Gemenskap och gerilla, det är på något sätt så vi får möta framtiden.
ELM som gemenskap
• Vi behöver varandra. Flera olika ord har använts för att beskriva gemenskapsaspekten inom ELM. Missionssällskap – ”sällskapet”; Bibeltrogna Vänner – att vara en av ”vännerna”; missions- och ungdomsföreningar – ”föreningen” har oftast varit den lokala gemenskapen. Från början och fortfarande är gemenskapen väldigt viktig.
När väckelsen drog fram över Sverige på mitten av 1800-talet var det en glädje för många av dem som berördes att finna gemenskap med andra som gjort samma erfarenhet – upptäckten att Jesus dött för mig. Den nyevan-
geliska väckelsens budskap var personligt: Hur har du det ställt med Jesus? Är du verkligen kristen? Du får tro det. Det gäller dig. Jesus är din Herre och Frälsare. Personligt, men inte privat – man delade det med andra. Och när man fann att andra gjort samma upptäckt slöt man sig samman. Gemenskapen var viktig!
Det här behöver vi ta med oss inför framtiden – och i samtiden. En tro som är personlig – men inte får bli privat – behöver en gemenskap.
Och den postmoderna människan – det vill säga de allra flesta som bor här runtomkring – längtar efter gemenskap. En kärleksfull och innerlig gemenskap. Där maskerna kan läggas åt sidan, där äktheten kan blomstra. Gemenskapen är viktig.
• Hur ska gemenskaperna se ut? Ska det heta vänkrets, missionsförening, sällskap eller något annat? Ofta och många gånger har det skrivit, sagts och ropats att ”ELM-BV är ett missionssällskap och inget kyrkosamfund”. Det är sant. Man kan i och för sig vända på satsen och säga att det kyrkosamfund som inte samtidigt är ett missionssällskap är inte värt namnet kyrka.
Vårt uppdrag är även i framtiden att förkunna evangeliet. Det ska vi göra var och en – och det ska våra gemenskaper göra. Men jag tror att vi behöver vara generösa när det gäller vilken form en lokal gemenskap kommer att ta. Våra stadgar är generösa och medger medlemskap i ELM för föreningar, församlingar och sammanslutningar.
Låt oss vara lika generösa som våra stadgar är och vår rörelse varit, åtminstone i teorin, när man i ”kyrkliga frågor inte velat tvinga den enskilde eller den lokala gemenskapen” in i en viss form.
ELM som gerilla
ELM är gemenskap och gerilla. Hade inte Bibeln själv använt militära metaforer tror jag inte jag vågat använda ordet gerilla. Jag förespråkar alltså inte att vi ska bli någon slags religiösa terrorister. Men det finns några saker som gör att liknelsen med en gerilla kan hjälpa oss:
• Vi drivs av en idé. Evangeliet är mycket större än vilken annan idé som helst. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning! Men liksom en gerilla inte bara har en ambition om erövring utan erövring för en viss tankes, idés, ideologis skull så vill vi på samma sätt drivas av evangeliet för att evangeliet ska spridas och Guds rike växa.
• Likt en gerilla är vi få och för att överhuvudtaget lyckas behöver vi få folkets stöd. Vi har inte råd att ha dåliga relationer till arbetskamrater, grannar och så vidare. Då kan vi aldrig nå vårt mål: att Guds rike ska växa, att människors ska komma till tro. Vi behöver bli kända för vad vi vill och är för, inte bara för vad vi protesterar mot. Vi är för: Bibeln som rik källa. Jesus som Frälsare. Äkthet i vardagslivet. Kärleksfulla kristna gemenskaper. Låt oss släppa tanken på att bromsa avkristningen, och i stället sätta in alla resurser på att påkristna Sverige.
• Likt en gerilla har vi begränsade resurser. Vi kan inte anställa trehundra missionärer för att göra jobbet. Vi har inte resurser för att ta fram alla olika slags evangelisationsmaterial eller ha en bibelskola där endast läroböcker av egna författare används. Men samtidigt ligger ELMs stora styrka i alla de människor som brinner för evangeliet och är beredda att lägga ner timmar och dagar varje månad utan tanke på ersättning. Det är en resurs, en potential – att tacka Gud för!
• Egna grupper och infiltration. Vi kan nå ut på olika sätt och vi kan som individer ha olika uppgifter. På nya platser kan man satsa på att starta gemenskaper, men man kan också engagera sig i befintliga verksamheter – och behålla sin ELM-identitet – och där infiltrera. Det ska förstås göras utan dolda agendor. Det ska göras öppet, kärleksfullt och för att man vill det allra bästa för det sammanhang man hamnat i: ett växande förtroende för Bibeln, en växande kärlek till Jesus och en växande iver till mission. För det är ju vad vi vill, vad ELM vill.
GEMENSKAP OCH GERILLA – det är så vi får möta framtiden!
(Se Till Liv 5 / 2011 s. 6.)