Bibeln är en gudomligt inspirerad bok, och Bibeln är en avgränsad och avslutad enhet. Finns det några vittnen till hur den kom till?
Under min studietid gjorde Hans Åkerberg, professor i religionspsykologi, intryck på mig. På frågan om hur långt man behöver sträcka sig i sin övertygelse om en nytestamentlig lära svarade han på bred skånska: intill martyriet! Samma djärva inställning möter hos den judiske historieskrivaren Josefus (ca 37–100 e.Kr.), som diskuterar frågan om bibelkanon, dvs. vilka böcker som ingår i den judiska Bibeln: ”de böcker som med rätta hålls för att vara gudomliga är endast 22 till antalet1 för vilka varje jude, om det skulle behövas, är beredd att gå i döden.”
Bibelkanon
När ordet ”kanon” (norm, standard; normativ lista av auktoritativa böcker) används om den kristna Bibeln menas i ofta tre saker:
1) att Bibeln som gudomligt inspirerad bok eller samling böcker är normativ för kyrkans tro och liv (Augustinus, 354–430 e.Kr.),
2) att Skrifterna är begränsade till antalet och uppräknade i en kanonlista, dvs. en innehållsförteckning (Athanasius, ca 296–373 e.Kr.) och
3) att dessa heliga Skrifter utläggs i enlighet med den bibelbaserade s.k. trons regel/kanon, som senare fixerades i kyrkans trinitariska trosbekännelser (Irenaeus, ca 130–202 e.Kr.).
Gamla testamentet, GT
De judiska Skrifterna var både Jesu och den tidiga kyrkans Bibel. Redan i förordet till Syraks bok (ca 130 f.Kr.) nämns en tredelad och tillsynes avslutad judisk bibelkanon. Jesus kallar den ”lagen, profeterna och psalmerna”.2 Senast på 400-talet f.Kr., under Esras och Nehemjas tid, är Moseböckerna kanonisk Skrift, men redan under Mose livstid verkar 5 Mosebok ha fungerat som helig Skrift.3 I Matt. 23:35 finns antydan till en avslutad gammaltestamentlig skriftkanon från Moseböckerna till Krönikeböckerna – Jesus anger ’från Abels död till Sakarjas död’.4 Josefus konstaterar att böcker som författats efter ca år 400 f.Kr. – t.ex. de s.k. Apokryferna till GT – har tillkommit efter det att profetians tid hade upphört i Israel och därför kan de inte bli en del av Bibeln (GT).
En fullt utvecklad syn på GTs böcker som helig Skrift möter i 2 Tim. 3:16. Det verkar rimligt att förutsätta att dessa – med små variationer – är desamma som
hos samtida och senare judendom: lagen, profeterna och skrifterna (dvs. 5 Moseböcker, 8 böcker Josua –Tolvprofetboken samt 11 böcker Psaltaren – Krönikeböckerna). De kristna arrangerade i regel GTs 39 böcker5 i en egen, ibland
varierande ordning.
Nya testamentet, NT
NT består av de fyra evangelierna, Apostlagärningarna, 21 brev och Uppenbarelseboken. Evangelisterna, särskilt Matteus och Lukas, skriver en fortsättning på frälsningshistorien från GT. Skrifterna går nu i uppfyllelse och Guds historia med sitt folk fortsätter i nya förbundets böcker. Evangeliets syfte är att människor ska tro att Jesus är Messias, Guds Son – och ha liv i hans namn.6 Kyrkan hävdade tidigt att evangelierna författades som helig Skrift redan vid nedtecknandet (Matt. 22:14 citeras kanske som Skrift redan ca 100 e.Kr. i Barnabasbrevet 4:14). Det fyrfaldiga evangeliet ses som kanonisk Skrift runt mitten av andra århundradet.
Paulusbreven, som cirkulerade tidigt i de kristna församlingarna,7 utgör helig Skrift i 2 Petr. 3:16. Flera bibelforskare arbetar numera utifrån hypotesen att Paulus själv eller någon av hans närmaste medarbetare, som Timoteus eller Lukas, tagit initiativet till den första Paulusbrevsamlingen. Den tidigaste bevarade samlingen Paulusbrev (Papyrus 46), som även inkluderar Hebréer-brevet, är från ca 200 e.Kr. Från ungefär samma tid har vi också bevarade handskrifter med de fyra evangelierna och Apostlagärningarna (Papyrus 45).
Några forskare menar att vårt nuvarande NT med 27 böcker publicerades under 100-talet – kanske under inflytande av bl.a. den store biskopen Polykarpus av Smyrna (ca 69–155 e.Kr.). Däremot är biskop Athanasius år 367 e.Kr. den förste vi känner till som räknar upp NTs 27 Skrifter i en kanonlista. Historiskt har frågan om vilka skrifter som är gudomliga varit viktig. Det är den fortfarande.
Tomas Bokedal, teol. dr och lektor i NT, Aberdeen