Att vittna för vittnen

Jehovas vittnen och kristen tro
Hur förhåller sig Jehovas vittnen till klassisk kristen tro? Från ett kristet perspektiv är Jehovas vittnen att betrakta som en heresi och en sekt. Dessa ord är ofta utbytbara i Bibelns språkbruk och refererar till en grupp som av läromässiga skäl har skurit sig loss från den etablerade gruppen.1 Detta är precis vad ’vittnena’ har gjort genom att förneka grundläggande kristna läror och ’bildat eget’.
Nu kanske någon säger: ”Men varför kan Jehovas vittnen inte kallas för kristna? De har ju fått en del saker om bakfoten och de håller sig för sig själva, men kan det göra så mycket? Dessutom tror de ju på Bibeln och Jesus!”
Sådana välmenta invändningar hjälper inte någon. Det råder nämligen en verklig skillnad mellan kristen tro och Jehovas vittnens tro i ett antal centrala frågor. De bekänner t.ex. inte Gud som treenig och de förkastar den klassiska synen på Jesus som Gud inkarnerad. Dessa två läror avgränsar det kristna från det icke-kristna i frågan om lära.
Låt vara att många kristna jag möter inte vet så noga vad de tror på eller försöker revidera den kristna tron på ett sätt som kommer farligt nära att likna ren hedendom. Det gör inte kampen för den rena läran mindre viktig i dag än den var för Jesus och apostlarna. Eftersom man i ett sekulariserat samhälle försöker sudda ut skillnaderna mellan olika positioner – och dessutom alternativen är långt fler än någon gång i historien – blir kampen för den klassiskt kristna tron viktigare än någonsin!

Hur läser man Bibeln?
Den syn man har på Skriften får långtgående konsekvenser för tro och liv. Jehovas vittnen har en hög skriftsyn – de tror att Bibeln helt och fullt är Guds ord – men de har också utombibliska tillägg som styr deras bibelsyn och bibelbruk. Dessa tillägg kommer från deras uppfattning att kristna i historien konsekvent har missförstått skrifterna fram tills dess att deras grundare Charles T. Russell på 1800-talet plötsligt genom ett antal uppenbarelser förstod dem på rätt sätt. Hans uppenbarelser blev viktigare än vad skriftordet faktiskt säger.
Här finns ett problemområde hos ’vittnena’. Därför är det viktigt att i mötet med dem först komma överens om att Bibeln är Guds ord för att sedan visa på hur deras tillägg inte står i samklang med denna uppfattning. I deras egen översättning, ”Nya Världens översättning av Den heliga skrift”, som gjordes 1950–61 för att stödja deras redan utformade teologi, förnekar de genomgående treenigheten och inkarnationen.
Många kristna känner sig nedslagna när de upptäcker hur duktiga vittnena är på att citera bibelverser som ser ut att undergräva den kristna tron i dessa frågor. Saken är den att de snarare känner till en handfull verser än hela Bibelns budskap. Och detta räcker, tyvärr, ofta för att få en kristen att vackla.

En Gud eller en flera gudar
Låt mig ta ett välkänt och representativt exempel.2
I Joh. 1:1, ”Nya Världens översättning”, står det:
”I början var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var en gud.” Med orden ”en gud” förnekas alltså både treenigheten och inkarnationen genom att man översatt på ett sätt som strider mot klassisk kristen tro. ”Ordet” – som de också tror syftar på Jesus – sägs vara ”en gud” som är skild från ”Gud”. Det får som konsekvens att Jesus förstås som en högstående men ändå skapad varel-se. (Jämför t.ex. med Folkbibeln eller Bibel 2000 som har ”Gud” vid båda tillfällena.)
Hur bemöter vi detta? Jehovas vittnen anklagar kristna för att tro på tre gudar och inte en Gud. Det finns en ironi i ’vittnenas’ uppfattning om Jesus som ”en gud”. För trots att de säger sig vara mono-teister3 tror de också att det finns en gud med litet g. Men frågan är: Kan det finnas skapade gudar? Detta tvingar dem in i ett dilemma: antingen får man överge sin översättning och erkänna att Jesus är Gud eller så får de erkänna att de är polyteister.

Debattglada vittnen
Jehovas vittnen gillar debatt, de är tränade i det. Och debatt gillade också Jesus och apostlarna. Jesus utmanade där det brände till, genom att visa på absurditeten och motsägelserna i sina meningsmotståndares påståenden.4 Debattens format är något välbekant i Bibeln – två olika motsatta ståndpunkter bryts mot varandra i ett privat eller offentligt samtal.
I grund och botten är situationen inte helt olik den som Jesus var i när han mötte fariséer och sadducéer. Hos fariséerna har vi en hög skriftsyn men också tillägg till trosläran5 och hos sadducéerna har vi en låg skriftsyn då de endast godtog Fem Moseböckerna. Som en konsekvens av sin skriftsyn förnekade sadducéerna också att det skulle finnas en uppståndelse, något som däremot fariséerna bekände. Ibland visar Jesus på absurditeten i deras tolkning av Skrifterna6 och ibland spelar han ut dem emot varandra som i frågan om uppståndelsen.7
Det som är viktigt att notera i Jesu sätt att bemöta sina meningsmotståndare är att han inte drog sig för konfrontation då det behövdes. Han lämnade alltid jobbet att tänka igenom konsekvenserna till meningsmotståndaren och åhöraren och använde därmed inga fula knep. Han använde Bibeln och utifrån den visade han på hur de antingen hade förstått något fel eller lagt till något i sin egen tradition.

Ödmjukhet och respekt i varje möte
Precis så här är det när vi vittnar för vittnena. Vi kan utgå ifrån Skriften och utmana deras tolkning (och översättning!) av den samt de extratraditioner de har etablerat. Det är ett viktigt faktum att kristna kan använda olika bibelöversättningar medan Jehovas vittnen begränsar sig till sin egen, ”Nya Världens översättning”. Det blir i mötet med Jehovas vittnen tydligt att deras tro inte stödjer sig på Skriften utan att det är Skriften som stödjer sig på deras tro. Detta gör att de kan plocka verser ut ur sitt sammanhang för att till synes stödja sina uppfattningar.
För att verkligen få en god diskussion bör man ha en egen Bibel med sig (inte bara vara hänvisad till deras översättning). Gå alltid till sammanhanget och ställ frågor. Här gäller det att kunna sin Bibel. Återkom, ta reda på mer och uppehåll kontakten om det är frågor som är oklara för dig.
Till sist: i mötet med Jehovas vittnen – precis som med alla som frågar om vår tro – är vad vi säger inte skiljt från hur vi säger det. Petrus uttrycker det så här: ”… var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak, så att de som talar illa om ert fromma liv i Kristus får skämmas för sitt förtal”.8

Stefan Lindholm, Nordiska L’Abri, Mölle
www.labri.org

1. T.ex. 1 Kor. 11:19 och 2 Petr. 2:1 2. Vittnena har särskilt lärt sig vissa bibelverser, t.ex. Joh. 1:1; Kol. 1:15; Upp. 3:14; Joh. 14:28, 28:28; 1 Kor. 11:3. För utförligare genomgång, se Patrick Zukerans undervisning på LeaderU: http://www.leaderu.com/orgs/probe/docs/jw-trin.html samt http://www.leaderu.com/orgs/probe/docs/jehovah.html [senast hämtade 2011-01-01]. 3. 5 Mos. 6:4. 4. Läs om Jesus och Paulus strategi som apologet i ’Apologetikens återkomst’ av Stefan Gustavsson i Theofilos, 1/09. Finns gratis på: http://www.theofilos.nu/?p=65&lang=no. För en fördjupning, se Douglas Grothius ’Jesus as Philosopher and Apologist’ på: http://www.equip.org/articles/jesus-philosopher-and-apologist. [Båda hämtade senast 2011-06-01.]
5. T.ex. ”Ni har hört att det blev sagt …” i Matt. 5:21. 6. T.ex. Matt. 15:1–9.
7. Matt. 22:23–33; Mark. 12:18 ff.; Luk 20:27 ff. 8. 1 Petr. 3:15–16.