Det sägs ofta att kristen tro talar för mycket om synd. Men om människan ska kunna komma tillbaka till sin ursprungliga bestämmelse – till Gud – är faktiskt synden ett hinder på vägen.
Här står vi och syndar sa några rökande kvinnor när kyrkoherden råkade komma förbi. Men, frågade han sig, hade de sagt detsamma om de stått och skvallrat?
Vad är synd? Finns det synd i dag – i dig? När andra påpekar att du gör fel, och du tvingas hålla med, säger du kanske: ”men jag kunde inte hjälpa” eller ”alla gör fel ibland”. Vi vill inte erkänna våra fel, och när vi fuskar avsiktligt får vi hjälp ’inifrån’ genom ett: ”Det är ju fel på systemet …” Ja, det är faktiskt det, fel på systemet, men inte det yttre, utan det inre!
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord – och allt var mycket gott, men inte så länge. Syndafallet, detta ’lilla’ men historiska ögonblick, gjorde att något slog rot i människans själ, något som dessutom ärvdes vidare – från ’snatteri’ till mord på bara en generation.1 De första människorna på jorden lät ondska, synd och död komma in i världen. Därmed blev också det innersta i oss människor fördärvat.
Vad är då att synda? Det är att bryta mot Guds vilja, mot hans lag. Lagen är inte bara skrivna ord (t.ex. de tio buden), utan talar om vem Gud är och anger villkoren för den som vill vara med honom. Att bryta mot lagen är detsamma som att bryta gemenskapen med Gud.
Om Gud tillät minsta lilla synd eller ondska att existera i sin närhet, skulle han inte längre vara Gud, i alla fall inte en god Gud. Hur gärna vi än önskar att han såg mellan fingrarna med synden, skulle detta innebära att vårt hopp om en evig fred, vår längtan efter en framtid utan sorg, död, smärta eller olycka, endast förblev en ouppnåelig dröm – eftersom det onda då skulle följa med in i himlen.
Bibeln är full av ordet ”synd”, det nämns hela 800 gånger. Orden för synd handlar om att missa målet, hamna på fel väg, göra uppror och andra onda handlingar, etc. Allt detta bryter relationen med Gud, vårt ursprung – vi väljer att hellre gå vår egen väg. Jesus sammanfattar det så här: synd är att de inte tror på mig.
Synden är också en makt, som ständigt ligger på lur för att hitta våra svaga punkter och sätta in stöten. Syndens röst i vårt inre känns ofta så lockande och ofarlig, så klok och övertygande, ja som en del av vårt eget jag.2
Men i det ögonblick vi väljer bort Gud, oberoende av orsaken, tar något annat genast Guds plats. Något som förgiftar vårt inre och sätter dödens stämpel på våra liv. Därför är problemet inte enskilda synder, för varje felaktig handling har sitt ursprung i vårt inre – hjärta, tankar, karaktär och vilja – allt är fördärvat.
När den som är smittad av en dödlig sjukdom får höra läkarens dom, då finns bara ett vettigt val – acceptera diagnosen och ta emot hjälp. Gud har ställt diagnosen, vi är dödsdömda, men genom Jesus finns hjälp: förlåtelse och nytt liv – evigt liv! Bibeln säger: Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.3
Henrik Birgersson, apotekstekniker, Gagnef