Bibeln och Kyrkan

Bibeln är i vår tid och i vår del av världen en tillgänglig bok, den finns att köpa i bokhandeln till överkomligt pris. Det innebär att den kan läsas av människor med olika bakgrund och olika syfte. Så har det inte alltid varit.

Genom större delen av kyrkans historia har Bibeln varit en liturgisk bok, dvs. primärt en bok för gudstjänsten. Församlingen har i princip enbart kommit i kontakt med Bibeln genom kyrkans gudstjänster. Biblar fanns i kyrkorna och i klostren men inte i hemmen, eftersom böcker var mycket dyra. Boktryckarkonsten i kombination med reformationens bibelöversättningsprojekt gjorde att biblar spreds, men det är först runt år 1800 som bibelsällskapen började sprida Bibeln och Psalmboken till hemmen i Sverige.
Detta gör att vi i vår tid är privilegierade, vi kan alla var och en själv läsa i Bibeln och där söka efter liv. Samtidigt innebär bibelspridningen att kyrkan ställs inför nya utmaningar. Det som tidigare varit en självklarhet, att Bibeln är ”kyrkans bok” som läses och utläggs i kyrkan, utmanas nu av att varje enskild människa själv kan läsa och bilda sig en uppfattning om dess innehåll. Behovet av att undervisa om hur man bör läsa blir aktuellt.
Debatten om kristen tro i vår tid med olika samfund och t.o.m. kristendomskritiker inblandade ställer frågan om förståelsen av Bibeln på sin spets. Vilken läsning är den rätta?

Redan i fornkyrkan, ja t.o.m. i Bibeln själv finns diskussionen om hur vi bör läsa. Apostlarnas läsning av de heliga Skrifterna är helt präglad av insikten att Jesus från Nasaret är den utlovade Messias och att han är närvarande i Ordet.1 Därför blev den tidiga principen för bibel-
läsning formulerad i den s.k. trosregeln, regula fidei. Vi möter den i lite olika varianter, men alla ger uttryck för den kristna trons grundmönster. Så småningom kom trosregeln att identifieras med den apostoliska trosbekännelsen (åtminstone i väst).2 Kyrkan tog därmed avstånd från andra tolkningar av skrifterna. Tron att Gud har uppenbarat sig i Jesus från Nasaret påverkar förståelsen av Gamla testamentet. Inte så att det skulle var en omtolkning av dess budskap, säger kyrkofäderna, utan att Kristus uppenbarar dess egentliga och djupa mening. Detta betonas också i två av reformationens ”allena”, ”Skriften allena” och ”Kristus allena”, där den senare också styr läsningen av Skriften; vi läser ”i frälsningsavsikt”.
Reformationens katekesprojekt med inlärning och förhör är i trosregelns anda. Utan att vara läskunnig eller äga en Bibel kunde alla lära sig innehållet i en
sammanfattad form. Konfirmationsundervisningen med katekesen fungerade som ”trosregel” även för den enskilda bibelläsningen så länge katekestraditionen uppehölls.

Av avgörande betydelse för allt detta är den kristna församlingens gudstjänst. Nya testamentet säger ofta att de kristna samlades till brödsbrytelse, då man också läste i de heliga skrifterna och lyssnade till apostlarnas undervisning. Både i NT och i kyrkofädernas skrifter framkommer att man räknar med Kristi närvaro när så sker.
De första kristna bekände som judar sin tro på en Gud, men när man samlades tillbad man Kristus, det var den avgörande skillnaden gentemot synagogan. Man firade gudstjänst i enlighet med den tro man bekände och gudstjänsten formade människornas tro. Detta brukar sammanfattas med uttrycket lex orandi, lex credendi, ”så som vi ber så tror vi”.
I kyrkans gudstjänst ställs läsningen av bibelordet i relation till trosbekännelsen. Vi förstår inte det som läses enbart för sig, utan i relation till trons centrum och övergripande innehåll. Detta är trosregelns form och funktion, den är en sammanfattning av Bibelns budskap strukturerad efter Guds eget väsen (treenigheten) och gärningar i historien (frälsningshistorien), samtidigt som den är en tolkningsnyckel för det som läses.

Vi som har möjligheten att läsa Bibeln på egen hand och inte bara lyssna till den i gudstjänsten läser ändå Bibeln ”i kyrkan” eftersom kyrkan är de heligas gemenskap. Det är i detta sammanhang man bör förstå kyrkans undervisning om den enskilda andakten och familjeandakten. Bibelläsningen är där förenad med fasta böner, som psaltarpsalmer, trosbekännelse och Tio Guds bud samt fritt formulerade böner.

Johannes Hellberg, Göteborg
Rektor på Församlingsfakulteten

1. Jmf. Luk. 24:25–27, 46–49. 2. Se t.ex. Bengt Hägglund, Trons mönster: En handledning i dogmatik, Lund 1992, s. 28.
Läs mer: ”En aktuell trosregel”, Till Liv 7/2009 (www.tillliv.se).