorden några år. Jag vill ut till föreningar, missionsgårdar, predikanter och medlemmar för att möta människorna – för att lyssna in vilka förväntningar, förhoppningar som finns och för att höra vad man kämpar med för problem och utmaningar. Och för att bygga upp relationen. Även mejl, telefon och hemsida är goda möjligheter till att få igång den viktiga kommunikationen. Så hör gärna av er!

Benedikte Nilsson & Martin Svensson

Erik Andersson
• Ofta med ett J som står för Johan (hade valet på Sahlgrenska att bli Erik Andersson nr 7 eller Erik J. Andersson)
• Växte upp i Kinna, fem syskon. Läste medicin och teologi i Göteborg.
• Träffade Maggan på Helsjöns Bibelskola, gifte sig 1999. Tre barn: Lovisa, Ester, Jeremia.
• 2002 AT-tjänst i Halmstad; Maggan lärare. ELM sökte lärare i Peru – ”det kunde varit vi, om inte…”.
• Oktober 2002: ”Vi måste höra av oss …” Beslut att familjen åker för 1,5 år.
• Februari 2003 till Peru! Maggan fick huvuduppgiften att undervisa, och kallelsen prövades. Sen åter i Halmstad; efter en tid stod det klart att de stod till ELMs förfogande.
• Augusti 2006: familjen flyttade till Peru – fyra härliga, tuffa år.
• Juni 2010: åter i Sverige, nu bosatta i Örkelljunga.

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan